Battlefield på iPhone får dig att inte vilja köpa Battlefield på PS3?

Under årets upplaga av GDC höll Satoru Iwata ett tal som hördes över hela spelindustrin. Han attackerade bland andra Apple och alla dessa simpla lågbudgetspel som just nu svämmar över marknaden för bara 10kr styck, och menade att det i längden kommer skada mediet. Vissa tyckte han hade en poäng, medan andra tyckte det osade svartsjuka och nästan kände sig förnärmade. Själv tror jag inte att jag sa ett enda ord om det. Anledningen till det är att jag helst velat fundera över det innan jag yttrar mig. Nu, en sådär sex veckor efter att Iwata höll talet, tror jag att jag har min ståndpunkt i frågan klar för mig. Och om du vill veta vilken den är och hur jag kommit fram till den är det bara att läsa vidare. Det finns absolut skäl till Iwatas oro, och kanske är jag lite förvånad över att ingen påpekat det tidigare. Den som inte tycker att en stadig ström av mer eller mindre kassa lågbudgetspel som svämmar över marknaden är ett hot borde ta en titt bakåt i historien. Närmare bestämt år 1983, då hela spelindustrin totalkraschade bland annat på grund av att ”kvantitet över kvalitet” gjorde det oerhört svårt för kunden att navigera i urvalet som mestadels bestod av skit. Det var med andra ord under liknande omständigheter. Även om de båda fallen inte är totalt parallella med varandra tycker jag det finns tillräckligt med likheter för att uppmärksamma det. Historien upprepar sig, brukar man säga.

Spelet som kom att symbolisera tv-spelskraschen.

Se det som två känsliga vågskålar, med kvalitet i den ena och kvantitet i den andra. När vågskålen för kvantitet börjar väga tyngre än kvalitet har vi alltså sett att saker kan sluta illa, även om jag absolut inte tror att spelindustrin kommer kunna krascha 2013 som den gjorde 1983. Men det är inte riktigt det här som Iwata menar när han kritiserar marknadsformatet. Han menar i stället att folk kommer bli bortskämda med små ytliga spel för 10kr, och inte vilja spendera 400kr på dyrare produktioner. Men det är som att säga att folk inte köper stek på restaurang för att det finns McDonald’s, eller att ingen kommer köpa lyxiga BMW för att det finns billiga Saab. Då tror jag min oro kring kvantitet kontra kvalitet är mer realistisk. Men i slutändan tror jag ändå inte att de små spelen för 10kr är mycket av ett hot för industrins välmående. Jag tror det finns plats för både små och stora produktioner. Kanske kommer det ske några små ändringar från båda sidorna. Som jag skrev i Laser tror jag iPhone-spelen kommer få högre produktionskostnader och prislappar medan konsolspelen lär bli aningen billigare. Sen har vi ju något som vi inte hade 1983, nämligen internet. Aldrig förr har det varit lika lätt för konsumenten att sålla bort skiten och vaska fram guldkornen tack vare forum, recensioner, bloggar och word to mouth. Så vi klarar oss nog bra. Men en sak är då säker: ju fler skitspel som svämmar över marknaden, desto lättare för de bra spelen att drunkna.