Så har vi äntligen nått den slutgiltiga platsen på årets nedräkning om världens bästa spel 2011.

10. InFamous 2


Mina armbågar är på gränsen till blodiga. Så mycket har jag fått fightats för att få in InFamous 2 på den här listan. Detta beror givetvis till stor del på att ingen av mina kollegor här på Svampriket faktiskt har spelat spelet, men även jag håller helt och hållet med om att spelet har tydliga brister och knappast kan ses som det absolut bästa spelet i år. Men med på den här listan, det skulle det utan tvekan. Jag råkar nämligen gilla sandlådor. Och superhjältar. Och bra berättande. Och i InFamous 2 får jag en riktigt fin busgrogg av alla de tre.

Del två i sagan om Cole McGrath berättar mer med enklare medel och detta är något som jag faktiskt uppskattar även om jag in i det längsta hade svårt att avgöra om uppföljaren var bättre än föregångaren. Idag vet jag att det är bättre, idag ser jag spelet som en riktig sleeper-kandidat till årets spel.

9. L.A. Noire


Jag är en relativt lättstressad spelare, som vid press blir en aning artikulär. Den mening som oftast ekar mellan väggarna i mitt hem är ”Men DÖ! DÖ DÅ!”, men i LA Noire fann jag mig själv allt som oftast skrikande ”Men kör då DET ÄR GRÖNT!”. Även om Team Bondis deckarthriller med tiden blev en aning repetitiv måste man hylla ambitionerna som ligger bakom spelet. I en tid då allt ska ha multiplayer, zombielägen och enorma explosioner blir det en härlig avstickare då ett spel vågar vara påkostat lågmält.

8. Gears Of War 3


Med den tredje och avslutande (?) delen i Gears Of War-sagan gör Epic Games allting rätt. I de tidigare delarna har jag upplevt partier som rent ut sagt varit tråkiga, men absolut inte här. Det är full fart från första stund, ända tills eftertexterna börjar rulla. Som lök på laxen fick Epic Games mig att till och med bli tårögd och känna något för karaktärerna. Det har de försökt med tidigare, då med resultatet att jag har har hånskrattat istället. Gears Of War 3 är ett av det mest actionfyllda spelen i år och en otroligt värdig avslutning på sagan om Marcus Fenix!


7. Elder Scrolls V – Skyrim


Bethesda ger med Skyrim den bästa upplevelsen hittills från huset. Även luttrade fantasihatare ger vika för den rika och fantastiska världen. Som spelare får man intrycket att man bara besöker en värld – att den fortsätter gå sin gång medan man än på jobbet eller skolan. Så mycket bara händer. Enorma drakfighter, livsfarliga jättar och maktspel mellan klaner och raser. Tolkien bävar.

6. Dragon Age II


Dragon Age 2 är trots oerhört repetitiv bandesign och astrista slut ett sjuhelsikes kompetent rollspel där konsekvenserna av ens handlingar är märkbara så väl som varierade beroende på spelstil. Men skit i det nu. Låt oss istället prata om vad Dragon Age 2 GJORDE. Dragon Age 2 skapade en seriös debatt om homosexualitet i spel, som faktiskt ledde någonvart! Pro- och anti-gaysdebattörerna rasade fram och tillbaka över internet för att sedan sluta i ett massivt stöd för de som förespråkade möjligheten till samkönade relationer. För första gången på väldigt länge gick också tunga namn inom spelindustrin ut på forum och förklarade för alla anti-gays att de inte har någon äganderätt till spelkulturen. Det gjordes dessutom genuint och utan intresse för att plocka PR-poäng (i motsats till exempelvis Femshep-omröstningen). Vi vann på internet,helt enkelt, och det är värt en topplacering!

PS. Det är kul att spela också. DS.

5. Bastion


Årets upplaga av Summer of Arcade var inte en av de bästa upplagorna, men precis som alltid bjöds det på åtminstone ett av årets absolut bästa titlar. Med klassiskt actionrollspelande av den gamla skolan, undersköna pastellvärldar och årets bästa soundtrack tar Bastion en plats bland tidigare års klassiker som Braid, Shadow Complex och LIMBO. Årets indiepärla.

