Detta är en topplista över de 20 bästa NES-spelen som inleddes förra fredagen med position 20-11. Har du inte läst den är bör du börja där, du hittar listan via den här länken.

Som alltid i sådana här listor så blir placeringarna allt mer uppenbara ju närmare förstaplaceringen vi kommer. Visst, det kanske finns en överraskning både här och där, men många av er har redan listat ut vilka titlar som skulle slåss om de högsta placeringarna.

NES var en fantastisk maskin. Nedanstående titlar är fortfarande idag fantastiska upplevelser som ingen bör gå miste om  och vissa av dem står sig som några av de bästa spelen någonsin. Men vi börjar i rätt ände, d.v.s. från tionde plats:

10. Batman: The Videogame

batman_title batman_gp

När Batman: Arkham Asylum släpptes under 2009 var det vissa som utbrast att det äntligen fanns ett spel som levde upp till potentialen med Batman i ett tv-spel. Uppenbarligen spelade de aldrig denna NES-klassiker. Med Sunsoft som utvecklare fick spelet en perfekt inramning, med toksnygga mellansekvenser och fantastisk musik. Men för mig, som då var väldigt ung och inte hade den koppling till Batman som jag har idag, så var det spelmekaniken som sålde mig. Spelet gick snabbt, var rejält utmanande och kändes ändå rättvist (förutsatt att du aldrig når slutbossen). Och det bästa av allt var de coola walljumps man fick lära sig behärska redan på första banan. Rent konkret så kändes Batman till NES precis som ett Batman-spel ska kännas.

9. Mega Man 3

mm3_title mm3_gp

På senare år har jag bekantat mig väldigt mycket med Mega Man 9, och idag är det nog det spel i serien som jag har spelat allra mest. Men min första bekantskap med den blå bombaren kom i och med Mega Man 3, hemma hos en kompis som aldrig lät mig spela färdigt. Flertalet år senare tog jag mig an ett ordentligt Mega Man-marathon och spelade alla delar ut NES-serien efter varandra, och det var nog där som jag på riktigt förstod hur mycket jag hade spelat Mega Man 3 under min barndom. Och hur mycket jag hade älskat spelet. Den tredje delen är verkligen Mega Man i toppform, med rekordmånga bossmöten, fantastisk musik, utsökt bandesign och snortight kontroll. Genomgående är Mega Man 3 ett fantastiskt spel. Men för mig finns det en annan del som är strået vassare.

8. Teenage Mutant Ninja Turtles II: The Arcade Game

turtles2_title turtles2_gp

När jag först spelade det första Turtles-spelet till NES visste jag nog inte hur besviken jag innerst inne var. Jag minns att jag blev väldigt sur på spelet, väldigt ofta – men jag hade inget annat att jämföra med. Detta tills den andra delen kom. Med mer fokus på det som gjorde Turtles så otroligt ballt för tiden  sparka röv och käka pizza  hade TMNT II: The Arcade Game precis som titeln antydde en starkare koppling till arkadhallen. Och det var vad jag ville ha, jag behövde ett simpelt upplägg med mina favoritsköldpaddor. Och receptet håller fortfarande idag, trots sin enkelhet. Det bjuder in till ass-kicking med en vän, musik så bra som Konami var under NES-eran och har väldigt lätthatade slutbossar. Turtles-spelen skulle nå nya höjder under nästkommande generation  men i min bok är TMNT II: The Arcade Game fortfarande en av de absolut starkaste höjdpunkterna under NES-eran.

7. Tetris

tetris_title tetris_gp

Oj vad han fuskar nu tänker ni. Och visst, Tetris är ett spel som släppts på oräkneligt många format och installationer. Men jag ser Tetris på NES som en av de mest äkta versionerna  inte bara för att det var där jag först spelade Tetris. Ska man dessutom tro dokumentären Ecstacy of Order (rekommenderas otroligt varmt, förövrigt) så finns det fler som delar min uppfattning. Och vem kan egentligen argumentera emot Tetris genialiska spelupplägg. Många, däribland jag, anser att spelupplägget är komplett, att det inte finns mer att tillägga, inget att ta bort. Detta resulterar inte i ett fullständigt komplett tv-spel i min bok, men Tetris är på den premissen ett av de absolut bästa spelen jag spelat.

6. Probotector

probotector_title probotector_gp

Länge trodde jag att det var ett Transformers-spel jag skulle spela när jag satte i min NES-kassett. Transformers var i stort sett den enda kontakten jag hade med robotar under den tiden och omslaget till Probotector innehöll ju just sådana, dessutom med ett snarlikt typsnitt på logotypen. Nu var det inte det jag fick, men det kanske var till det bättre. Det behövdes nämligen inte många minuter innan jag lärde mig älska Probotector, även om det i synnerhet tog lång tid att komma någonvart. Spelet var ju så otroligt svårt jämfört med Super Mario. År av handsvett, hårslit och Konami-koder senare så lyckades jag för första gången varva spelet  men redan innan dess hade jag förstått dess storhet. Och storheten står kvar än idag i all sin enkla badass:ighet.

