Recension

Halo: Master Chief Collection (Xbox One)

Det är alltid lite märkligt att recensera en så kallad HD-remake (en term som idag är ungefär lika korrekt som “indiespel”). Remakes är ju till sin natur spel som redan släppts en gång tidigare. Spel vi redan har sett och recenserat. Så hur ska man bedöma spelet när det kommer en gång till? Ska man fokusera på hur bra spelet håller idag, hur väl remaken bevara/förbättrar spelupplevelsen eller hur mycket extra-lullull som utvecklarna stoppat in i spelet?

Master Chief

Tjenare chiefen!

Om vi ska, i fallet Halo: Master Chief Collection, ska bedöma hur bra spelet (eller rättare sagt spelen) håller idag så är svaret jävligt bra. Ingen konstigt kanske när det kommer till Halo 4, som ju faktiskt har ynka två år på nacken. Men även Halo: Combat Evolved, som i sitt originalutförande kom ut för hela 13 år sedan, håller nästan chockerande bra. Visst fick sig spelet en upphottning redan för två år sedan, men både då och nu är mekaniken i stort oförändrad. Serien står helt enkelt på en otroligt solid grund och de mindre brister som finns är mer eller mindre samma som när spelet kom ut och inte några osmickrande ålderstecken. Ettan är lite repetitiv under spelets senare hälft, tvåan har lite problem med pacing och bandesign (multiplayerbanorna in inräknade), och så vidare. Spelen är ju dessutom så klart inte lika tekniskt imponerande nu som då, och kanske plockar det en pinne från betygen spelen fick när de kom ut, men absolut inte mer.

Nästa bedömningskriterium då. Hur väl har man lyckats med att uppdatera spelen? Det vill säga, hur mycket snyggare han man gjort dem? Och här finns väl det störtsta skälet att kritisera Halo: Master Chief Collection, om man väljer att se det så. Halo: Master Chief Collection är nämligen Halo 2: Anniversary Edition, med resten av spelen medslängda som en bonus. Tvåan har snyggats till utav bara fan, med flådiga nya texturer, dynamisk ljussättning, fullständigt remastrad musik och, kanske framförallt, från grunden nyanimerade, förrenderade mellansekvenser (en behandling första spelet inte fick i sin remake). Ingame ser det bra ut, så bra ett tio år gammalt spel nu kan se ut när det man gör egentligen bara är att dra på ett nytt lager färg utanpå samma stomme, det låter bra och de nya mellansekvenserna är helt bananas läckra.

Arbiter

Kolla alla mina tänder!

Övriga spel är, vad jag märkt av i alla fall, precis som de var när de först släpptes, förutom ettan som är precis som det var när det släpptes i Anniversary Edition. Och det kan ju så klart ses som ganska billigt gjort. Att bara prånga ut samma spel en gång till är ju inte direkt någon ansträngning. Men samtidigt kan man välja att bara se det som en bonus. Det är ett ordentligt upphottat spel och tre andra skitbra spel som liksom bara följer med. Vilket inte är fy skam, direkt.

Och så slutligen: det extra lullullet. Hur mycket nytt finns det att hämta i Master Chief Collection? Och det korta svaret på det är väl, inte så jävla mycket. Egentligen. Precis som i Combat Evolved har man stoppat in lite gömda terminaler spelet igenom som ger lite extra bakgrundsinformation och det är ju trevligt (att filmsekvenserna in spelas upp i spelet utan i Halo Channel-appen är däremot så dumt att det får det att svida i hjärnan på mig) och så finns det lite, lite, lite materialet som är kopplat till kommande Halo 5. Och det är ju roligt. Men absolut ingenting att skrika sig hes över.

Johnson!

Såhär snyggt kan Halo 2 se ut (i mellansekvenserna i alla fall).

Bristen på fylligt extramaterial är inte direkt något jag stör mig på, utan jag kan snarare känna mig nöjd över det lilla som finns. De ganska självklara sakerna som saknas kan däremot störa mig. Mer specifikt inställningsmöjligheterna. 343 Industries har visserligen gett spelaren tillgång till alla skulls och liknande direkt från början, utan att man behöver låsa upp dem (och att spela spelen utan Grunt Birthday är ju faktiskt lite som att bara få halva upplevelsen) men andra möjligheten är märkligt saknade.

Att pilla med ljudnivåer för att få ingame-röster att höras över vildsint eldstrid är stört omöjligt. Och även om det säkert är kul för många att man pregat in en massa statistik för att kunna tävla mot vänner även i kampanjen, så är det irriterande för mig som bara vill ha kampanjupplevelsen att inte kunna stänga av det.

Men! Nu gnäller jag på småsaker.

Halo: Master Chief Collection är det just nu mest ultimata sättet att uppleva Halos huvudserie, oavsett om det är för att återuppleva gamla minnen eller uppleva spelen för första gången. Vilket jag tycker att ni ska göra.

Kommentarer

  1. Miss Nekiya skriver:

    Jag och sambon håller på att varva hela serien på “Legendary” och jag var väl inte supertaggad på tvåan egentligen, då jag upplever vertikala split-screens som väldigt jobbigt. Så när jag såg “Halo: Master Chief Collection” under E3 så skrek jag av lycka! Här skulle ingen tvåa spelas förrän den släpptes och vi hade köpt ett Xbox One. Sambon muttrade lite över att det då blev fel ordning (vi har spelat Reach efter CE), men va fan… Åh, va jag är pepp! 😀

Skriv en kommentar