Secret of Manathon

Del 21: Den sista attacken mot Dödsstjärnan

Vi tar oss tillslut an Manafortet och avrundar den här genomspelningen.

Det här avsnittet sätter punkt för vår resa. Skriv gärna er vad ni tyckte i kommentarerna. Både hyllningar och kritik är välkommet, likaså önskemål om framtida Let’s Plays.

Glöm inte att tagga era tweets med #Manathon när ni twittrar om våra framgångar. Vill ni nå oss personligen är det @brunlof och @tobbefix som gäller.

Kommentarer

  1. frodob skriver:

    Tjena grabbar! Har följt er från första avsnittet och vill nu passa på att ge lite beröm. Att göra ett spel som handlar så mycket om grindande av samma fiender om och om igen intressant är onekligen ingen barnlek. Dock lyckas ni med hjälp av humor och att ni bjuder så på er själva med just det. Tack för ett antal underhållande onsdagskvällar!

  2. Ivan skriver:

    Vill också tacka, har varit kul att följa er. Synd bara att jag själv inte spelat SoM så hade jag kunnat komma med en hjälpande hand lite då och då, samtidigt hade det inte blivit lika humoristiskt gångerna ni körde fast :). Ser fram emot nästa lets play med er båda 🙂

  3. Jag har också kikat på er sedan starten, har dock fortfarande de 2 sista avsnitten kvar, jag håller lite på dem tills efter semestern så jag har nått att döda tid med på jobbet.

    Hoppas ni fortsätter spela in let’s play coops tillsammans då det varit otroligt skoj att följa eran resa.

  4. zemus skriver:

    stort tack till er båda för en hel mysig Lp 2 tummar upp =)

  5. Johanw123 skriver:

    Fan va fint! bra jobbat, seiken densetsu 3 nästa? hehe ;p

    Tack för en fin playthrough.

  6. Niklas Sintorn skriver:

    Bra kämpat av er som tog er igenom hela spelet, det trodde jag verkligen inte i era mörkaste stunder! Har varit väldigt kul att hänga med er på vägen, och att få hjälpa er lite då och då. Det var dock lite mindfuck ibland när ni hade spelat in flera avsnitt åt gången, så att ni inte fick våra livsviktiga råd efter flera avsnitt. 🙂

    Jag har väl som andra tidigare också propsat för Seiken Densetsu 3 som, av vad jag minns, är ett bättre spel på i princip alla punkter.

    Ska bli spännande att se vad som kommer härnäst, ni har ett skönt samspel och det är skoj när ni spårar ur!

  7. Oregondanne skriver:

    Klistrar in min slutkommentar här också. 🙂

    Tack för resan, får man väl säga! Är lite smått impad att det ens gick att besegra draken utan “Drakdödaren”, alltså det åttonde svärdet (vars orb Anders blev så glad att hitta i Pure Land men sedan inte verkade särskilt intresserad av att smedja om inför Manapalatset. :)). Sedan vet jag inte om man alls bör jämföra FF-serien och Chrono Trigger med Secret of Mana, för jag tror att anledningen till att spelet är så älskat är så pass enkel som att det just är ett action-rpg i 16 bitar. Visst håller jag med er om att man kanske försökte lite för mycket, att kombinera det bästa av två kanske okombinerbara världar, men eftersom det ändå är typ det enda spel som ens försökt (vilket är en stor jävla skam), och med sitt roliga co-op-mode såklart, har fått en sådan kultstatus. Spelet är till för oss som inte riktigt känner oss tillfredsställda av ALttP men som vill fäkta oss igenom FFs fiendekatalog. För oss som föredrar The Adventure of Link framför The Legend of Zelda. Visst håller inte storyn måttet, visst är magisystemet skadat (det är för lätt att besegra merparten av bossarna) och visst hackar spelet lite för mycket för sitt eget bästa, men det ger mig likt förbannat en buffé som ingen annan restaurang på planeten kan servera mig. Kanske inte trestjärnig Michelin-klass, men med en smak som bara gör mig riktigt glad. Och ibland är det allt man behöver.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Oj, en kommentar över två år efter vår LP var över. Det var ganska otippat 😉

      Kul ändå, visar ju på att materialet håller i sig.

      Vi var hårda på spelet och i regel blir man väl det när man inte riktigt får det man förväntat sig. Och vi förväntade nog oss ett JRPG med co-op, vilket inte riktigt var vad vi fick. Din jämförelse med Zelda 2 var ju riktigt bra, och med den infallsvinkeln kanske vi skulle betraktat spelet annorlunda.

      Gällande slutstriden så kändes den svår och utmanande, och om jag förstått det rätt så är det både ganska utmanande och ovanligt att ta sista bossen utan svärdet du nämner. Visst kan vi se det som en fjäder i hatten idag, men det var inget vi kände till då. Vi bara körde!

      Tack för din kommentar! Vi för en konstant dialog om att sätta igång med en annan LP någon gång. Har du förslag på vad så får du gärna lämna det med.

      • Oregondanne skriver:

        Haha, jag hittade er serie på YouTube och har kommenterat lite där men tänkte att jag slänger in slutkommentaren här också.

        Jo, jag förstår vad du menar med förväntningar. Är man inställd på att få ett visst typ av spel men får ett annat blir man såklart besviken. Angående slutstriden blev min senaste faktiskt också rätt så episk då jag trots högsta uppgraderingen fick kämpa till sista svettdroppen för att tämja draken. Detta eftersom jag inte hajade det där med att båda måste kasta manamagi på svärdet (sånt man får ta om man spelar den tyska versionen!)…

        En ny LP vore kul! Ni är ett bra radarpar tycker jag. Har ni aldrig spelat Shadowrun till SNES är det mitt förslag. Ett helt fantastiskt spel som blandar flera genrer (både spel- och storymässigt) på ett utomordentligt sätt. Går visserligen inte att spela co-op, men spelet är tillräckligt invecklat för att en andraperson alltid kan komma med goda råd vid sidan om. Dessutom är spelet helt på svenska vilket ju är ganska kul. “Ser ut som du tog fel väg, sophjärna! Men det var ditt sista misstag.”

    • Tobias Andersson skriver:

      Jag är en av dem som håller Adventure of Link över det första spelet. Nu två år efteråt ser jag tillbaka på Mana som ett snyggt och mysigt spel med härlig musik och karaktärer, jag har förträngt hur trasigt jag upplevde spelsystemet och hur arg jag blev på spelet i omgångar 🙂

Skriv en kommentar