5. R.C. Pro-Am

rcproam_title rcproam_gp

Jag minns det tydligt. R.C. Pro-Am var det absolut första NES-spelet jag spelade. Jag var tydligen också väldigt rädd för att dö och förlora som ungt barn, för jag har ett tidigt minne att jag endast vågade spela ett av de spelen som mina föräldrar hade hyrt hem. Detta var R.C. Pro-Am, och det var för att jag visste att jag skulle komma på tredjeplats i det första loppet om jag endast höll inne accelerationsknappen, utan att styra eller bromsa. Det kan vara en tillfällighet att det var så, men jag tror inte det. Medan åren gick kom jag rätt ofta tillbaka till spelet, varje gång retade jag mig på den oranga bilens konstanta fuskande men glädjes också åt att det första spelet jag någonsin spelade fortfarande höll i sin spelbarhet. Ett av Rares absolut bästa spel, alla kategorier.

4. Shadow Warriors

shadow warriors_title shadow warriors_gp

Det finns många saker som var stora på 90-talet. NES, onekligen. Och Ninjor, absolut. Därav var det snudd på oundvikligt att det skulle komma en uppsjö av ninja-spel till maskinen. Bästa av dem var, utan tvekan, Shadow Warriors. Men redan här kommer jag sluta använda det namnet, för alla vet att spelet egentligen heter Ninja Gaiden. Och de flesta vet också att det är ett av de mest utmanande och överjävliga spel som finns till maskinen. Och samtidigt otroligt bra, tight och häftigt. Få spel har än idag lyckats fånga det coola med ninjor så väl som Tecmos odödliga klassiker, allt från musiken till de fullständigt bedårande mellansekvenserna är beståndsdelar som kom att sätta standard för en hel generation. Serien Ninja Gaiden lever kvar fortfarande, men har sedan länge tappat sin glans och relevans. En 2D-remake på detta original skulle vara mer än välkommet.

3. Mike Tyson’s Punch Out!!

punchout_title punchout_gp

Man måste nog vara född innan 90-talet för att verkligen förstå hur skräckinjagande Mike Tyson var. Idag är han mer känd för allt runtomkring, men när han var aktiv, när han var tungviktsmästaren i boxning så var “Kid Dynamite” boxaren som knockade allt motstånd på rekordtid. “ Vem skulle vinna en fajt mellan Tyson och Godzilla?” var frågor som faktiskt existerade på skolgården. Att då ha detta monster som slutboss i ett spel där du spelar som Little Mac, och i din första match möter Glass Joe med endast en enda vinst i bagaget, visar ganska tydligt vilken lång väg det är till toppen, till drömmatchen mot världens då bäste boxare. Resan är kantad av oförglömliga bossfajter, och endast bossfajter. Ett genialt upplägg som alldeles för få spel har tagit tillvara på. På grund av sin enkelhet håller Punch Out!! fortfarande idag väldigt bra  i sitt enkla kontroll- och spelupplägg läggs fokus på mönsterigenkänning och tajming, och skapar därmed ett spel som aldrig  a l d r i g  kommer bli för gammalt.

2. Mega Man 2

mm2_title mm2_gp

Huruvida Mega Man 2 eller Mega Man 3 är det bästa i serien är det många som tvistar om. Det finns säkert många av er som läser som anser att den tredje delen är vassare. Och det är ok, båda två är briljanta och odödliga spel. Men för mig är den andra delen då Mega Man var som absolut bäst. Bossarna var fler, vapnen var häftigare och musiken var helt makalöst ösig. Herregud, Mega Man står på ett tak med vinden i sitt hår i inledningen  redan där satte Capcom ribban för vad som skulle komma att bli deras största äventyr på NES. När sedan alla bossar har fallit från attackerna från din Buster, och deras speciella krafter nu står till Mega Mans förfogande kan den stora kampen börja på riktigt. När Dr. Wilys slott uppenbarat sig inträffar en av de största stunderna i Mega Mans historia, ackompanjerat av den troligtvis bästa NES-musiken någonsin.

1. Super Mario Bros. 3

mario3_title mario3_gp

Jag förstår fortfarande inte hur man lyckades få med så mycket spel på en och samma kassett. Super Mario Bros. 3. Kanske var det ren och skär magi. För magiskt, det är Super Mario Bros. 3. Utan tvekan. Alla banor och dess förträffliga design. Alla de färger som NES:et lyckas rita upp trots sin begränsade mjukvara. Den ikoniska musiken som fastnar direkt och säkerligen kommer eka resten av livet. Alla power-ups, alla världar, alla hemligheter och alla fiender och små små detaljer. Super Mario Bros. 3 är sprängfyllt av så otroligt mycket, och varenda del av spelet känns genomarbetat ner till varje individuell pixel. Faktum är att ingen titel från NES ens kan komma i närheten av detta spels briljans och mängd spelglädje. En fullständigt briljant och odödlig klassiker.

Få konsoler kan stoltsera med det bibliotek som NES har, och jag känner mig väldigt nöjd med min egen lista. Men jag har säkerligen missat en hel del fantastiska upplevelser, så låt mig veta vilka i kommentarerna här nedan.

(Ser du Tommy! Hela TVÅ listor som handlar om Nintendo! Enbart Nintendo! Tyst med dig nu..)