Vi skriver ganska sällan om sport här på Svampriket. Visst spelar och recenserar vi årligen FIFA och NHL, och såväl jag själv som Peter och Anders är så sugna på EA:s kommande UFC-spel att vi knappt kan sitta stilla. Men det är ungefär så långt det sträcker sig om det inte gäller sport med ett ”e” framför. Jag har dock svårt att tro att denna sajt är det enda du följe i medieväg, och det lär knappast ha undgått någon att något riktigt tragiskt inträffade i sportvärlden igår.

I samband med premiären av fotbollsallsvenskan misshandlades en 43-årig småbarnspappa till döds i ett bråk mellan supportrar i Helsingborg igår. Omständigheterna kring den tragiska händelsen är fortfarande ganska oklara, men direkt hördes röster från många håll om att nu måste vi göra något åt det här med våldsglorifieringen inom supporterkulturen. Vad våldet grundar sig i tvistar de lärde om. En av dessa lärde tror sig dock ha svaret på frågan. Den erfarne sportreportern Ken Olofsson har nämligen kommit fram till att det måste vara tv-spelen som är skurken i dramat.

Ken Olofsson i Gomorron. Bild från SVT Play.

Ken Olofsson i Gomorron. Bild från SVT Play.

”Det är en grupp människor som är intellektuellt understimulerade. Jag tror att de är inspirerade av tv-spelsvåldet där man slår på huvuden och sticker ner människor”, sa han i SVT:s Gomorron Sverige i morse.

Nöjesguidens Michael Gill vad snabbt framme med mobilkameran och du kan se uttalandet på hans Instagram. Hela inslaget finns även på SVT Play, och uttlandet görs ungefär 15 minuter in i klippet.

Så var vi alltså här igen. Ansikte, möt handflata. Det spelar ingen roll om det är styckmord efter en knarkuppgörelse som skevat, om en komplett galning får för sig att meja ner oskyldiga ungdomar eller om fotbollssupportrar pucklar på varandra till döds. Alltid är det någon som skriker ”tv-spel!” och får vind i seglen. Det är lätt att kritisera det okända, och jag tror att det är därför spelen så ofta får ta skit i sådana här sammanhang. I många fall får påståendet att det är spelens fel dessutom stå helt oemotsagt.

Läktarvåldet uppstod knappast helt plötsligt för 25 år sedan när spelen slog igenom på bred front.

Men att det skulle vara något så enkelt som att fotbollssupportrar inspireras av våldsamma spel har jag svårt att tro. Läktarvåldet uppstod knappast helt plötsligt för 25 år sedan när spelen slog igenom på bred front. I sin doktorsavhandling ”Kung fotboll” redogör Torbjörn Andersson för det fotbollsrelaterade våldets historia i Sverige. Enligt honom fanns det fotbollshuliganer i Sverige redan på 1910-talet. Vad var det som gjorde dem så arga? Fotografiets intåg i vardagen? Elektricitet i de svenska hemmen? Och vad inspirerades huliganerna, spelarna och till och med styrelseledamöterna i klubbarna när IFK Göteborg och Örgryte IF rök ihop 1912? Farlig jazz? Rörliga bilder? Tror inte det, va? Våldsglorifieringen i spelen är ett problem, absolut, och föräldrar som utan att blinka köper GTA och Call of Duty till sina 10-åriga ungar får mig att må lite illa. Men att det skulle vara spelen som ligger bakom att våldskåta män maskerar sig och går ut på gatorna i jakt på någon att klubba ner har jag svårt att tro.

Jag hoppas att supportrar, klubbledare, spelare och samfundet i stort kan göra något konkret åt det eskalerande våldet i sportsammanhang. Att skylla på saker man inte känner till är knappast konstruktivt, särskilt inte om man råkar vara en såpass erfaren och respekterad journalist som Ken Olofsson. Ska du sätta ner foten och ryta ifrån mot våldet, gör det som Falkenbergs FF-tränaren och barndomshjälten Henke Larsson istället.