Det var en solig söndag i Svampriket. Malin ritade yaoi, Anders var muntert bitter, Samson hittade pĂ„ saker som lĂ€t bra, Tommy sĂ„gs inte till nĂ„gonstans och Linus utrĂ€ttade typiska 90-talistsaker. Plötsligt hördes ett tjut frĂ„n badrummet dĂ€r Ludde satt och twitterbajsade naken om att han ska till E3 i juni. Allas blickar riktades mot badrumsdörren nĂ€r en mĂ€kta stolt Ludde Lundblad sparkade upp den. Med ett lurigt leende höll han upp sin telefon, och proklamerade med den sjĂ€lvsĂ€kerhet som bara en fĂ€rskbajsad Ludde kan uppnĂ„, att Svampriket minsan har fĂ„tt Diablo III för att recensera! ”Först till kvarn”, ropade han! En dov tystnad föll över rummet. Det skrapande ljudet av Malins penna i fĂ€rd med att rita Zevran och Geralt tillsammans i ett skumbad var det enda som bekrĂ€ftade för Ludde att han inte hade tryckt i sĂ„ hĂ„rt att trumhinnorna spruckit.

Svamprikets sex svampar samlades pĂ„ golvet i en ring runt Diablo III. Vi skriver ju inte om PC-spel, egentligen. Nervösa och smĂ„tt förvirrade blickar byttes ut, medan Anders petade försiktigt pĂ„ spelet med en pinne. Plötsligt slog Samson ut med armarna, utbrast ”fuck this shit”, reste sig upp och lĂ€mnade scenen. Linus torkade nĂ„gra svettpĂ€rlor frĂ„n sin panna medan han backade lĂ„ngsamt undan mot nĂ€rmsta vĂ€gg. Malin fortsatte rita strategiskt utplacerat badskum för att undvika ögonkontakt med Ludde, medan Anders ryckte pĂ„ axlarna och började brottas MMA med en ofrivillig stackars Linus. Kvar var Tommy, som försökte gömma sin nĂ„gorlunda kompetenta laptop bakom ryggen. Men han förstod vart det hĂ€r skulle leda, och att han förmodligen var den enda som kunde spela ett sĂ„nt dĂ€r tv-spel till datorn.

Svampriket.se – vi skriver om tv-spel.
Och ett PC-spel.

Ja, det var ungefÀr sÄdÀr det gick till. Jag lovar.

NÀr jag först startade Diablo III poppade ett varningsmeddelande upp, som informerade mig om att mitt grafikkort Àr lite skrÀpigt. Men efter lite tweakande i spelets grafiska valmöjligheter flyter det pÄ hur fint som helst, helt utan dopp i bilduppdateringen. Det ska alltsÄ mycket till för att din dator inte ska orka med spelet, vilket stÀmmer bra överens med den lÀttillgÀnglighet man verkar satsat pÄ. Jag var aldrig ett stort fan av seriens tidigare delar, och det jag kan kommer mest frÄn mitt baksÀtesspelande under slutet av 90-talet. Men till och med jag mÀrker att Diablo III Àr mer pedagosiskt och strömlinjeformat Àn sina föregÄngare, medan Blizzard trots det lyckats fÄ spelet att kÀnnas djupt. Det Àr förmodligen titelns största prestation. HÀr vÀlkomnas nya spelare med öppna armar, utan att de mer erfarna behöver offra mycket alls.

ÄndĂ„ Ă€r det svĂ„rt för mig att se Diablo III som nĂ„got annat Ă€n specifikt för de hĂ„rdaste och mest hĂ€ngivna spelarna. Under de timmar jag spenderat med spelet (jag har inte spöat Diablo eftersom jag Ă€r en lĂ„ngsam spelare som mĂ„ste tĂ€cka varenda kvadratcentimeter pĂ„ kartan innan jag gĂ„r vidare) har det aldrig varit speciellt utmanande. Inte ens nĂ€r jag begĂ„r vad som borde vara ganska allvarliga misstag. Jag förstĂ„r mycket vĂ€l hur stridernas strategier ska fungera, och inser att hĂ€r finns ett vĂ€l genomtĂ€nkt djup. Men det faller liksom samman nĂ€r jag aldrig mĂ„ste utnyttja den insikten, och aldrig behöver forma mina attackers speciella egenskaper efter min spelstil. Det Ă€r bara att gĂ„ in och kötta med sporadiska musklick, och varje gĂ„ng jag anvĂ€nder specialare Ă€r det mer för att det Ă€r kul Ă€n för att jag ska överleva.

