Månadsresumé

Månadsresumé: Augusti

Den monotona vardagen är över oss igen så det är tur att vi har spel att förgylla vår lediga tid med.

Tobbe har fortsatt beta av spelhögen i jakt på platinas, Assassin’s Creed 2 och Asura’s Wrath blev det under senaste månaden. Lite nytt har dock hunnits med också.

DuckTales: Remastered (PS3)

Ett av de mysigaste NES-spelen får en remake och till skillnad från tex Turtles Re-Shelled så är detta gjort med både hjärta och hjärna. Banorna är fortfarande desamma men små ändringar gör en så stor skillnad att det ändå känns fräscht och nytt. Mellansekvenser med de (amerikanska) originalrösterna och grafik som hämtad ur TV-serien gör att det känns helt rätt. Personligen så är jag också glad åt att de skruvat upp svårighetsgraden ett snäpp från det lite väl enkla originalet.

Plants vs Zombies 2 (iOS)

Det tog ett par år men succén fick äntligen en uppföljare. Det mesta känns igen men då det numera är Free-to-play så är spelet fyllt med genvägar som kostar pengar. Som tur är så kan du dock spela hela spelet utan att betala för dig, det tar bara lite längre tid. Jag hade gärna betalat för en fullvärdig version men är ändå ganska nöjd med vad jag fått, fan av originalet som jag ändå är.

Samson har mestadels hållt sig till udda indiespel under sensommarn, men lite vanliga spel hanns också med till slut.

Saints Row IV (360)

Med absurd humor, slipat gameplay och oväntat välskriven dialog och djup har det här spelet fått mig att spinna som en supernöjd kissemiss. Volition levererar en oerhört härlig superhjältesandlåda som knäcker det mesta.

Ridge Racer: Driftopia (PC)

En medioker racer som inte innehåller tillräckligt mycket för att bära varken nya eller gamla Ridge Racer. Duglig körning på oinspirerade banor och personlighetslös presentation är vad som finns att hämta här. Kanske kan man köpa sig roligare upplevelser med tanke på att det är free-to-play, men jag lägger hellre pengar på annat.

BeatBuddy: Tale of the Guiardians (PC)

Oerhört charmigt pusseläventyr som tar avstamp i musiken och rytmen. Spela fram genom banor och klara pussel i takt med musiken för att också låta soundtracket nå sitt crescendo lagom till banan gör det. Smart och snyggt förpackat.

Shelter (PC)

Vågat sidospår av Might & Delight (P.I.D.). Ett av världens bäst gjorda eskortuppdrag där grävlingsförälderna ska få med sig så många grävlingsbarn som möjligt genom faror i form av rovdjur och farlig mark. Stämning, animation och den urläckra grafikstilen vinner mycket extra skimmer i mitt hjärta.

Ludde har spelat alla titlar i årets Summer Of Arcade plus lite annat.

Brothers: A Tale Of Two Sons (360)

Med ett skojigt gameplay och en väldigt engagerande historia ger Josef Fares oss ett smått fantastiskt litet spel, när han gör sin debut i spelvärlden. Har du inte spelat Brothers än, bör du göra det snarast.

Charlie Murder (360)

Till en början gillade jag detta spel skarpt, men efter en tid inte lika skarpt. Tillsammans med några vänner är det ett helt okej spel att köra, men inte mycket mer än så. Charlie Murder är ett bra exempel på att utseendet inte är allt.

Flashback (360)

Trots att spelet är väldigt buggigt och att det i denna version är lite för putslustigt ibland, kan jag ändå inte låta bli att tycka om det. Flashback har varit det spel som jag dragit igång när jag har haft en liten stund över och det har alltid blivit en trevlig stund.

Killer Is Dead (360)

Att jag uppskattar spel som har Suda 51s signatur på sig är väl ingen hemlighet. Killer Is Dead är på många plan det bästa Suda spelet jag spelat. Dock börjar jag känna en oro över att jag är på väg att börja tycka att det kompromisslösa med hans spel snart kommer börja tråkigt!

TMNT: Out Of The Shadows (360)

Jag ser ambitionerna. Jag ser potentialen. Detta skulle ha kunnat bli ett riktigt häftigt Turtles-äventyr, men istället blev det ett riktigt dåligt spel. Jag är besviken.

