Den här texten är en känslig sak. Den kan landa väldigt fel, göra folk upprörda, ledsna och rentav arga. Så därför väljer jag att skriva vissa ord med fet stil. Du kommer snart upptäcka varför.

Att folk kan ta illa vid sig av den här texten förstår jag så väl, för vi som på något sätt existerar inom spelkultur är ständigt under granskning och får ofta höra vad vi är för ena. Vi är asociala. Vi kan inte anpassa oss till resten av världen. Vi har diverse störningar. Vi är osunda. Och just det, vi bor hemma med våra förtidspensionerade mammor och har även på oss hennes underkläder när ingen ser. Fick jag med allt nu?
Så jag förstår att garden är uppe och att vi är trötta på alltid analyseras.

Lik förbannat tänker jag sticka ut nacken för att prata om att jag ser vissa tendenser inom vår kultur. Och då pratar jag inte om hatkulturen som lever och frodas på forum och i kommentarsfält, det här är inte en av de texterna.

Det saknas en viss fingertoppskänsla i sociala situationer ibland
Jag vill prata om beteendet som jag ibland kan känna av inom vår värld, på spelträffar, på mässgolv eller när man blir introducerad för vänners vänner. En märklig jargong som är tänkt att fungera bland den innersta kretsen men som kan te sig märklig i andra sammanhang. Det saknas en viss fingertoppskänsla i sociala situationer ibland, som i sämsta fall kan bli rent av brysk och sårande. Helt enkelt för att den levereras utan tanke på hur den kommer landa. En slags prestige, tendenser att ta sig friheter och en förväntan på att alla vi andra ska förstå och uppskatta det. Vi har helt enkelt en del elitistiska drag och en idé om att vi fattat grejen och att resten av världen ligger efter.

Det är viktigt att påpeka att det här inte är något som jag tycker att alla andra inom spelkulturen pysslar med, medan jag själv står vid sidan om och bedrövat ser på, felfri journeyoch upplyst. Självfallet beter sig inte alla så här, och även jag bidrar ibland till den här elitismen, men jag anstränger mig verkligen för att bli bättre. Att hela tiden jobba mig bort från den här trista tonen, eftersom jag förut varit betydligt sämre på att se andra och visa hänsyn för människor runt omkring mig. Jag hade klara tendenser till att kunna bli ett riktigt rövhål och hade planterat mig själv i en kruka med fnösketorr och näringsfattig jord. Ironiskt nog var det här även den perioden som jag spelade mest. Men det började gå upp för mig att det här med att vara så förbannat kall och cynisk inte gav mig någonting. Så jag började aktivt förändra mig själv och gå mot en annan personlighetstyp, en som var öppnare, varmare och mer tålmodig. Jag tror en del av oss inom spelvärlden borde försöka sträva mot det idealet, för det kan göra det betydligt lättare och mer givande att ha relationer till andra människor och till sig själv.

Här är reflektioner som hjälpt mig på vägen:

Ta ansvar för dina plattformar

En amerikansk vän till mig uttryckte en gång beundran över att svenskar generellt inte tjafsade eller gnällde om småsaker. Att de knöt näven i fickan och istället såg till en större helhet. Och jag lyssnade och tänkte i mitt stilla sinne att ”det här är inte min generation han beskriver”. Vi har inte på samma sätt fått upplevt folkhems-vett och vi-känsla, vi är uppväxta under en tid där individen och jaget var och är det viktigaste. Problemet är att allt ansvar och alla krav även lastats över på den enskilda människan. Lägg där även till alla digitala plattformar som tilldelas varenda en, från vilka vi kan stå och sjunga vår eget lov samt klaga på allt som inte gynnar just oss och det liv vi lever. Så tänk på vad du sprider via dina plattformar, om det så är under en raid eller en hashtag. Ställ dig frågan: ”River eller bygger jag nu?”

Pausa, titta, reflektera

Tänk över saker en extra gång när du ska interagera med andra. Kan jag formulera det här bättre? Vad hade jag tyckt om jag fått den frågan? Ser den här personen ut att vilja prata om det här just nu? Är jag önskad i det här sammanhanget? Reflektera över det du ska säga och iaktta personer. Titta på kroppsspråk, ansiktsuttryck och deras reaktioner. Försök hitta gruppen eller personens nivå och lägg dig jämsides.