Det Ă€r ungefĂ€r hĂ€r som inbitna spelare kĂ€nner sig tvungna att informera mig om att den första, trettio timmar lĂ„nga genomspelningen bara Ă€r uppvĂ€rmning. Att det Ă€r under den andra genomspelningen, efter att svĂ„rare nivĂ„er lĂ„sts upp, som spelet börjar pĂ„ riktigt. Och jag förstĂ„r det. Men det hjĂ€lper inte oss som inte Ă€r sĂ„ pass hĂ€ngivna att vi vill spela igenom spelet tvĂ„ gĂ„nger. Att tvinga spelaren ta sig igenom det trettio timmar lĂ„nga Ă€ventyret pĂ„ lĂ€ttaste svĂ„righetsnivĂ„n innan det ”riktiga” spelet kan spelas rimmar illa med allt Blizzard gjort för att fĂ„ de spelare som mig att kĂ€nna sig vĂ€lkomna. Man förvĂ€ntar sig att spelaren ska vara tillrĂ€ckligt hĂ€ngiven för att spela igenom Ă€ventyret minst tvĂ„ gĂ„nger, men samtidigt inte tillrĂ€ckligt hĂ€ngiven för att orka ta sig över vissa hinder som gjorde föregĂ„ngarna aningen mer svĂ„rtillgĂ€ngliga.

Jag bryr mig vanligtvis inte alls mycket om utmaning i spel, om det inte handlar om problemlösning. TvÀrtom, för mycket utmaning kan förstöra vissa spel för mig dÄ jag inte finner nÄgot som helst nöje i att dö och göra om. SÄ varför kritiserar jag den lÄga svÄrighetsnivÄn i Diablo III? Det finns ett par skÀl till det. För det första Àr berÀttelsen otroligt ointressant och klyschig. Dialogerna mellan dig och spelets antagonister lÄter ibland som parodi, med repliker som kÀnns tagna frÄn lördagsmorgonens barnprogram. BerÀttelsen kan med andra ord inte ersÀtta utmaningen som underhÄllning.

Men det största skĂ€let till varför spelet behöver mer utmaning för oss som inte Ă€r sĂ€kra pĂ„ om vi vill spela om Ă€ventyret flera gĂ„nger, Ă€r spelets fokus pĂ„ loot. Jag fullkomligt Ă€lskar craftingsystemet, och att man gjort sig av med scrolls. Men tillfredsstĂ€llelsen med att hitta ett sĂ€llsynt föremĂ„l kvĂ€vs sĂ„ fort jag inser att jag verkligen inte behöver det. Att identifiera en ring som har en lĂ„ng lista med stats kĂ€nns skönt i magen, tills jag kommer ihĂ„g att jag enkelt kan slakta hela horder av sjĂ€lvlysande fiender Ă€ven med min gamla ring. Ett spel som fokuserar pĂ„ loot medan de bĂ€sta föremĂ„len kĂ€nns oviktiga gör nĂ„got fel. Jag skulle kunna uppskatta min fantastiska guldskimrande ring om den innebar att jag skulle sparka mer rumpa i PVP, men just nu finns det ingen PVP. Och nĂ€r det kommer vet vi inte. Plus att spelets bĂ€sta föremĂ„l Ă€ndĂ„ inte dyker upp förrĂ€n du spelat igenom den trettio timmar lĂ„nga ”uppvĂ€rmningen”.

Det finns mycket att gilla med Diablo III. Men medan spelet vill slÀppa in spelare som mig, Àr de bÀsta delarna reserverade för de mest hÀngivna. Jag förstÄr inte varför Blizzard inte lÄter oss vÀlja en svÄrare nivÄ redan frÄn början. Med det sagt har jag ÀndÄ kul med Diablo III, och kommer slutföra min första runda. Om det Àven blir en andra runda ÄterstÄr att se.  De förvÄnansvÀrt varierade miljöerna skulle kunna hjÀlpa att övertyga mig, Àven om berÀttelsen inte gör det. Jag gillar Diablo III. Jag gillar det bara inte lika mycket som mÄnga andra.