Som många säker redan vet släppte Anita Sarkeesian (FeministFrequency) förra veckan den första delen i sin serie Tropes Vs. Women in Videogames. Jag har ingen koll på hennes tidigare videoklipp på YouTube, men har förstått så mycket som att hon är en kontroversiell person eftersom jag sett många använda hennes tidigare citat för att på något vis ogiltigförklara det hon har att säga om kvinnor i interaktiv nöjesmedia. Motargument som handlar om att hon är en extremist, och inte en ”äkta gamer”. Personligen bryr jag mig inte om vad hon sagt tidigare. Jag bryr mig inte ens vidare mycket om vad hon säger nu, och det är inte heller jag som är den primära målgruppen för det hon säger nu. Det jag däremot bryr mig om, och tycker är skitbra, är hur hon säger det hon säger nu.

Ofta när någon vill få ut ett budskap på internet grumlas budskapet av att personen vill trycka in underhållningsvärde. Det är oftast vi på vänsterkanten som är skyldiga för det här, då högern oftast får sitt budskap grumlat av ilska och aggressivitet i stället. Plus att högern inte har många roliga anhängare. Det är inget fel med att leverera ett viktigt budskap med humor för underhållningsvärde som gör att fler orkar lyssna, men det är väldigt lätt att budskapets målgrupp känner sig förlöjligade – vilket lätt leder till att de genast intar en onödigt defensiv inställning till hela budskapet, och ibland att man använder det som ett motargument. Det här är ett problem som ateistcommunityt på YouTube hade för 4-5 år sedan, och det är ett problem jag ser i jämställdhetsrörelsen på internet nu. Det är för mycket skäll och förlöjligande. Du fångar fler flugor med honung än vinäger.

Därför tycker jag det är så bra att Anita Sarkeesian vågar vara ”tråkig”
Ett färskt exempel på ett humorinslag som lätt baktänder är när Bianca Kronlöf (som tillåter kommentarer) gång på gång under sin humoristiska video om ett bemötande hon fick från män, klipper in en medveten upprepning av ordet ”män” medan hon beskriver bemötandet. Det lämnar öppet mål för att tolka det som att hon med en ”typiskt män”-inställning attackerar alla män, vilket hennes motståndare kommer hugga på direkt tills nivån på diskussionen riskerar att dras ner till att handla om ”feministernas manshat” – vilket då blir det som hon och hennes försvarare riskerar att behöva försvara sig mot. Hade videon fått lika många views utan humorn? Förmodligen inte. Hade diskussionen varit på en högre nivå utan massa män som känner sig attackerade och hånade, män som i stället kanske hade varit mer mottagliga för det faktiska budskaper? Det tror jag.

Därför tycker jag det är så bra att Anita Sarkeesian vågar vara ”tråkig”, och inte känner ett behov av att klämma in humor som kan tolkas som hån och förlöjligande. Vad jag däremot inte tycker hon gör rätt är att avaktivera kommentarerna på klippet. Jag antar att hon gör videon för att väcka debatt, och då är det konstigt att aktivt frånta tittarna den möjligheten såvida de inte själva på eget initiativ söker sig till ett alternativt forum för diskussion. Jag förstår varför hon gör det, att hon inser att kommentarerna till stor del skulle bestå av skällsord riktade mot henne. Och jag klandrar henne absolut inte om hon inte orkar ta det. Jag vet inte om jag hade orkat. Jag önskar bara att hon kunde.

Men varför ladda upp en debattväckare på en plats där debatt sedan inte tillåts? Kanske var hennes kanal inte platsen för det här klippet. Kanske är en kontroversiell figur inte rätt person att förmedla budskapet. Kanske borde klippet laddats upp någon annanstans, där diskussionen hon vill väcka kan äga rum. Där kommentarer från båda sidorna tillåts. För det är inte bara idioterna som stängs ute nu. Ska vi låta idioterna inte bara styra, utan även kväva debatten? Kommer det verkligen finnas färre idioter i forumen dit villiga debattörer måste söka sig? Kommer urvalet av åsikter vara lika brett där? Och vad sänder det för signaler till idioterna när hon blockar kommentarer? Vad sänder det för signaler till folk som sitter i mitten av debatten?

Det är bara att hoppas att andra initiativtagare än Sarkeesian själva lyckas forma en enhetlig och lättillgänglig debatt för alla — inte bara de redan engagerade, för de är inte målgruppen. Eller att hon erbjuder en plattform för det i framtiden. För det är viktiga saker hon säger, på ett riktigt bra sakligt sätt som mer än många andra bjuder in till konstruktiv diskussion.