Säg ’tack’

Visa tacksamhet, visa uppskattning, ge beröm. Du kommer må bra av att göra det och den du riktar det mot kommer må ändå lite bättre. Vi på Riket har tagit emot lyssnarbrev som rört halva redaktionen till tårar och fått den andra halvan att lägga handen över hjärtat, och det har berikat vårt arbete enormt mycket.smb3

Med uppskattning och beröm sätter du något varmt och positivt i rörelse, och många bra saker i mitt liv finns där för att jag har sagt ”tack”. Ett tack för vänliga ord på Twitter blev ett givande och ännu pågående samarbete. En liten hyllningsbild som tack för tre år av fantastiska podavsnitt ledde till att jag numera ingår i Svamprikets familj.

När tacksamhetsimpulsen kommer, agera på den, öppna munnen! Kommer den inte, sök den.

Se över din integritet

Integritet är en fin sak, något man ska vårda. Förmågan att kunna blicka inåt, ställa sig själv frågan ”Är jag okej med det här?” och ha kraften att stå på sig om svaret skulle vara ”nej”.

Tyvärr tror jag att många har gått vilse vad gäller den egna integriteten, och att det istället har gått över i ett tvångsmässigt behov av att alltför ofta hävda sin egen rätt och sina egna behov. Jämt är vi kränkta, besvikna och förbannade, och vi har inga problem med att visa det. Men har det blivit en ryggradsreflex istället för något som ska bearbetas i huvudet?

När enskilda situationer uppstår behöver vi reflektera, skadar det här verkligen oss? Kommer det här försämra min tillvaro? Kommer jag ligga sömnlös i natt om jag inte får det här sagt? Om så är fallet ska man absolut säga ifrån, men reflektionen behöver göras innan.

Hantera ditt mörker

limboGladosVi har alla tankar som vi är mindre stolta över. Ett mörker, en bitterhet, en småaktighet.
Ringa in det och bli vän med det, för det är en del av dig. Är man inte vän med sitt eget mörker riskerar man att bli en person som ”säger vad alla andra tycker”. Som droppar cyniska kommentarer och sanningar på bekostnad av andra och har som uppgift att sätta ord på det mörker och den egoism vi alla bär på.
Vad man måste förstå är att det finns en anledning till att andra inte säger de här sakerna, fastän de kanske tänker dem. De har insett att det är fan inte okej.

Släpp prestigen

Det finns inget töntigare än coolhet. Coolhet använder vi för att fjärma oss från varandra, för att positionera oss och att mästra andra med. Vi vill visa upp mesta möjliga av oss själva med minsta möjliga medel och reagera så lite som möjligt på vad andra personer säger och presterar. Det är prestige, riktigt skitnödig prestige och även en väldigt oattraktiv snålhet. När det i själva verket inte finns något som gör en så avslappnad, lugn och trygg som människor som vågar vara ocoola. Som kan berätta om det perfekta plattformshoppet och high scores, men också om riktigt pinsamma situationer när de fastnat redan på tutorial-banan.

Välj den mjuka vägen

Det här är det viktigaste rådet av dem alla, och det som på sätt och vis sammanfattar alla de andra. Att kunna ta den vänligare vägen när vägskälet kommer. Att göra saker för andras skull och inte på deras bekostnad. Gagna andra och inte bara sig själv. Hur förbannat trött du än är på t.ex. småbarnsföräldrar som glorifierar sina barn i dina sociala flöden så är inte de dina riktiga problem och du behöver inte agera ut på det. Hellre en bild för mycket på en tvååring som kan sitta på pottan än en för lite. Folk måste tillåtas att visa glädje och stolthet, och när det är du som är glad så ska inte heller någon annan få begränsa din rätt att uttrycka det.

Den här trista tonen jag inledde texten med finns inte bara i vår kultur, jag ser den på en massa ställen (speciellt i personal- och fikarum av någon anledning) och vi kan alltid förändra oss. Det finns alla möjligheter och skyldigheter att göra sig själv så bra som möjligt, och kämpar ni vidare så gör jag det med.