Intryck

One Piece: Romance Dawn – var mer som Naruto! (3DS)

Det är nästan fascinerande att se skillnaden mellan One Piece och Naruto när det kommer till hur de båda animejättarna omvandlats till tv-spel genom åren. Medan Naruto verkligen kommit att bli något helt eget och unikt, verkar One Piece-spelen bara slänga in sina karaktärer i ett befintligt upplägg.

One Piece: Romance Dawn (fråga mig inte varför spelet heter så) är det andra One Piece-spelet jag fått ta del av på kort tid. För bara några veckor sedan satt jag och försökte pina mig igenom One Piece: Pirate Warriors 2, som mest bara är en omskinnad och avskalad version av den sjukt nischade Dynasty Warriors-serien. Först tänkte jag att det var en hutlös stöld, men sedan fick jag för mig att kolla upp om det inte är samma utvecklare… Och tamejfan, det är Omega Force som står bakom både Dynasty Warriors såväl som One Piece: Pirate Warriors 2. Så där förklaras både titel och gameplay. Egentligen borde det kanske heta One Piece: Dynasty Warriors 2.

one-piece-romance-dawn-nintendo-3ds-1376126774-021Men spelet i vilket jag senast tillbringat tid med Luffy och gänget är alltså One Piece: Romance Dawn till 3DS. Det första och kanske enda positiva jag har att säga om det här äventyret är att det åtminstone känns intressant, även om det är en känsla som snabbt tynar bort efter ett par timmar. Här känns det inte alls som att man följt en annan spelseries redan befintliga mall lika hårt som med Pirate Warriors 2, och det känns inte som att jag redan spelet det. Man skulle kunna dela upp det hela i fyra avdelningar: story, strider, butiker, världskarta. Följ en del av berättelsen som börjar vid animens första avsnitt, JRPG-slåss mot generiska bad guys i ett generiskt omgångsbaserat stridssystem, spöa bossen och ta dig till nästa plats på världskartan efter att du inhandlat bättre utrustning. Okej, det kanske visst känns som att man kopierat en befintlig mall från grunden.

Romance Dawn är ett ganska rudimentärt JRPG där du springer genom enformiga korridorer och slåss mot enformig kanonmat tills du når en boss. Det är inte precis dåligt gjort, det gör bara inget för att hålla kvar mitt intresse. Man skulle kunna föreställa sig att ett JRPG som följer en älskad anime från första avsnittet skulle lägga stora delar av budgeten på berättandet, men Romance Dawn har kanske det sämsta förmedlandet av en story jag någonsin sett. Glöm filmsekvenser, för här har du tur om du får stirra på en stillbild medan du läser texten som beskriver vad som händer. Allt som oftast får du bara se karaktärernas uttryckslösa porträtt skaka lite på skärmen medan de pratar, utan att det som händer får synas eller ens skrivas ut. Vet du inte vad som händer i den scenen måste du försöka pussla ihop det endast utifrån dialogen. Fullkomligt oförståeligt beslut, enligt mig.

Skriv en kommentar