Krönika

Låt spelen sjunka in

Jag spelar mycket spel. Jättemycket spel. Ofta flera i veckan och jag får fler spel skickade till mig än jag hinner med att spela. Det kan låta som en riktig drömsituation, men faktum är att det leder till en hel del huvudbry. Spelen jag får av utgivare och utvecklare ska ju recenseras, och gärna så snabbt som möjligt. Det innebär att jag oftare än jag önskar tvingas dygna för att bli klar med ett spel i tid. Enspelarläget måste springas igenom, och några få flerspelarmatcher kläms in bara för att ha testat det.

Det här är en av anledningarna till att du som “fritidsgamer” kanske tycker att recensenternas betyg och åsikter om spel verkar lite knasiga ibland. Vi ges ingen som helst tid att stanna upp och reflektera över vad det är vi faktiskt har spelat. Hjärnan svämmar över av intryck och ofta är det slutet av spelet som färgat oss mest när vi recenserar, även om de flesta som hänger på Svampriket vet att “målet är ingenting, resan är allt”.

Som ni alla förhoppningsvis vet finns det inga objektiva recensioner, oavsett hur högt vissa skriker i kommentarsfält om att det är så det “ska vara”. Därför färgas en recensent av mer än bara spelet när hen spelar. Humör, sinnestillstånd och allt annat runt omkring spelar in. Ett färskt exempel på det är när Ludde spelade Yoshi’s New Island här på Svampriket och blev helt glad i hjärtat. Han skrev då om att det var just vad han behövde i sitt liv där och då. Jag, som befann mig i ett helt annat sinnestillstånd tyckte att spelet var ett riktigt bottennapp som gjorde precis allt sämre jämfört med det första spelet på SNES.

Ens åsikter om ett spel är dessutom inget som är skrivet i sten så fort recensionen är publicerad. Det ligger kvar där i bakhuvudet och puttrar. Jag har många gånger gått igenom gamla recensioner och intryck av spel och undrat hur fan jag tänkte egentligen. Ta Bioshock Infinte till exempel. När jag la ifrån mig handkontrollen för ungefär ett år sedan var jag smått lyrisk. Det var så vackert, lät så bra, och kändes så smart skrivet. Tolv månader senare är spelets brister det första som poppar upp i min hjärna när jag tänker tillbaka på spelet. Hjärndöd action, bortslösad potential i Elizabeth och lata genvägar i storyn har bytt ut mina initialt positiva intryck.

I ett Internetklimat där ‘först’ värderas högre än ‘bäst’ vill jag ge en eloge till er som ger ett spel ordentligt med tid att sjunka in innan ni recenserar det

Därför, kära vänner, kan det vara klokt att inte läsa recensioner som en absolut åsikt från skribentens sida. Jag kan sträcka mig så långt som till att det är en fingervisning över spelets kvalitet och recensentens första intryck av det. I ett Internetklimat där “först” värderas högre än “bäst” vill jag ge en eloge till er som ger ett spel ordentligt med tid att sjunka in innan ni recenserar det. Tyvärr är det inte alltid en möjlighet om en sajt vill visa framfötterna och vara relevant. Pressen att vara först kommer helt enkelt från många håll, såväl från läsarna som spelutgivarna och oss själva.

Här på Svampriket försöker vi i största möjliga mån låta spelen sjunka in innan vi raljerar, även om det inte alltid är möjligt. Det är dock en av anledningarna till att vi inte sätter betyg på spel förrän i vår månadsresumé i slutet av månaden.

Kommentarer

  1. Ryan Pettersson skriver:

    Först! 😛
    Bra skrivet som alltid Niklas.

  2. Starfighter skriver:

    Mycket bra inställning! Jag försökte själv ta denna vägen med min senaste recension (Dark Souls 2) och lät det ta flera veckor. 🙂

    Det här är också en trend jag ser hos fler och fler lite som en motreaktion till all hets. Min favoritrecensent alla kategorier (ba sök efter Blunty på YouTube ba gör’t) brukar dela upp sina recensioner i olika delar där han fokuserar på ett relevant område i taget när han är redo – snarare än att kasta upp framtvingade omdömen för att få tockendäringa klicketiklicks.

