Ojoj. Vi har haft så mycket att spela, så mycket att säga och så mycket att skriva att tid till annat kan ses som en lyxvara. Faktum är att det är ironiskt att vi ens lägger tid på att förklara hur lite tid vi har just nu. Så.. Ja, vi hoppar den och fokuserar på de spel vi spelat istället.

Först ut denna månad är Anders, även känd som bitterfittan från Borås, som till synes inte har haft så många anledningar att vara bitter denna månad;

Batman: Arkham City

[betyg:5]Som vi beskrev i förra månadens resume så är Batman: Arkham City det spelet som de flesta av oss har sett fram emot allra mest, inte bara under detta år. Min upplevelse blev något kantstött, då spelet kom för sent, min tv gick sönder och sparfilen ca. 12 timmar in blev korrupt. Men när jag började spela från början gjorde det absolut ingenting. Man ska ju inte ropa hej egentligen, men det är svårt att inte redan nu kalla Arkham City för årets spel.

Forza Motorsport 4

[betyg:3]Bilåkandet i Forza-serien är sig likt. Strömlinjeformat till perfektion och man begraver enkelt timmar i spelet på små löjliga detaljer. Men ett faktum kvarstår – min upplevelse från Forza 4 är snudd på identisk med den från Forza 3. Kinect-funktioner eller inte så är inte det riktigt okej.

Rochard

[betyg:4]Rochard var knappast övertygande inledningsvis. Med ett konstigt namn, en grafisk stil svår att ta till sig och röstskådespelare som hade sparkats från Full Motion Videos glansdagar gjorde man det mesta för att skrämma bort mig. Men trots raden av störande moment fanns det i grunden några otroligt glädjande moment – som i förlängningen påvisar den mest uppenbara av sanningar; i slutändan är det spelandet, och inte allt runt om, som är viktigt. Och där glänser Rochard, även om man får slå av ljudet för att slippa huvudvärken.

Fifa 12

[betyg:4]EA Sports olika studior är mer uppdelade än vad man till vardags tänker på. Det blir uppenbart när man ser till NHL och FIFA-serien denna årgång. För där NHL 12 kommer in med få förändringar som sällan förbättrar så stoltserar FIFA 12 med ett helt nytt spelsystem. Det är verkligen ett helt nytt spel detta år och tack vare det förmedlar också FIFA 12 en av de bästa fotbollsupplevelser jag fått uppleva. Visst finns vissa barnsjukdommar och i efterhand kommer nog nästa års upplaga vara den som anses som perfekt – men just nu är FIFA 12 bäst på allt.

Därefter beger vi oss till Ludde med kepsen på sne, för att se hur han tyckte om den skörd som ramlade ner denna månad;

Ace Combat: Assult Horizon

[betyg:3]Det enklaste sättet att förklara vad Ace Combat: Assult Horizon är för spel är att säga att det är ett Modern Warfare som till 100% utspelar sig ovan mark. Eller så kan man säga att det är ett flygspel. Hur man än väljer att säga, så kvarstår det faktum att spelet faktiskt är underhållande. Det vill säga om man är ute efter ett Modern Warfare som utspelar sig bland molnen eller för den delen ett spel med flygplan i.

Skylanders: Spyros Adventure

[betyg:4]Utan tvekan det bästa spelet i år, som riktar sig till den yngre publiken medspelare. Det är både roligt och pedagogiskt. Det är lagt på en alldels lagom nivå, både när det kommer till själva plattforms/action momenten och pusselelementen, så att det aldrig blir för svårt för en ung spelare att bemästra. Tack vare sitt upplägg med de olika Skylanders som finns, känns livslängden på spelet nästan oändligt. Jag gissar att Skylanders tillsammans med 3DS-bundlen som innehåller Super Mario Land 3D kommer bli årets julklappar för alla små TVspelsnördar.

Batman Arkham City

[betyg:5]Detta är utan tvekan GOTY 2011. jag har svårt att tro att Link kommer kunna peta ner den mörke riddaren från tronen, när detta spelår når sitt slut. Det är ett perfekt spel. Den enda bristen det har är att det tar slut. Som det känns nu, skulle jag vilja bosätta mig i arkham City för alltid.

Tintin – The Secret Of The Unicorn -The Game

[betyg:3]Jag hade höga förhoppningar på detta spel. Tyvärr så infriades de bara till hälften. Plattformsdelarna av spelet är riktigt underhållande, så även co-op läget. Men det är inte tillräckligt, för de delar som inte håller lika hög klass är så tråkiga, så att det förtar spelglädjen av de lyckade delarna. Det blir en konstig ekvation av det hela, vilket resulterar i att spelet som helhet får lida.

Tommy är näste man till rakning. Han pendlar som vanligt på ett större spektra än oss andra och har fått hem både ren dynga och riktiga pärlor;

Dead Rising 2: Off The Record

[betyg:0]Det finns inte mycket att säga om det här spelet. Har du spelat Dead Rising 2? Okej, föreställ dig det fast med Frank West i stället för Chuck Green. Där har du Dead Rising 2: Off The Record. Det är praktiskt taget samma spel, och inte värt prislappen på ungefär 300kr. Jag stod inte ut med att återuppleva den här generationens hittills sämsta spel i mer än ett par timmar, men under den plågsamma resan fanns inget nytt. Allt jag hatar i Dead Rising 2 hatar jag även i Off The Record.

