(Fan-art av BG)

Som de flesta av er vet så närmar sig Retroresan sig sitt slut. Om en vecka sänds det sista avsnittet och som en liten avhandling på vad vi gjort bestämde vi oss för att göra en sista lista, en gemensam topp 100, endast gällande retrospel.

I senaste avsnittet fortsatte vi avtäcka denna lista, genom att förtälja positionerna 50-26. Men eftersom vi också har återkommande Söndagslistor här på Svampriket tänkte vi dessutom publicera listan här, uppdelad i fyra delar. Här har ni, helt sonika, de 25 nästföljande spelen.

50. Flashback (SNES)

Conrad Harts märkliga resas start är också kronjuvelen bland Delphines äventyrsspel. Följsam, lummig grafik, fantastisk stämning och

49. Ninja Gaiden (NES)

Ryu Hayabusa må ha ganska lite gemensemt med feodala japans lönnmördare, men cool är han i alla fall och hans spel är svårknäckta nötter med fantastiskt gott innehåll

48. Quackshot (MD)

Det finns redan ett spel vid namn Duvk Tales, men det var först i Quackshot som spelet verkligen gav samma känsla som den gamla teknade serien. Får vi bara se Stål-Kalle snart är vi helt Kalle Ankmässigt tillfredställda.

47. Quake (PC)

Qungen med stort Q. FPS-spelen m/patriark. Inget annat spel har varit så betydande för sin genre som Quake var för FPS och egentligen polygonala spel som stort. Ett fantastiskt spel med bandesign som fortfarande idag lockar speedrunners och ett legendariskt flerspelarläge.

46. Mega Man 3 (NES)

Spelet i serien som leverarear den bästa grafiken. Fantasifulla banor och bossar utan att kännas som depserata eller trötta repetitioner. Den ack så viktiga glidningen introduceras.

45. Super Mario Kart (SNES)

Fortfarande den bästa kartracern. Mer än så behövs nog inte sägas.

44. Life Force (NES)

Samsons favorit-shoot-em-up. Det kanske inte har den svåraste ban och fiendedesignen eller de hetsigaste adrenalinrusherna, men Life Force är en sådan märklig och fascinerande värld att det inte gör något.

43. Heroes of Might and Magic III (PC)

Det här spelet är knark. Det är inte som knark. det är knark.

42. Gunstar Heroes (MD)

Run n’ gun är nästan alltid kul. Koop är nästan alltid kul. Treasure är nästan alltid kul. Gunstar Heroes är alltså med alla mått mätt nästan alltid kul

41. Street Fighter II (Diverse)

När Tekken 3 kom försökte Namco påstå att det var ”The mother of alla fighting games”.
”Skit ner er!” sa jag. Alla vet vem som är vår mamma.

40. Metal Slug 3 (Neo-Geo)

SNK visste var skåpet skulle stå när det kom till arkadkänsla. Det förtydligas som starkast här.

39. Star Fox (SNES)

Ful 3D i 16 bitar slutar vara ful. Utöver det grafiska finns det förstås också en rätt trivsam och charmig rail-shooter.

38. Chip n Dale: Rescue Rangers (NES)

Få saker är så spännande som att se sin vardag från ett annat perspektiv. Att då få spela som två ekorrar som ränner runt i skalenligt restaurangkök är som att en dröm går i uppfyllelse.

37. Wild Guns (SNES)

Bland våra favoritgalningar i det där lilla ölandet i öst finns Natsume. Samson kände dem redan i och med Pocky & Rocky, men Anders träffade dem först här. Han föll direkt. Med all rätt.

36. Pocky & Rocky (SNES)

När man talar om trollen! En fantastisk top-down äventyrsshooter med tanookis, häxor och massa japansk folklore. I slapsticktappning. Yowza!

35. Rock n Roll Racing (SNES)

Blizzard (dåvarande Silicon & Synapse), gjorde helt rätt i att krydda sitt isometriska racingäventyr med licensierad gubbrock. Ett från början väldigt bra spel blev genast ett jävligt bra spel.

34. Duck Tales (NES)

Även om Quackshot sätter känslan från serien bättre än vad Capcoms klassiker gör är det här ett bättre spel. Intressanta banor, mysiga världar och den legendariska musiken befäster ankorna i våra hjärtan.

33. Aladdin (SNES)

…fast när man talar om Capcoms disneylicenser finns det bara en kung, eller arabisk prins om man så vill. I Aladdin återberättas den underbara filmen genom 16 bitar och spänner dessutom vidare i områden vi bara drömt om tidigare (inuti Andens lampa någon?)

32. Final Fantasy IX (PS1)

Sagornas saga. Anders resa genom spelet är väldokumenterat vid det här laget. Det nionde spelet i serien bländar med sina mysiga världar, sitt persongalleri och temafokuseringen i sagor.

31. Monkey Island 1 (PC)

Inget klår den karismatiska Threepwood när det kommer till looserprotagonister. Han är den älskvärde tönten som med list, tur och humor till slut vinner. Det får våra kalla hjärtan att smälta.

30. Paper Mario 64 (N64)

Marios resa till rollspelens värld började visserligen tidigare, men det var här det verkligen fick sin rätta plats. Med Nintendo 64:ans i särklass klaraste grafik och en humorfylld charm blir det här, visserligen redan kompetenta rollspelet, ännu bättre än vad vi hade kunnatr tro.

29. Super Probotector (SNES)

Treasure må vara kungar i genren, men samtidigt bildades de av avhoppare från teamet som gjorde det här. Ett effektmuskedunder för Super Nintendo som nästan mer fungerar som reklampelare för platformens styrkor än något annat. Under allt lulllull finner vi dock ett sjujäkla häftigt spel där man som spelare inte bara vill klara banor, man vill se förbannat ball ut medan man gör det också.

28. Sim City 2000 (PC)

Maxis är och förblir kungarna av simulatorspel och det här är deras allra mest välgjorda skapelse fortfarande. The Sims må vara populärare, men Sim City 2000 är bättre. Det spritter i kroppen på oss när vi tänker på den kommande uppföljaren till serien.

27. Mega Man 9 (Diverse)

Inti Creates fattar. De fattar varför vi älskar vår blå bombare. De fattar varför hans moderna äventyr inte föll oss i smaken och de fattar att göra ett spel som kärleksfullt vinkar bakåt, men samtidigt tar nya kliv framåt. Mega man 9 är som att hitta ett gammalt kärleksbrev när man flyttstädar.

26. Soleil (MD)

Med ljus och lykta har vi letat efter ett äventyrsspel till Mega Drive som kunde mäta sig mot Zpelet. Till slut fann vi det i Soleil. En makalös resa som inte bara är en karbonkopia av A link to the Past utan lånar smart de drag som behövs och hittar egan vägar för resten. Resultatet blir ett spel som är en värdig utmanare utan att kännas allt för mycket som samma lika.