Jag har snart varit en aktiv TV-spelare i 27 år. Det krävs inget matematisk geni för att räkna ut att det har blivit en hel del spel spelade under dessa år. Vissa av dessa spel har för alltid satt sina spår hos mig, men det finns bara ett som har märkt mig för livet.

bioshock tattoBara några dagar efter att jag hade sett slutet på mästerverket Bioshock sprang jag till min tatuerare för att skaffa mig samma länk på min handled som Jack har på sina. Jag tatuerade även in orden ”a man chooses, a slave obeys”, då de passade så otroligt bra in på mig i den situation jag befann mig i livet. I år har jag fått uppleva uppföljaren till detta mästerverk. Då syftar jag självfallet på Bioshock Infinite och inte Bioshock 2. Jag tycker att Infinte överträffade sin föregångare när det kom till själva historien, men Colombia har ingenting att komma med då jag anser att Rapture är ett av de mest fantastiska ställen jag har besökt i ett TV-spel. Då förstår ni att jag blev alldeles till mig i byxan när det utannonserades att jag åter skulle få besöka Rapture i Burial At Sea, vilket jag nu har fått göra.

Vi får äntligen se hur Rapture såg ut innan förfallet
När det kommer till Bioshock-spelen så anser jag att det inte är okej att prata för mycket om historien om det är som så att det finns de som ännu ej har hunnit spela. Upplevelsen är det som är väsentligt och den kan lätt bli förstörd om en vet för mycket. Så är även fallet med den första episoden av Burial At Sea. Det jag kan säga om historien är att du återigen tar dig an rollen som Booker Dewitt och att du även denna gång slår följe med Elisabeth och att ni nu, som jag tidigare nämnt, befinner er nere på havsbotten istället för högt uppe i skyn. Fast nu får vi (äntligen) se hur Rapture såg ut innan förfallet. Mer än så vill jag inte säga om vad som händer. Det ska du ta reda på själv.

Burial at Sea - Episode One_KeyArtNågot jag däremot känner att jag vill avslöja är att Burial At Sea är fanservice när den är som bäst. Om du, precis som jag, älskade första Bioshock så kommer du att bli överlycklig och finna dig själv att sitta och le med en varm känsla inombords. Att bara gå omkring i Rapture för att se sig omkring, besöka ställen du varit på tidigare och lyssna på vad folk står och pratar om är tillräckligt för att du måste spela. Självklart blir det en del pangpang också, men som utlovat tar det inte upp merparten av episoden, vilket är något jag applåderar högt åt. Om din första kontakt och enda kontakt med Bioshock är Infinte och du älskade det för all action kommer du förmodligen inte inse storheten med Burial At Sea. Irrational Games har gett mig precis vad jag ville ha och aldrig någonsin har ordspråket ”borta bra, men hemma bäst” passat så bra in på ett spel.

Har bara en sak att tillägga, innan du går och laddar ner Burial At Sea:

<3 Mister Bubbles