    • Niklas Sintorn skriver:

      Min och Peters podrecension av Dark Souls 2 fick också ta sin tid, ändå hade vi inte klarat spelet när vi recenserade det. Men vi lät iaf intrycken sjunka in, det var skönt. 🙂 Håller med om att motreaktionen mot day one-recensioner är väldigt välkommen!

      Kollade in Blunty, han var riktigt bra! Mysig dialekt, dessutom. 🙂

  3. Sanna Valapuro skriver:

    Jag håller helhjärtat med. Det är just precis därför jag är så himla seg med i princip alla mina recensioner. Jag spelar liksom i omgångar, för att hinna stanna upp och smälta upplevelsen längst med vägen. Men det hjälps inte, vi som recenserar har hela tiden den där tidshetsen över oss som ändå pressar fram ett omdöme som liksom inte är färdigt.

    • Niklas Sintorn skriver:

      Det känns som att det är lite som i spelutvecklarbranschen. Ett spel kan alltid göras bättre, men någon gång måste det ju ut, oavsett. Samma med recensioner. Man får väl helt enkelt väga spelets förlust i relevans över tid mot recensionens avvägdhet.

      Also, du är grym på det där med väl avvägda recensioner! ^_^

  4. Aaron skriver:

    Alltså, det här är ju en non-starter enligt min åsikt.

    Jag anser att en publicist eller en journalist som stressar fram en recension, tappar majoriteten av sitt förtroende. Vem har sagt att recensionen “måste” ut så fort som möjligt?

    Varje sida bestämmer sitt eget tempo. Att följa strömmen är givetvis intressant för de som jagar “klick” och återkommande konsumenter av AAA-titlarna.

    Jag skrev själv om det här för drygt ett år sedan där jag petar på vad spelhetsen gör med vår syn på mediet. Vad som anses vara av “kvalitét” är inte rättvist framlagt när de som skriver om verken upplever underhållningen under stressade förhållanden.

    Jag kan bara tycka att en “recension” bör vara objektivt framlagd med torra värden somverlåter den slutgiltiga bedömningen ligga i betraktarens ögon. All övriga perspektiv och kommentarer är alltid välkomna, men de bör presenteras som ett separat segment avskiljt från själva recensionen.

    Ännu är inte TV-spelsmediet tillräckligt tydligt med vart det står (konst vs underhållning vs konsumtionsprodukt). Därför anser jag det vara närmast galet att låta sig hunsas av utgivarnas systematiska sätt att utnyttja det mönster som vi själva har skapat.

    Har mer att säga om detta, men hinner inte nu. Detta är i alla fall min egen åsikt as far as I know.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Hej Aaron!

      För det första: Jag håller med dig. Det är ett smått idiotiskt upplägg som “speltyckarbranschen” har gått med på, med påtryckningar från utgivare. Mycket kommer för att man ofta tävlar om att vara först, och när man endast finns på webben är det ÄNNU svårare, då man konkurrerar med tryckt press som ofta får tillgång till spel mycket tidigare.

      Det är idioti. Ren och skär idioti.

      Men det är också så saker funkar just nu. Inget som vi kan ändra på över en natt, även om vi jobbar på det på daglig basis. Jag vet inte om det är jag som läser in för mycket i din kommentar, men det verkar nästan som du tycker att “- Det är väl bara att ändra på sig?”. Recensioner “måste” ut en viss tid för att publicister kräver detta. Om man inte kan följa tempot så finns det ofantligt många andra som kan tänka sig att gå med på “gratis spel, och en symbolisk summa” i ersättning. Och som frilansande journalist är man beroende av sitt levebröd.

      På Svampriket händer det att vi publicerar recensioner samma dag som embargot går ut. Men det är endast om situationen tillåter det, om det känns rimligt. Och vi är noga med att inte ge några definitiva utlåtanden i dessa publikationer, dessa kommer i månadsresumen. Och vad är egentligen ett definitivt utlåtande? Är det statiskt? Omöjligt att ändra på? Självklart inte.

