Härom vintern när det hade snöat och snön låg som en vit filt över gräsmattorna här i stan blev jag chockerad när den dagen efter låg lika orörd som när den nyligen fallit.
När jag var liten hade snön knappt hunnit lägga sig innan vi barn hade gjort gångar, snöänglar eller snögubbar, men inget barn var ute. Samma sak gäller den stora lekpark/4H-gård som finns här i närheten. Bara föräldrar med små barn går dit. Man slutar väl inte vara barn för att man fyllt 6 år?
Varför lite äldre barn har blivit så ovanliga utomhus numera kan man ju bara spekulera om, men det är inte så långsökt att tänka sig att många barn får fri tillgång till spel så fort de klarar av att sätta på datorn/konsolen själva.
Jag tänker inte döma eller komma med moralkakor, men jag tänker ge min syn på hur mycket barnen bör få spela.
Här hemma har vi ganska många regler och strukturer, men det vi ska snacka om är spelandet. Våra regler är enkla, men funkar för oss:
1. Under skolterminerna blir det bara spel på helgerna.
2. Innan barnen får spela så ska rummet städas ( på lördagar)
3. Innan barnen får spela så ska de vara ute i minst 1 timme och leka.
Sen så ska ju barnen såklart ha betett sig för att få spela. Det kan tyckas som hyckleri att vi har så strikta regler och så hårt reglerat spelande för barnen då vi själva spelar mycket mer än så. Men, nu råkar barnen fortfarande vara ganska så små (i mina ögon) och jag tycker personligen inte att det är bra att barn som utvecklas ska spela för mycket.
Spel är en fantastisk sysselsättning, men det är inte en barnvakt, vilket läskigt många verkar anse. Jag är en riktigt lat morsa, och det blir härligt tyst i lägenheten när de tre äldsta alla sitter och spelar. Men som förälder har man ett ansvar över sina barns uppväxt. Barn behöver vara ute och röra på sig, annars slutar det med att mänskligheten blir som i filmen Wall-e. Skit i att reglera fetthalten i maten och se istället till att barnen får vara ute; springa som hästar; klättra i träd; leka kurragömma och helt enkelt få röra på kroppen. Regnar det kan man alltid sätta på ett rörelsekontrollerat spel så att barnen ändå får röra på sig. För problemet är inte (bara) att barn idag äter dålig mat. Brist på motion på grund av för mycket stillasittande är värre.
Hej Elin!
Det låter, som om du med ”spel” och ”spela” avser spel på en bildskärm. Det har jag pysslat med sedan jag fick en Intertone-konsol i julklapp av min mor 1980.
Min son, hans kompisar och jag satt vid en C64 under några år.
Vi fortsatte med spelen till 284.an osv. osv.
Vad du inte nämner är alla andra spel man kan spela.
De spel, som jag lärde mina barn, och som dessa i sin tur lär sina barn och framför allt, lär dom att tycka om dom.
Dom har alltid funnits och hade bildskärmsspelen som komplement hemma hos oss.
Vi spelade schack.
Vi spelade Stigas ishockeyspel med stort intresse och långa turneringar.
Vi spelade rollspel, Drakar och Demoner.
Vi spelade kort (våra 52 goda vänner) vändåtta, gurka, rödskägg, dubbel mm.
Vi spelade Monopol och dom spel som fanns då, vilka var avsedda för bordet.
Numera finns det ett stort utbud av suveränt bra brädspel.
Dom spelar vi, när jag besöker barnen och barnbarnen, eller när dom besöker oss.
Kortleken finns alltid med någonstans.
Fundera gärna kring detta, och ring mig om du vill prata med mig om det.
I övrigt kan jag bara hålla med dig.
Det viktigaste ordet i barnuppfostran är en allmänt underskattad interjektion, nämligen ”NEJ”.
H-G Strömer
Hej Strömer!
Vad trevligt att du hittade hit. 🙂
Du har såklart helt rätt angående de otaliga andra spelformer som finns och som har funnits långt innan spel i dess digitala form ens låg i sin vagga och som är precis lika mycket spel. Dock är fokus som du påpekar i denna text på den digitala varianten, mycket på grund av att brädspel, kortspel, hockeyspel och alla andra analoga spel är i sin grund väldigt sociala. TV- och datorspel kan självklart också vara det, men är också lättare att spela själv. Sen ser jag inget problem i sig att vara själv och spela, eller läsa men, det är större chans att man som förälder använder datorn eller TV:n som barnvakt än ett brädspel eller en bok. Många brädspel är ju rätt avancerade och böcker kräver oftast läsförståelse samt stimulerar fantasin i en helt annan grad än spel gör. För även om man i spel får uppleva andra världar så får man, när man läser en bok eller spelar papper- och penna-rollspel, skapa andra världar.
Hej hej.
Jag tycker barn inte borde spela mycket för mycket för att det är ohälsosamt att sitta stilla och att dom ska använda sin fantasi och passa på att leka medan dom kan det. När jag var 6 – 10 år lät mina föräldrar mig spela ungefär en halvtimme om dan med undantag om jag hade en kompis som sov över eller liknande. Så vi lekte ganska mycket utomhus. Nu har jag en kusin som är 8 och han spelar alldeles för mycket för sin ålder(ungefär 2-3timmar om dan). Men när jag, han och resten av min och hans familj är i stugan(där det inte finns någon el) tar det bara nån dag innan han leker ute flera timmar om dagen. Så ett tips till alla föräldrar/vuxna som har problem med att barnen inte leker så mycket ute är att ha spelfria veckor.
@Joel: man kan också luckra upp stillasittandet genom att se till att barnen också spelar rörelsebetonade spel. Utöver att leka alltså.