10. Tetris

12 små block att passa in i olika mönster. De faller snabbare och snabbare. Genialt enkelt, sjukt beroendeframkallande. Dessutom är det ryskt och har ett av världens tuffaste soundtrack. 

Tetris lärde mig att nöta till perfektion.

 

9. Resident Evil

Ojoj, fyfan vad jag sket knäck när den där jycken hoppade in genom fönstret. Jag fick panik och sprang. Sprang och sprang tills jag var runt hörnet. Där! En dörr. Jag kan se min biljett till frihet. Bara några meter kvar nu. VA!?! En till hund! JÄVLAR! När pulsen väl lagt sig insåg jag att jag mest var rädd för att dö eftersom det var aplängesen jag hade tillgång till en skrivmaskin att spara vid, men det gör ingenting. 

Resident Evil lärde mig att inte ta itu med alla problem i den ordning de kommer.

 

8. Metroid: Zero Mission

I ärlighetens namn spelade jag aldrig originalet, det var för svårt, men GBA-versionen är helt underbar. Jag vet inte vad det är med det som gör det så bra, men jag rekommenderar att du helt enkelt testar det. 

Metroid: Zero Mission lärde mig att det alltid är bäst att var rätt utrustad och förberedd.

 

7. Street Fighter II

Gammal är äldst. Absurda karaktärer baserade på stereotyper ur nationaliteter, men ack så roligt. Välbalanserat och fullt med så mycket godis att man bara måste klara det på alla nivåer med alla karaktärer. 

I say:
neråt, neråt-höger,  höger + R
You say:
HADOKEN!

Street Fighter II lärde mig… öh? att det är kul att slåss?

 

6. Super Mario kart

De där spökbanorna kommer gå till historien. Ett spel som är roligt HELA tiden. Vare sig du möter en kompis i battle mode där du ska skjuta ihjäl honom/henne efter att ha poppat tre ballonger eller om du spelar banorna helt själv. Spelet har hittat den där magiska nivån där du blir så förbannad att du vill slänga ut hela jävla skiten genom fönstret men du tar i alla fall upp kontrollen och försöker igen för du bara MÅSTE klara den där cupen/tiden. 

Super Mario Kart lärde mig att hat också kan vara kärlek.

 

5. Super Mario Bros 2: The lost levels

Spelet med den absolut bästa bandesignen i världshistorien. Det gäller att tokspringa och halvt kontrollerat via instinkt, halvt på ren tur ta sig fram genom banorna. Stannar du är du död. Sen när du klarat alla de 12 världarna (1-8 + A-D) gör du allt en gång till fast den här gången med Luigi vilket förändrar spelet helt och hållet! 

The Lost Levels lärde mig att sträva efter perfektion.

 

4. Metal Gear Solid

Vilken jävla resa. Egentligen antikärnvapenpropaganda föreklätt till ett gigantiskt spel. Du är Snake, cool mattjosnubbe med förkärlek för att smyga upp bakom dina fiender och strypa dem. Som Snake smyger man runt och aktar sig för att inte bli upptäckt medan storyn sakta avslöjas ju längre du spelar. 

Metal Gear Solid lärde mig att kärlek kan gro på slagfältet.

 

3. Mega Man

Jag tänker inte på någon särskild del i serien (den är ju praktiskt taget oändlig) utan talar generellt kring Mega Man. Den lille blå krabaten blev min första digitala idol. Jag minns mycket väl när jag första gången stoppade handen i en tom blå pringlesburk första gången och lät “pftjio!”. 

Mega Man lärde mig att ta lärdom av mina fiender.

 

2. Zelda III: A link to the past

Mitt första möte med ett smyg-RPG. Ett helt fantastiskt äventyr som alltid håller. När man för första gången drar det magiska svärdet ur piedestalen efter att ha samlat ihop de tre pendanterna är det en magisk upplevelse. Jag blir nästan tårögd bara av nostalgin! 

Zelda III lärde mig var handling har en konsekvens – även om det inte syns direkt.

 

1. Final Fantasy VII

Glöm allt du trodde var omöjligt. En fantastisk saga med fantastiska karaktärer. Intrigier du aldrig trodde skulle få plats i ett tv-spel. Ett soundtrack som fyller 4 cd-skivor med ren symfoni.  

Du börjar som en legosoldat för en miljögrupp som kallar sig AVALANCHE. Ni ska spränga en Mako-reaktor i striden mot det enorma konglomeratet kallat Shinra Inc,

Storyn växer och växer och striden mot Shinra är bara en inledning. Den förskräcklige Sephiroth med en manodeppressiv personlighet och framförallt en hemsk planpresenteras. Berättelsen förtäljer genmanipulerade karaktärer, mord, skräck, svek, buddhism, naturreligion, action, drama, kärlek, moder jord och ett alldeles för stort svärd.

Final Fantasy VII lärde mig lögner kan gro tills de verkar sanna, men att de fortfarande är lögner ändå.