Månadsresumé

Månadsresumé: December

Då har det blivit dags för det här årets sista månadsresumé. En månad som har varit en reltivit dålig månad, sett till antal spel att spela, men självklart finns det några spel där ute som nu ska få sin dom. Först ut denna månad att dela ut betyg är den lagom tjocka och genomkloka Ludde Lundblad, och han har följande att säga:

Grease Dance

Det skulle vara lätt att avfärda detta spel, som ännu ett spel i mängden som försöker rida på Harmonix våg, när det kommer till dansande som det nya partyspelandet. Men anstränger man sig lite, så finner man att Grease Dance faktiskt är riktigt underhållande. Det har en mysig visuell stil, där ensamblen från Grease har fått en härligt cartoonifiering. Visst är upplägget detsamma som i Dance Central-spelen, men personligen tycker jag att det kan vara roligare att svänga mina lurviga till lite rock n’ roll istället. Plus att spelet även har en karaokedel.

Cabela’s Survival – Shadows of Katmai

Jag hade oväntat skoj med Cabela’s Dangerous Hunts som släpptes tidigare i år. Det var ett fps i vildmarksmiljö som med fördel spelades med ett fräckt plastgevär. Så jag måste erkänna att jag faktiskt blev lite småpepp när Shadows of Katmai landade i Svamprikets brevlåda. Det visade sig dock att den peppen var obefogad. Istället för ett fps, får du här en tredjepersonspangare. Inget fel med sådana, men försök att spela med ett plastgevär!!! I detta spel är jag verkligen inte kompis med kontrollen och det känns som om den inte ens vill försöka bli vän med mig. Gör om gör rätt.

Frogger 3D

Läs titeln en gång till. Frogger 3D! Så gör du det ännu en gång. Frogger 3D! För säkerhets skull gör du det en sista gång. Frogger 3D! Så där, nu har du fått en bra bild om vad detta spel är. Det är Frogger. Fast i 3D och i en upphottad,tuffare och modernare stil. Det känns lite hip hop(p) över hela upplägget. Ett upplägg som gameplaymässigt faktiskt roar än idag. Jag har kul med det här spelet och kan inte låta bli att tänka på detta, när jag ligger i soffan och spelar Frogger 3D.

Mario Kart 7

Vad kan jag säga. Det är fortfarande Mario Kart. Det är fortfarande förbannat kul! Men det är även så mycket mer än vad Mario Kart-serien har varit tidigare. Det känns som om Nintendo har atgit alla delar från alla tidigare spel i serein och anpassat så att det blir den ultimata partyracingupplevelsen någonsin! Tillsammans med Super Mario 3D Land är detta det roligaste jag har spelat på en bärbar konsol i år. Faktiskt ett av de roligaste spelen alla katagorier i år!

Nästa man till rakningen, och även den sista är Tommy “jag är för cool för ID-kort” Håkansson, som förutom att ha spelat en himla massa Skyword Sword, även har testat lite annat smått och gott:

Professor Layton and the Spectre’s Call

Den gamla hederliga Layton-formulan börjar kännas lite uttjatad, och kanske är ett byte från DS till 3DS precis vad serien behöver. Men fram tills dess är Spectre’s Call ett verkligt kompetent inslag i serien, även om det just på grund av repriskänslan inte är ett av de starkaste. Det blir även en sänkning av omdömet eftersom den europeiska versionen saknar sidospelet London Life, vilket tvingar den som vill ha hela spelet att importera.

Doctor Lautrec and the Forgotten Knights

Jag förväntade mig inte mycket mer än en Layton-kopia, och även om det delvis var exakt vad jag fick så är Doctor Lautrec så mycket mer. Ironiskt nog är det lite för mycket mer, till den mån att det känns rörigt och ofokuserat. Men jag hoppas att det här blir en serie, och att man vågar skala av det lite. För själva grundkonceptet är det faktiskt inget fel på, och under sina bästa stunder är det faktiskt ett riktigt underhållande äventyr som faktiskt på sätt och vis sätter ribban för Laytons 3DS-debut — även om ribban inte läggs särskilt högt.

The Legend of Zelda: Skyward Sword

Årets sista fullpottare går till Skyward Sword, som visar sig vara det mest nyskapande stationära Zelda-spelet sedan Majora’s Mask. Om du inte gillar rörelsekänsliga kontroller finns såklart en risk att du inte gillar Skyward Sword. Precis som att du kanske inte gillar Tetris om du inte gillar pusselspel. Men vi andra kan avnjuta ett av årets absolut bästa spel. Ett spel som trots stundtals tråkig design, oinspirerande karaktärer och oftast intetsägande musik ändå lyckas vara en så fantastisk upplevelse tack vare engagerande strider, geniala pussel och en gripande story.

Mario Kart 7

Egentligen måste man låta spelarna utvecklas några månader innan man kan ge ett nytt Mario Kart ett rättvist omdöme. Till exempel har man redan nu upptäckt en bugg som gör Wuhu Mountain Loop ospelbar online. Det tar tid att se hur balanserade karaktärer, banor och nya föremål är. Bandesignen är smart, med massor av genvägar som innebär att skicklighet och kunskap belönas mer än tidigare. På många sätt är det seriens bästa hittills, och det enda som håller tillbaka fullpottaren är tre saker: Buggen på Wuhu Mountain Loop, avsaknaden av en track editor och det faktum att onlinespelandet inte känns riktigt lika stabilt som det kan.

Det var allt för det här året. Gott nytt spelår önskar vi på Svampriket.

Skriv en kommentar