Min relation till Pokémon är den att jag vanligtvis hoppar över varannan generation. Efter att jag utropat Pokémon Black/White att vara seriens hittills bästa, skippade jag Black/White 2. Serien bjuder helt enkelt inte på tillräckligt mycket nytt inför varje ny installation för att jag ska orka hänge mig till den nivån som jag måste fördjupa mig för att uppskatta ett pokémon. Det är ingenting man slöspelar för storyn, och striderna är ganska meningslösa för den som bara skrapar på ytan av systemet i stället för att faktiskt försöka gå in på djupet och engagera sig både i de individuella monstrens träning men även lagbygget i stort. Här låter Pokémon X/Y spelaren forma sitt lag efter egna preferenser och detaljerade krav mer än någonsin förut. Jag tror aldrig det varit friare att manipulera specifikt utvalda stats att forma efter dina önskningar, då du kan interagera med monstren på många nya sätt.

Detaljträningen går bland annat ut på att spela lagom inspirerade men väldigt snabba minispel som höjer en individuell status, som till exempel defense. Du kan även interagera mer med dina pokémon för att stärka de lite mer subtila statusarna, som bandet mellan dig och dem. Eller bara låta dem boxa på speciella sandsäckar medan du spelar spelet som vanligt, för att träna upp den status som sandsäcken representerar. Allt det här gör tränandet och lagbyggandet mycket mer varierat och versatilt, och jag tror aldrig att jag varit så petnoga med exakt hur jag vill ha särskilda monster. Det leder till att djupare strategier och samspelet mellan attackerna och egenskaperna blir tydligare men framför allt viktigare.

Pokémon har aldrig känts så mycket som att bygga en lek i Magic The Gathering
Till exempel har jag bestämt mig för att min Chesnaught ska bli en väldigt irriterande motståndare som drar ut på striderna. Jag kan öka hans HP, Def och Sp. Def individuellt medan jag ger honom ett föremål som genererar hälsa eller ökar Def ytterligare. Sedan väljer jag att lära honom attacker som ökar Def ännu mer, och till exempel Leech Seed som drar hälsa från motståndaren varje turn, Toxic som ger poisonstatus som drar ytterligare hälsa från motståndaren, och sedan Spiky Shield som inte bara skyddar min Chesnaught från skada utan även skadar den som attackerar. Och vips så har jag en tank som kan dra ut på tiden, antingen som support eller som en långsam offensiv! Pokémon har aldrig känts så mycket som att bygga en lek i Magic The Gathering. Så här kan man spendera en hel vecka åt att finjustera en enda pokémon, och då talar jag inte ens om att få deras attackera att samspela med varandra.

Jag var inte nämnvärt pepp på Pokémon X/Y. Även om jag skippade Black/White 2 kändes det som att jag bara nyligen engagerade mig i Black/White, och jag var inte säker på om jag skulle orka ta till mig ett nytt äventyr. Men de nya och de finslipade beståndsdelarna har än så länge gjort det omöjligt att motstå, där spelets presentation men framför allt dess onlinefunktioner är det som gör mig allra mest motiverad. Det Pokémon X/Y gör online är långt ovanför Nintendos vanliga internetförmåga, och jag älskar hur man hela tiden interagerar med sin vännerlista under äventyrets gång. Det känns nästan som att man aldrig spelar ensam, och är förmodligen så nära ett Pokémon MMO vi kommer komma på bärbart format. Att utmana varandra i battles eller byta pokémon med varandra går väldigt snabbt och enkelt, medan man belönas av att ge varandra så kallade O-Powers som hjälper dina vänner på traven i spelet.

Och visst känns det som att Pokémon X/Y är menat att spelas mot andra och upplevas socialt, nu mer än någonsin. Det finns till och med en sajt där du skapar din egen profil som synkas upp med din spelkassett så att du och andra i ett community kan se statistik och information som inte finns i spelet. Levlandet sker dessutom mycket snabbare än i tidigare titlar, medan storyn inte alls bär samma tyngd som i Pokémon Black/White utan mest står som en rimligt underhållande kontext i vilken du levlar dina monster för att sedan gå vidare till huvudrätten som är battles mot dina vänner. Det verkar även finnas mycket mer att göra efter att man gått hela Victory Road, vilket också sätter spelets kampanj i baksätet i ett spel där världen och det sociala samspelet både med pokémon och andra spelare står mer i fokus än någonsin förut. Och än så länge älskar jag det.