Just nu sitter jag på Hong Kongs flygplats, väntandes på flyget hem. Sällan har det varit så skönt att logga in på Facebook som efter en vecka bakom den kinesiska brandväggen. Med Twitter, Youtube, Facebook och de flesta bloggtjänster blockerade har jag levt i en bubbla. Visst går det att ta sig runt med VPN-lösningar men då får du räkna med värre än 28.8 modem i hastighet.

Scen ur Silent Hill eller smutsig fabrik i Kina? Same same but different.

Jag har varit här i jobbet och har mest sett hotell, fabriker, kontor och insidan av transportbilar men har ändå försökt få lite tid för att hitta spelrelaterade saker. Dongguan heter staden jag varit i, en ”liten” kinesisk stad med 7 miljoner invånare där jag varit flera gånger förr så jag har ganska bra koll på staden. Spelkonsoler är ju förbjudna här men PS3 håller på att officiellt släppas, det hindrar dock inte affärerna från att sälja importerade konsoler. Spelen är såklart kopior och kostar runt en femma styck, samma med DVD-filmer. Dock har polisen nyligen slagit ner hårt på piratmarknaden men som alltid poppar den upp igen efter en tid. Det var dock inga problem att hitta varken Beats-hörlurar för hundringen eller Prada-tröjor för runt 50-lappen, i bra kvalitet.

Det värmer i retrohjärtat att se folk köa för Street Fighter 2
I Kina bor det strax över 1,3 miljarder människor men endast ca 5% av dem har en levnadsstandard som kan jämföras vid vår i väst. Online-spel är populära och det är främst på internetcaféer folk spelar då elektronik kostar ungefär som i Sverige vilket gör att det är ruskigt dyrt för en fabriksarbetare som tjänar runt 1500kr i månaden. Även arkadhallar är vanliga. Främst är det fighting-spel som dominerar, gamla som nya, och det värmer i retrohjärtat att se folk köa för att spela Street Fighter 2 mot varandra trots att fyran finns några meter bort. Även Tekken 6 gick varmt och jag var ju självklart tvungen att utmana de lokala talangerna. Långa inövade kombos överraskade mig först men jag vände och vann mot fyra personer i rad. De sprang då och hämtade en ny kille som satt och spelade Art of Fighting; hans Panda förnedrade mig så totalt att jag gav upp. Efteråt kom de för att skaka hand och utan att någon av oss kunde göra sig förstådd så fanns det en kärlek över kulturgränserna som få saker lyckas locka fram så bra som spel.

”Final call to Helsinki”, dags att trycka på publicera och åka hem mot snön. Min iPad med Bastion får göra mig sällskap, eller kanske Sons of Anarchy som Anders tjatar om hela tiden. Kina har efter alla mina besök en speciell plats i mitt hjärta och även om mycket är konstigt och annorlunda här så finns det en otrolig charm. På återseende du inlåsta, hundätande, älskade land.