      Gällande din önskan om “objektivitet” så tror jag du får söka dig åt annat håll för dessa. Vi tror alla stenhårt på att upplevelser vi får av spel är ytterst personliga. Vi kan såklart gissa vad andra kommer tycka, och lista fakta på de saker som finns i respektive spel, men vi är inte intresserad av att skriva kylskåpsrecensioner. Inte ett jävla dugg intresserade.

      • Aaron VR skriver:

        Jag vill inte tala för de publicister, skribentereller för den delen journalister som jobbar med perspektiv och åsikter utöver recensionerna.

        Jag finner det interaktiva underhållningsmediet ojämförbart med t ex film, böcker eller restauranger.

        Jag räknar någonstans med att du håller med mig vad gäller jämförelserna och tänker inte ödsla text på att belysa skillnaderna.

        Jag anser väl i grund och botten att TV-spelsmediet förtjänar djupgående åsikter som inte mynnar ut i slutsatser och eftertankar som är präglade av den här förbannade stressen kring zeitgeisten runt många av de titlarna som släpps år ut och år in. Den är enligt min åsikt närmast kränkande för konstformen.

        Å andra sidan så anser jag att mediet återigen bör blir bättre på att separera just en konsumentprodukt (FIFA, COD eller BF) mot ett mer artistiskt verk (Journey, Limbo, FEZ eller tom The Last of Us). Lyckas vi göra detta så tror jag att vi med gott samvete kan pressa oss ifrån den bild vi skapar idag när ett Journey får samma “betyg” som ett FIFA.

        Gällande min tanke om objektiva recensioner så står jag fast. Jag är inte ute efter en kylskåpsrecension (även om den säkerligen också kan innefatta mycket mer passion och känslomässiga drag än vad vi kanske tror…), men jag vill mer än gärna få en insyn om vad spelet går ut på, hur det presenteras och vilken typ av genre recensenten skulle vilja lägga det i. Den PERSONLIGA kommentaren kommer alltid att vara mest intressant, MEN den har enligt min åsikt inget att göra med en recension för ett verk som kan betraktas ur miljoner olika perspektiv. En siffra framför ett The Last Of Us är (i min lilla värld då…) totalt galet.

        Gällande att det finns många fler som gärna tar emot gratis promos från höger och vänster så säger jag bara: Köp spelen du vill spela och slipp bry dig om hur utgivarna prioriterar. Långt ifrån en ekonomisk lösning, men precis som du beskriver så är det ju helt sjukt att det ska vara sådan kohandel på alla promoes som inte råkar komma från EA.

        Jag har länge velat ta den här diskussionen med människor som lever i situationer som jag bara tittar på och tänker “Hur fan funkar detta egentligen?”. Det glädjer mig att ämnet är såpass viktigt att ni delar med er av era erfarenheter.

        Jag har gjort det förr och gör det igen, men känner att jag verkligen petar på mycket av min kritik gentemot det “osunda” beteende som skribenter världen över finner sig i för att i sin tur skapa en ännu osundare bild av vad som är av “kvalitét” inom vårt kära medie. Jag syftar då på “kvalitét” i form av siffror mellan 1-10. Vi alla vet ju att det är sant. Vi är fullständigt medvetna (hoppas jag) om hur extremt viktigt det är för en studio att landa på +80 på metacritic för att de anställda ska kunna försörja sina familjer ett år till. Självklart är det något fel när en konstform (visst är vi överens om att TV-spel är det..?) bemöts med sådan arrogans där tyckare världen över sätter poäng på… jag stannar här, innan jag skriver för mycket rant i onödan, ni har säkert sett hundratals som mig förut. 🙂

        Kort och gott. Jag talar öppet och tänker gärna högt i frågan. Om jag på något vis har kritiserat svamprikets tillvägagångssätt att arbeta på och utföra recensioner så får jag understryka att det inte var enkom riktat mot er. Jag tycker ju så om i princip alla sajter i sådana fall.

