Det har varit lite synd om Tim Schafer. Sällan har en så kritikerrosad spelutvecklare haft det så svårt att hitta mainstreampubliken. Det finns vissa spelutvecklare som Tim Schafer och Suda 51 som står där med sina hyllade spel och aldrig verkar uppnå de stora säljsiffrorna. Schafer skapade ett av spelhistoriens bästa och mest originella äventyrsspel, och dess kommersiella fiasko var i stort sett spiken i kistan för genren och hans sista spel med LucasArts. I sin comeback försöker han sedan återuppliva en redan döende plattformsgenre med Psychonauts, som trots hyllningarna inte heller lyckades nå de kommersiella framgångar det förtjänade.

Förmodligen Schafers sista storspel någonsin

Brutal Legend var enligt många Schafers allra sista chans. Om metaläventyret med Jack Black inte blev en kommersiell succé skulle det inte finnas mycket hopp kvar. Ingen skulle våga finansiera Double Fines nästa projekt om spelen gång på gång visar sig floppa. Allt såg ut att vara ett recept för framgång. Electronic Arts gav spelet en enorm PR-budget, Jack Black var det stora affischnamnet och slash em up-genren mådde bättre än någonsin.

Problemet var bara att Electronic Arts PR satte krokben för spelet, och många blev tagna på sängen när de upptäckte att spelet till slut var lika mycket strategi som slash em up. Kritikernas omdömen var generellt sett positiva, men med några bittra äpplen. Och försäljningen? Inte i närheten av vad Electronic Arts – efter alla enorma summor PR-dollar – hade hoppats på. Schafer hade bränt vad som hade kallas hans sista chans till att äntligen få till en AAA-hit.

Och kanske var det så det blev. Kanske är det därför som Double Fine nu för tiden ägnar sig åt små nedladdningsbara titlar. Och vet ni vad? Det är det bästa som någonsin hänt dem. Ingen skulle kalla Costume Quest för en flopp, och nu kammar Stacking hem ännu större framgångar. Det nedladdningsbara formatet verkar passa Double Fine, och jag tror mig veta varför. Jag har alltid tyckt att Schafers spel vilat mer på produktion framför gameplay. Spelmomenten i sig har alltid varit hans spels svaga sida. Jag tror att det lite mer begränsade formatet tvingar dem att prioritera annorlunda. Varken Stacking eller Costume Quest har röstskådespelare, medan varenda en av hans tidigare titlar prioriterat just den ingrediensen skyhögt. Kanske är det bra för Schafers spel att få gameplay prioriterat framför produktion och presentation.

Från ryska stumfilmsdockor till mechs

Men Tommy, du menar väl inte att Costume Quest lägger fokus på gameplay framför presentation och dialog? Nej, inte riktigt. Men Costume Quest visar upp en skärpa som inte funnits där förut. En skärpa som inte fanns i Brutal Legend. Stacking är i sin tur ett till och med bättre exempel. I Stacking prioriteras gameplay över allt annat, och konceptet bygger på en oerhört originell idé.

Innan det här inlägget blir på tok för långt vill jag bara säga att stora AAA-produktioner helt enkelt inte passar alla. Double Fines första två nedladdningsbara spel har visat att Schafer hittat hem, och det tredje spelet – Trenched – kommer visa oss att de fortfarande utforskar fler genrer och originella koncept än 99% av alla andra utvecklare. Att sumpa sin sista chans var det bästa som hänt Schafer.