Även om man kanske har en liten aning så är det nog i det närmaste omöjligt att riktigt förstå hur mycket arbete som ligger bakom ett spel. Det äventyr som för oss konsumenter är över på några få timmar har utvecklats, invecklats och finslipats om och om igen. I dokumentärfilmen Indie Game: The Movie får vi komma hem till spelutvecklare som verkligen förstår innebörden av att skapa ett spel från grunden. De har antingen ensamma, eller i mycket små grupper, skapat spel som sedan underhållit och berört tusentals av spelare världen över. Men resan från idé till färdig produkt är en lång, utmanande process. Och dessutom ett utmärkt ämne för en riktigt bra och intressant dokumentärfilm.

Tre spel står i centrum; Braid, Super Meat Boy och Fez. Detta är en intressant trio, inte endast för spelens kompetens. Filmen utspelar sig nämligen under sena sommaren/tidiga hösten 2010, vilket innebär att ett av spelen redan släppts (Braid), ett annat precis ska lanseras (Super Meat Boy) och det tredje fortfarande svävar i ovisshet när filmen är över (Fez). Därmed får man som tittare både perspektiv på hela processen men också en djupgående nära relation till alla fina detaljer.

En av filmens mer intressanta personer, Phil Fish, berör oblygt punkter som den vanlige konsumenten sällan tänker på. Orädd för att framställas som ett as, vilket han ganska ofta gör, ger Phil fingret åt alla “Internet-rövhål” som tjatar på honom att färdigställa och släppa hans livsverk Fez. Vid ett annat skede lyser en mer narcissistisk sida igenom, där han spyr galla över en tidigare medarbetare och dennes sätt att hantera en rättslig situation. Man kan säga och tycka vad man vill om honom som person, men hans personlighet skänker definitivt extra krydda till en redan färgrik dokumentärfilm.

Men det är grabbarna i “Team Meat” som stjäl showen. På samma personliga nivå bjuds vi in till det vardagsrum där majoriteten av Super Meat boy skapades. Edmund McMillen och Tommy Refenes talar givetvis om kärleken och passionen, men också minst lika mycket om den ångest och den stress som satt ton för hela processen. När spelet sedan släpps och lanseras i ett av filmens slutskeden uppstår ren filmmagi när Tommy, fortfarande ett nervvrak, via Youtube får se hur andra uppskattar hans verk. Först då vågar han le, först då vågar han tro på den succé som skulle följa och först då kan han efter månader av sömnbrist, panikångest och depression andas ut och slappna av. Och som tittare gläds man verkligen åt duons framgångar. Lyckliga slut är alltid betryggande, men när de hämtas från verkligheten förstärks sympatin ytterligare och man får hopp om världen igen.

Indie Game: The Movie är en fenomenal dokumentär. Detta gäller oavsett om du är storkonsument av tv-spel eller aldrig rört en handkontroll förut – filmen hittar en linje som kan fånga allas intresse. För spelen är inte den enda centrala knytpunkten, filmen handlar minst lika mycket om människorna bakom spelen. Om dedikation, om uppoffringar och om den mentalt nedbrytande processen de går genom, för att skapa deras små verk av kärlek.

Och Tommy kan titta för att få svar på vad indie egentligen innebär.

Köp och streama filmen här