Krönika

På tal om remakes

Det fullkomligt regnar remakes och återutgivningar i spelvärlden. HD-remakes, Nintendos Virtual Console, och olika versioner av classics. På internet hittar vi även GOG som säljer ut gamla titlar DRM-fritt för småpotatis. Har man förlorat sina älsklingar så är det idag inte omöjligt att komma över spelen som gjorde ens barndom. Men de finns till för en annan anledning också, nämligen oss föräldrar och andra etablerade spelare som spelat ett tag.

Av någon anledning så vill föräldrar alltid berätta om sina intressen för sina barn och pratar ofta i termer som ”när jag var liten…” osv. Vad är inte bättre än att faktiskt visa spelen som fanns förr för sina barn? Vad är inte bättre än att visa spelen som jag älskade, och att det visar sig att barnen också älskar dem?

I en tid där allt fler spelar på sina mobiltelefoner eller Facebook-spel så ser jag hur retro har kommit in i något av en golden age. Problemet är bara att spelföretagen inte marknadsför sina gamla spel, utan hoppas på att sina gamla fans ska köpa sina spel igen, vilket de så klart gör. De missar att det finns en ny generation spelare som sitter och spelar skitspel bara för att de är gratis på App Store eller Google Play. Att istället släppa sina gamla spel för en billig penning och visa upp att de här titlarna finns så tror jag att de kan hitta en ny publik som förälskar sig i retro.

super-mario-evolution

Jag kommer ihåg när jag lät mina barn spela Turtles in Time för första gången. Det var en chansning. Jag ville så innerligt att de skulle älska spelet så som jag en gång gjorde, men visste även att jag skulle bli besviken om de inte gillade det. Det slutade med att de sträckspelade spelet tills de klarade ut det, och de ville ha mer. Lilltjejen förälskade sig snabbt i Kirbys gamla spel och ville genast ha mer där. Grabbarna hittade Street Fighter som de fastnade för ett tag.

På något sätt så tror jag att de här typerna av spel inte enbart är bra för att bättra på mitt ego och min självkänsla, utan jag ser detta som en del i den kultur som mina barn så uppenbart vill vara en del av. Precis som att man kan uppskatta gamla tavlor så tror jag att barnen kan uppskatta gamla spel och därav även lära sig var spel som Super Mario Galaxy ursprungligen kommer ifrån och lära sig hur enkla spel kan vara roliga. Dessutom så tror jag att det är det ultimata testet för spelutvecklare. Håller spelet idag, 30 år senare?

Kommentarer

Skriv en kommentar