När jag var liten innebar oftast ett nytt spelköp, förutom en ny spännande spelupplevelse, även att jag skulle komma att kräkas. Detta berodde på att jag som liten nörd bodde långt ut på landet, vilket innebär ungefär en timmes bilfärd för att komma till närmsta butik som sålde TV-spel. Det innebar således att lille Ludde efter sitt spelköp hade en timmes bilfärd hem igen innan han kunde spela sitt nyinköpta spel.

Vad gjorde då jag denna timme för att få tiden att gå och för att förberedda mig på mitt nya äventyr? Jag läste så klart instruktionsboken. Tyvärr blev jag väldigt lätt åksjuk när jag var liten, så pappa fick mer än ofta stanna bilen på vägen hem.

Jag kan sakna detta. Alltså inte att kräkas vid en vägkant, utan att läsa en instruktionsbok. Jag gör inte det längre. Självklart beror det till en viss del på att de flesta spel jag spelar är promo-ex, i vilka instruktionsböckerna oftast lyser med sin frånvaro. Men det är samma sak när jag köper mig ett spel. Instruktionsboken fyller ingen funktion idag. Alla spel har nu för tiden en tutorial, där du genom att göra sakerna, istället för att läsa om dem, lär dig att kontrollera din karaktär. Att läsa instruktionsboken då, blir lite som att spoila vad som kommer att hända i början av spelet.  Självklart tycker jag att det är mycket bättre på det viset, men det absolut inte lika mysigt.

Det var en speciell känsla att öppna en instruktionsbok för första gången och se vad styrkorset, A, B, Start och Select knapparna skulle fylla för funktion i det nya spelet. Sen att det oftast handlade om att gå, hoppa och skjuta på samma sätt som i alla andra spel spelade ingen roll. Det var ändå lika mysigt varje gång.

”Jag brukade ta med mig manualen på toaletten”
Sen älskade jag när det fanns en liten historia i början av instruktionsboken, som förklarade lite av bakgrunden till det äventyr jag skulle få uppleva. Om det även fanns en lista på alla vapen och fiender man skulle stöta på under äventyrets gång var lyckan stor. Vill minnas att den sista bossen i spelet oftast bara visades som en silhuett, och att det nästan aldrig fanns någon beskrivning om den, vilket gjorde det extra spännande.

Jag minns att jag hade en speciell pärm för instruktionsböckerna, så att jag inte skulle slita på dem när kassetterna togs ut och in ur fodralen. Gissa om jag blev lycklig när jag fick köpa en officiell “Nintendo-pärm” som var enkom för instruktionsböcker. Den hade en perfekt storlek som gjorde den extra “toalettvänlig”. Jag brukade ofta ta med mig den nya instruktionsboken in på toaletten när det var dags att bajsa. Instruktionsböckerna var den bästa toalettenlektyren, näst efter mina Tintinalbum.

Som sagt, nu för tiden läser jag inte instruktionsböcker, men jag tror banne mig att nästa gång jag köper ett spel och sedan blir bajsnödig, ska jag ta med instruktionsboken in som lektyr. Bara för att se om det fortfarande är lika mysigt. Vad tror ni?