4. Super Mario 3D Land


Efter en alldeles för lång speltorka började det äntligen komma spel vi faktiskt vill spela till 3DS. Super Mario 3D Land överträffade inte bara förväntningarna på vad rörmokarens första helt nya bärbara äventyr i en 3D-värld kunde åstadkomma. Det överträffade enligt oss även förra årets utomordentligt underhållande Super Mario Galaxy 2. Och till skillnad från Super Mario Galaxy samt New Super Mario Bros. Wii, vågar jag förutspå att Super Mario 3D Land kommer tillbaka både 2D-fansen såväl som 3D-fansen. Det här är årets kanske största konsolsäljare, till konsolen som behövde det mest.

3. Batman: Arkham City


Det är inte helt lätt att skriva om sin relation till Batman, inte minst när Michael Gill gjorde det så braför bara någon dag sedan. Men det har nyligen gått upp för mig att det inte är Batman som person eller superhjälte som är orsaken till min kärlek, inte heller hans fantastiska galleri över superskurkar, eller hans bil. Det som gör berättelserna om Batman så bra är platsen där allt utspelar sig. Gotham City är, korrekt berättad, en stad så körd i botten att den tvingar fram det allra värsta ur invånarna. Batman hade inte varit den superhjälte han är om han inte tvingades till det. Så idag skulle jag vilja rikta ett rätt osynligt men ändå öppenhjärtigt tack till alla serieskapare bakom den mörke riddaren, Gotham City är, även instängd inom murarna för Arkham City, en spektakulär åktur som både roar och berör.

2. The Legend of Zelda: Skyward Sword


Även om jag inte är ett stort fan av presentationen (orkestrerade toner till trots) och jag gärna hade sett ännu större förändringar i formulan, så går det inte att förneka att The Legend of Zelda: Skyward Sword är det mest nyskapande Zelda-spelet sedan Majora’s Mask. Och när man sedan tar templens problemlösning i beräkning kan Skyward Sword mycket väl ha seriens bästa bandesign någonsin. Medan Twilight Princess mest var en repris av pussel vi löst i de tidigare spelen, bjuder Skyward Sword på massor av nytt. Ny problemlösning med helt nya föremål, som inte bara förlitar sig på motion plus-kontrollen. Lägg sedan till de mest engagerande striderna vi haft med Link, och Skyward Sword är då — trots sina brister i presentationen — ett av årets absolut bästa spel.

1. Portal 2


Det finns få spel som träffat så rätt i mitt hjärta som Portal. Det var ett anspråkslöst experiment där Valve lät studentteamet bakom Narbacular Drop få lite gratisskjuts med den orangea lådan – men ack så charmigt experimentet blev!

GLaDOS visade sig vara mer än bara en lustig berättare och blommade ut till vad vad jag är beredd att kalla den mest välskrivna karaktären i ett spel någonsin. Utöver berätteriet var plattformspusslandet i förstaperson så utsökt konstruerat att det måste ha speltestats till döds för att slipas till den otroligt höga nivå som levererades.

Man kan, utan att blinka, säga att jag hade höga förhoppningar på Portal 2.

De båda kampanjerna (Chells samt P-body och Atlas) är mycket längre än vad hela det första spelet var, men Valve har lyckats utveckla berättelsen och världen så mycket att det aldrig känns för långt eller segt någonstans. Bakom varje hörn väntar en ny häftig sak att testa och humorn ligger i topp hela vägen igenom. Jag har skrattat högt för mig själv flera gånger åt alla galna upptåg Aparture haft för sig. Man lyckas också blanda alla skämt med en smula allvar och vissa scener rörde mig nästan till tårar.

Jag hade höga förväntningar på Portal 2 – kanske orättvist höga, men Valve överträffar mina vildaste fantasier. Portal 2 är bland det bästa jag spelat på 20 år.