Först och främst vill jag försäkra er om att detta inte kommer bli ännu en #GamerGate-text. Vi har alla fått nog av dem, jag vet. Men vi måste ändå utgå därifrån. För medan GG-folket desperat försöker blåsa nytt liv i rörelsen genom att starta hastaggen #MetalGate (något som är så urbota korkat att jag inte ens orkar gå in på det), så har jag börjat vända mig emot en återkommande fras från den resonabla sidan av debatten. “Min” sida av debatten.

“Spelen måste växa upp.”

Saints Row 3

Barnsligt som tusan, men inte nödvändigtvis exkluderande

Jag är lika skyldig som någon annan. Jag har inte direkt varit sparsam med mitt användande av frasen. Och därför vet jag också vad de som använder den menar. Och jag håller ju med om att spelen måste sluta vara inskränkt, sexistisk, rasistisk, homo- och transfob skit. Men är spelens “vuxenhet” verkligen problemet? Är inskränkt beteende enbart ett mognadsproblem?

Går det inte att vara omogen och dum och larvig utan att för den sakens skull vara uteslutande och inskränkt?

Nej, nej och jo. Så klart.

[quote-left:Ett pruttskämt är barnsligt och fånigt och omoget och alldeles, alldeles PK]Spel kan vara hur artsy-fartsy och vuxna och mogna och mörka som helst och samtidigt till exempel ha en kvinnosyn som är helt åt fan. Spel kan vara en vansinnig kavalkad av kiss- och bajsskämt och samtidigt vara hur inkluderande som helst (förutom för folk som inte gillar kiss- och bajsskämt, uppenbarligen). Ett pruttskämt är barnsligt och fånigt och omoget och alldeles, alldeles PK.

Det här kanske bara är lingvistiskt navelskåderi, men jag det är samtidigt viktigt att vara tydlig med vad vi menar. Det handlar inte om någon slags elitistisk attack på “fulkulturen”. Det handlar inte om att alla spel måste vara stela och tråkigt seriösa. “Vuxna”. Ge oss istället inkluderande barnslighet.

Så nej, spelen behöver inte växa upp. De behöver bara skärpa sig.