Disney Infinity (360)

Mina förväntningar infriades och Skylanders bör vara oroliga då detta spel har stora möjligheter att utvecklas till något riktigt stort och häftigt! Ska bli spännande att se hur Disney kommer förvalta sina resurser och vad de kommer bjuda på i framtiden.

Det har varit en lite tuff månad för Tommy, med många upp och ner i spelupplevelserna.

The Wonderful 101 (Wii U)

Det finns inte så mycket mer att säga om det här spelet efter min videorecension och mitt podprat. Det är ett rörigt spel med slarvig kontroll som allt för ofta lämnar spelaren oförstående. Dialogerna är ibland småroliga (men oftast rätt utdragna), musiken är då och då riktigt bra, och spelets set-pieces är fullkomligt fantastiska att uppleva. Men det räcker inte för att göra The Wonderful 101 till en rolig spelupplevelse som inte lämnar mig på dåligt humör varje gång jag spelat. Jag orkade inte till slutet.

Tales of Xillia (PS3)

Om det här spelet riktar sig till dig vet du redan vad det är. Om du tillhör målgruppen är det även stor chans att du redan spelat det. Precis som till exempel Monster Hunter-serien vet Tales of Xillia exakt vilka det vill tilltala, och gör inga större ansträngningar för att locka andra. Även om du som jag verkligen kan uppskatta ett JRPG, så är det här en speciell gren av den genren. Men även om jag oftast känner mig som någon utomstående som tittar in när jag spelar, så finns det saker för mig här. Visst, röstskådespeleriet är svagt och karaktärsdesignen är ofta löjlig. Men miljöerna är vackra och varierade, medan stridssystemet är djupt utan att nödvändigtvis tvinga på dig det.

Steamworld Dig (3DS)

Du är en robot i vilda västern. Du kommer till en stad som står på sitt sista ben. Din farbror har dött, du ärver hans gruva. Bege dig ner och hacka stenblock tills du byggt en massa tunnlar. Ta med värdefulla mineraler upp. Sälj dem. Lås upp nya hackor, lyktor, borrar och teleportörer etc att köpa. Gräv ännu djupare, hitta ännu värdefullare saker, och så vidare. Väldigt beroendeframkallande till en början, men känns efter ett par timmar lite enformigt. Det som räddar spelet är de små bonusrummen som ofta innehåller problemlösning, som faktiskt kan vara riktigt bra designade. Det är ett riktigt bra “pick up and play”-spel, och min trea är en mycket stark trea på gränsen till en fyra.

Brothers: A Tale of Two Sons (Xbox 360)

Årets hittills svåraste betyg att sätta, då jag ständigt pendlat mellan 4 och 5. Jag spelade Brothers tillsammans med min sambo, och vi delade på handkontrollen. Jag styrde med höger spak (den yngre brodern) medan hon styrde med vänster (den äldre). Det fungerade förvånansvärt bra, och gjorde att jag uppskattade spelupplevelsen desto mer efter att jag blivit besviken över bristen på co-op. Att samarbeta med en annan hand tillhörande en annan hjärna är inte lättare än att din högra hand ska samarbeta med din vänstra. Brothers är ett fantastiskt äventyr med få brister. Jag hade önskat mig mer personlighet i vissa aspekter av spelets design, och skådespeleriet känns trots bristen på ord ibland överspelande. Men det går inte att säga annat än att miljöerna är vackra, berättelsen emotionell, och spelet gör ett riktigt bra jobb när det kommer till att implementera story i gameplay — något som vi ser alldeles för sällan.

Kommentarer

  1. T4 was Here skriver:

    Synd på Turtles.
    Will still buy it!

  2. Ruben skriver:

    Det skulle vara kul med en ordentlig snabbtitt på DuckTales signerade valfria medlemmar från Svampriket. Gameplayvideor av andra finns i överflöd, men just era perspektiv saknas här.
    (Kanske är det förresten just detta som är ett av herrar Anderssons och Brunlöfs kommande projekt? Hoppas, hoppas…).

Skriv en kommentar