Ni vet hur det är. De allra flesta spel som släpps får åtminstone en samlarutgåva, en hel del får två eller till och med tre. För olika valörer kan vi få köpa olika grader av fysiska och digitala hyllningar till spelen vi – förhoppningsvis – kommer älska. Med spel som idag rullar av hyllorna för fem, sex, sjuhundra kronor ligger samlarutgåvorna ofta lätt kring tusenlappen eller mer.

Vi måste börja kräva mer än vad som skeppas ut idag
Samlarutgåvornas vara eller inte vara är något som kan debatteras. Det finns många som tycker att det inte är värt de extra pengarna för något som förmodligen inte ens kommer stå på en hylla. Andra ser samlarutgåvorna som något självklart inför ett efterlängtat släpp. Oavsett vilken inställning vi har måste vi ändå börja kräva mer än vad som generellt skeppas ut idag.

För vad får vi för pengarna egentligen? Kvaliteten på de fysiska samlarutgåvorna har inte direkt legat under spelkritikernas lupp och ofta känns det som att det som skeppas ut är ommålade versioner av de produkter valfri leksaksbutik inte ville ta in i sitt ordinarie sortiment. Det senaste exemplet i raden är samlarutgåvan till Dragon Age: Inqusition, som fått ta emot mycket kritik för sin kassa kvalitet där plastbitar släpper och statyetterna är trasiga.

Samlarutgåvor ska vara fan service och ingenting annat. Och som fans förtjänar vi bättre än taskigt målade plaststatyetter som redan vid leverans är trasiga i kanterna. Utgivarna måste börja ta detta faktum på allvar, speciellt nu när digitala köp börjar ta över marknaden. För att dra in de där extra hundralapparna på sina releaser måste kvaliteten höjas markant så spelarna ska tycka att det är värt med samlarutgåvan. Framför allt måste kvalitet få gå före kvantitet.

Hellre en liten, riktigt fin, välgjord produkt än massvis med småskräp som bara fyller ut.