Krönika

Smaklös skildring av tragedi

Förra året släpptes Call of Juarez: The Cartel. Det är den här konsolgenerationens kanske mest smaklösa spel, fullt av rasistiska undertoner och trivialiserande av en verklighet som riktiga människor tvingas leva varje dag. I stället för att utspela sig i vilda västern-miljö flyttade man spelet framåt i tiden, mitt i det drogkrig som Ronald Reagan sparkade igång under början av 80-talet när han tog Nixons term “war on drugs” till en mycket mer bokstavlig nivå. Det var dessutom ett riktigt dåligt spel. Mars nästa år släpps Army of Two: The Devil’s Cartel, som delar fler likheter än bara titeln med Call of Juarez: The Cartel. Än en gång skickar USA in beväpnade styrkor (för att skjuta bruna människor) i ett okonventionellt krig som ingen av de oskyldiga offren runt omkring vill ska föras.

Man tror fortfarande man kan lösa konflikten med vapen och förbud, medan civilbefolkningen slaktas
Drogkriget nära gränsen mellan Mexiko och USA är inget som täcks speciellt ofta. Speciellt inte med tanke på att de senaste sex åren har krävt över 50 000 människoliv, medan konflikten hela tiden trappas upp i jämna steg med skärpta droglagar och mer våldsinriktade insatser från de två regeringarna. De hårda droglagarna ger kartellerna mer och mer makt, medan alla som vågar stå upp mot dem lider stor risk att tortyrmördas och sedan visas upp på groteska vis som avskräckande exempel. De mäktiga, stora och rika kartellerna skonar varken män, kvinnor eller barn. Ändå vägrar båda regeringarna att lätta på droglagarna för att ta makten från kartellerna. Man tror fortfarande man kan lösa konflikten med vapen och förbud, medan civilbefolkningen slaktas.

Det är här som Army of Two: The Devil’s Cartel kommer in. Jag ska inte döma spelet på förhand. För allt jag vet kanske spelet ifrågasätter att mer vapen och strängare droglagar bara givit kartellerna mer makt under dessa 30 år. Men jag gissar att man bara kommer presentera konflikten genom ett svartvitt filter med motiveringen “they be bad guys, shoot!” Och den senaste intervjun jag såg hintade inte om något mer nyanserat än så, när man hade en gyllene chans att faktiskt bemöta kritiken. Jag tycker det är oerhört respektlöst mot konfliktens offer att förvandla tragedin till popcornunderhållning utan djup eller budskap, där civilbefolkningens lidande förmodligen kommer sopas under mattan som i de flesta spel av genren.

Gör gärna film och spel om verkliga och pågående tragedier.
Men gör det smakfullt med respekt.

Skriv en kommentar