Rage

[betyg:4]Efter att ett par veckors perspektiv är det bara att konstatera att Rage har de bästa striderna jag någonsin varit med om i alla första- och tredjepersonsskjutare. Jag spelade aldrig Halo när det begav sig, men föreställer mig att det var ungefär så här det måste känts att slåss mot covenants 2001. Visst är rollspelselementen en stark krydda, men det är främst täta actionscener som gör äventyret. Betyget når högt, men inte hela vägen. Anledningen till det är små detaljer som avsaknaden av radar inom slutna områden. Eller att sidouppdragen för ofta tar dig till gamla platser. För att inte nämna spelets lite allt för snöpliga slut.

Sen kommer vi till.. Oh my god-Malin! Hon har denna månad också spelat med superhjältar. Tyvärr inte av samma kvalité dock, som Anders och Ludde;

X-men: Destiny

[betyg:2]Är man ett stort fan av marvels mutanter (här använt som en synonym för X-men och alltså inte att förväxla med den fristående serien Marvels Mutanter) finns det ett visst underhållningsvärde i Destiny. Spelet är inte på något vis trasigt, bara allmänt ointressant rent spelmekaniskt. Innan jag stoppat skivan i maskinen twittrade jag att om spelet innehöll en enda referens till mutanten Destiny skulle det få en automatisk trea. Det gjorde det inte, så de oerhört enformiga striderna uppvägda av en fejkad cajun-dialekt tar sig bara upp till en tvåa.

Spider-man: Edge of Time

[betyg:1]Jag vet att en del killar har svårt att förstå fenomenet PMS. De tror att ryggsmärtor, livmodersmärtor, illamående och allmän brist på temperamentskontroll är någon form av ursäkt för att vi kvinns ska få bete oss som bitches en gång i månaden. Många grabbar missar säkert att vi själva också tycker det är asjobbigt att vi är på kroniskt dåligt humör och bara omotiverat skäller på personer i vår omgivning. Till er grabbar rekommenderar jag Spider-man: Edge of Time, som när man spelar det ger en känslan av ett riktigt jäkligt PMS-humör. Ju mer man spelar, desto mer oresonligt irriterad blir man på småfel och slöhetsskavanker, för att tillslut hjälplöst snäsa på allt och alla i omgivningen timmar efter att spelsessionen avbrutits av en blandning trisdess och ilsket vemod.

Disney Universe

[betyg:1]Det här spelet är säkert kul för barn. Själv föredrar jag att dricka vuxenfestis, vuxenkramas och vuxenspela saker med massa blod i.

Sagan om Samson berättar om en skäggig, envis man, som så vitt vi vet, fortfarande sitter under sin korkek och nöter Dark Souls. Och dör, om och om igen.

Dark Souls

[betyg:4]Dark Souls är ett sadistiskt spel av gamla skolans mått – på gott och ont. Det glädjer mitt spelarhjärta att ett så krävande, men samtidigt bra, spel kommer ut i en era av hjälpavsnitt och handhållande. En uppfriskande påminnelse om svåra välgjorda spel från förr. Mest intressant är flerspelargrupperna där man får specifika uppdrag och regler att genomför i andras spelarupplevelser. Favoriten blev snabbt att döda folk som bryter mot sin egen grupps regler. Dark Souls är inte för alla – inte på långa vägar, men har du tid, tålamod och jävlar anamma är det en riktig pärla i spelhösten.

Sist men inte minst har vi också fått hjälp av Frankie Andersson denna månad, som har lite att säga om Kirbys senaste äventyr;

Kirby Mass Attack

[betyg:3]Kirby Mass Attack är ett plattformspusselspel. En ond kraft har delat Kirby i bitar och det är upp till dig att styra alla små-Kirbys i riktning mot ondskan. Kirby går, hoppar och slår sig fram genom en serie världar och hittar frukter. Var hundrade frukt genererar ytterligare en Kirby som i sin tur kan öppna speciella vägar och rutter på banorna. Utmaningen ligger i att försöka få alla (max tio) Kirbys genom banan. Du kontrollerar allt med stylus. Det är störigt att ingen annan kontrollmetod erbjuds, men oftast är felet mitt eget när det går fel. Kirby Mass Attack är ett charmigt tidsfördriv och trots att det blir lite smårörigt med tio huvudpersoner är det förtjusande kul att slakta Kirbys gulliga fiender. Aldrig har något så gulligt och rosa känts så våldsamt.

Och där når vi slutet på en månad som verkligen levererat. Nu stundar Gamex, en minst sagt intressant vecka för både oss bakom Svampriket, men också för er eftersom vi kommer publicera en hel del.. unikt material. 😉

Vi ses där!