        Bara för att vara tydlig. Metro-recensionerna som vissa refererar till som “det värsta som finns” är inte i närheten av vad jag är ute efter. Då har ni missförstått mig. Jag är ute efter en opartisk åsikt som lyfter fram ämnen inom verket som kan påverka åt antingen det ena eller det andra hållet. Faktorer som kan lyfta eller sänka, öka eller sakta ner, BEROENDE PÅ VEM DU ÄR OCH I VILKET SINNESTÅND DU ÄR I NÄR DU TAR DIG AN UPPLEVELSEN.

        🙂

        Där någonstans blir jag tacksam och känner att jag definitivt fått mer än tillräckligt för att avgöra om jag tror att titeln i fråga är värd mina pengar eller inte.

        När jag sedan spelat spelet så är det givetvis alltid otroligt intressant att få läsa djupgående analyser, lyssna på “post mortems” -podcaster och höra spelet diskuteras i andra medier. Först där kan jag skapa egna band och relationer. Hellre det än att gå in i en illusion om att uppleva det som en annan människa upplevet under, förmodligen, helt andra förutsättningar.

        Nu har jag redan skrivit mycket, men känner någon för att läsa vad jag tyckte för ett år sedan (tycker likadant idag) så hittar ni det här:
        http://pappaplay.com/2013/04/16/hej-spelhets-farval-spelupplevelse/

        Sist men inte minst, tack så hemskt mycket för intressant diskussion, detta är för mig vad som gör det värt att återkomma till vissa sidor som svampriket. INTE recensioner, utan snarare engagerade människor i de (för mig) allra mest intressanta frågorna. 🙂

    • Niklas Sintorn skriver:

      Tja Aron!

      Nu har ju Anders kanske sagt det mesta jag hade tänkt, men får väga in jag också.

      Just här på Svampriket är det inte jättemycket som säger att en recension “måste” ut så fort som möjligt. Inte mycket annat än att allmänhetens intresse för ett nytt spel svalnar för varje dag som går efter att det har släppts. Att recensera till exempel GTA 5 såhär ett halvår senare skulle varken intressera särskilt många eller leda till fler besökare på sajten.

      När det gäller professionella sajter (alltså vinstdrivande) är det väldigt många som säger att den måste ut så fort som möjligt. Chefredaktören, utgivarna, annonsörer, ägarna av företaget, investerare etc. Listan kan göras lång. Vill sajterna dra in pengar gäller det att vara relevant, och det är tyvärr inte den sajt som publicerar en recension flera veckor “för sent”. Oavsett hur väl avvägd och bra recensionen är kommer väldigt få att läsa den. Dock håller jag med Starfighter här ovan att det är en välkommen trend att låta åsikterna sjunka in och låta recensionerna ta tid.

      När det gäller objektivitet i recensioner så ställer jag mig undrande till var det påståendet kommer ifrån. Det är väldigt många på nätet som hävdar att en recension “ska” vara objektiv, men jag tror att de förväxlar vanlig journalistik med åsiktsjournalistik. Åsiktsjournalistik innefattar såväl recensioner som krönikor och ledare med mera, och faller inte under nyhetsjournalistikens strävan efter objektivitet, snarare tvärt om. En recension är en persons åsikt om en produkt, vare sig det är spel, film, böcker eller restauranger. Recensioner är inte produktupplysningar, även om det är många som vill att det ska vara det. Recensenten är inte skyldig läsaren något annat än sin egen upplevelse av produkten.

      Med det sagt vet jag att det är många som efterlyser en ren produktbeskrivning uppstyltat i punkter och med en siffra på slutet, och det finns även väldigt många som skriver så. Dock inte vi här på Svampriket då vi är ett gäng känslomänniskor som intresserar oss mer för upplevelser och åsikter än det rent tekniska.

      Tack för din kommentar!

      • Aaron VR skriver:

        Niklas, tänk gärna att ovanstående svar till Anders i mångt och mycket är tillägnat även dig.

        Gällande åsiktsjournalism och “vanlig” journalism så visste jag inte att man segmenterat dessa på det viset. Låter intressant. Ska läsa på mer om det. Länk?

Skriv en kommentar