NÀr jag var liten innebar oftast ett nytt spelköp, förutom en ny spÀnnande spelupplevelse, Àven att jag skulle komma att krÀkas. Detta berodde pÄ att jag som liten nörd bodde lÄngt ut pÄ landet, vilket innebÀr ungefÀr en timmes bilfÀrd för att komma till nÀrmsta butik som sÄlde TV-spel. Det innebar sÄledes att lille Ludde efter sitt spelköp hade en timmes bilfÀrd hem igen innan han kunde spela sitt nyinköpta spel.

Vad gjorde dÄ jag denna timme för att fÄ tiden att gÄ och för att förberedda mig pÄ mitt nya Àventyr? Jag lÀste sÄ klart instruktionsboken. TyvÀrr blev jag vÀldigt lÀtt Äksjuk nÀr jag var liten, sÄ pappa fick mer Àn ofta stanna bilen pÄ vÀgen hem.

Jag kan sakna detta. AlltsÄ inte att krÀkas vid en vÀgkant, utan att lÀsa en instruktionsbok. Jag gör inte det lÀngre. SjÀlvklart beror det till en viss del pÄ att de flesta spel jag spelar Àr promo-ex, i vilka instruktionsböckerna oftast lyser med sin frÄnvaro. Men det Àr samma sak nÀr jag köper mig ett spel. Instruktionsboken fyller ingen funktion idag. Alla spel har nu för tiden en tutorial, dÀr du genom att göra sakerna, istÀllet för att lÀsa om dem, lÀr dig att kontrollera din karaktÀr. Att lÀsa instruktionsboken dÄ, blir lite som att spoila vad som kommer att hÀnda i början av spelet.  SjÀlvklart tycker jag att det Àr mycket bÀttre pÄ det viset, men det absolut inte lika mysigt.

Det var en speciell kÀnsla att öppna en instruktionsbok för första gÄngen och se vad styrkorset, A, B, Start och Select knapparna skulle fylla för funktion i det nya spelet. Sen att det oftast handlade om att gÄ, hoppa och skjuta pÄ samma sÀtt som i alla andra spel spelade ingen roll. Det var ÀndÄ lika mysigt varje gÄng.

”Jag brukade ta med mig manualen pĂ„ toaletten”
Sen Àlskade jag nÀr det fanns en liten historia i början av instruktionsboken, som förklarade lite av bakgrunden till det Àventyr jag skulle fÄ uppleva. Om det Àven fanns en lista pÄ alla vapen och fiender man skulle stöta pÄ under Àventyrets gÄng var lyckan stor. Vill minnas att den sista bossen i spelet oftast bara visades som en silhuett, och att det nÀstan aldrig fanns nÄgon beskrivning om den, vilket gjorde det extra spÀnnande.

Jag minns att jag hade en speciell pĂ€rm för instruktionsböckerna, sĂ„ att jag inte skulle slita pĂ„ dem nĂ€r kassetterna togs ut och in ur fodralen. Gissa om jag blev lycklig nĂ€r jag fick köpa en officiell ”Nintendo-pĂ€rm” som var enkom för instruktionsböcker. Den hade en perfekt storlek som gjorde den extra ”toalettvĂ€nlig”. Jag brukade ofta ta med mig den nya instruktionsboken in pĂ„ toaletten nĂ€r det var dags att bajsa. Instruktionsböckerna var den bĂ€sta toalettenlektyren, nĂ€st efter mina Tintinalbum.

Som sagt, nu för tiden lÀser jag inte instruktionsböcker, men jag tror banne mig att nÀsta gÄng jag köper ett spel och sedan blir bajsnödig, ska jag ta med instruktionsboken in som lektyr. Bara för att se om det fortfarande Àr lika mysigt. Vad tror ni?