Jag är ett stort fan av mindre spel, dem som du tillbakalutad avnjuter mellan alla tyngre spelsessioner. Detta fenomen har fått en ordentlig boom under nuvarande generation och jag tycker man bör se det som ett av dess starkaste kort. Utbudet är i dagsläget enormt, egentligen oavsett vilken konsol du sitter på, då alla har godbitar som man borde testa. Under det senaste halvåret har Joe Danger varit min personliga favorit, ni kan läsa min recension här. Men under de senaste dagarna har det kommit in en ny(?) titel som slåss om platsen på täppan.

Plants Vs. Zombies är, förutom en titel jag aldrig trodde skulle vara möjlig, också ett enormt beroendeframkallande spel. Jag har länge gillat Tower-defense spel och även om det är med blommor som du nu försvarar din boning så är upplägget detsamma. Spelets främsta styrka är utan tvekan den beroendeframkallande faktorn, där du gång på gång låter bli att stänga av för att bara ta en bana till.

Så titeln till trots så spelar jag inte Plants Vs. Zombies ofrivilligt, det är snarare en referens till den karaktär man spelar i spelet, som under denna zombie-apokalyps måste lära sig alla de hemligheter som hans trädgård har att tillgå. Jag älskar detta spel – väl medveten om att många skrivit och tipsat om det långt innan mig, spelet har ju ändå snart två år på nacken. Men sitter du på samma stol som jag tidigare satt, och inte har testat det här, då tycker jag inte du ska tveka längre, för sådana här spel växer inte på träd, trots allt.