Krönika

Jag vill inte samla på skräp

Ni vet hur det är. De allra flesta spel som släpps får åtminstone en samlarutgåva, en hel del får två eller till och med tre. För olika valörer kan vi få köpa olika grader av fysiska och digitala hyllningar till spelen vi – förhoppningsvis – kommer älska. Med spel som idag rullar av hyllorna för fem, sex, sjuhundra kronor ligger samlarutgåvorna ofta lätt kring tusenlappen eller mer.

Vi måste börja kräva mer än vad som skeppas ut idag
Samlarutgåvornas vara eller inte vara är något som kan debatteras. Det finns många som tycker att det inte är värt de extra pengarna för något som förmodligen inte ens kommer stå på en hylla. Andra ser samlarutgåvorna som något självklart inför ett efterlängtat släpp. Oavsett vilken inställning vi har måste vi ändå börja kräva mer än vad som generellt skeppas ut idag.

För vad får vi för pengarna egentligen? Kvaliteten på de fysiska samlarutgåvorna har inte direkt legat under spelkritikernas lupp och ofta känns det som att det som skeppas ut är ommålade versioner av de produkter valfri leksaksbutik inte ville ta in i sitt ordinarie sortiment. Det senaste exemplet i raden är samlarutgåvan till Dragon Age: Inqusition, som fått ta emot mycket kritik för sin kassa kvalitet där plastbitar släpper och statyetterna är trasiga.

Samlarutgåvor ska vara fan service och ingenting annat. Och som fans förtjänar vi bättre än taskigt målade plaststatyetter som redan vid leverans är trasiga i kanterna. Utgivarna måste börja ta detta faktum på allvar, speciellt nu när digitala köp börjar ta över marknaden. För att dra in de där extra hundralapparna på sina releaser måste kvaliteten höjas markant så spelarna ska tycka att det är värt med samlarutgåvan. Framför allt måste kvalitet få gå före kvantitet.

Hellre en liten, riktigt fin, välgjord produkt än massvis med småskräp som bara fyller ut.

Kommentarer

  1. Pajlen skriver:

    Håller med till 100%. Jag köper inte någon form av collectors editions längre. Det är nästan alltid skräp eller digitala saker man aldrig kommer använda som man får med ändå. Jag vill ju egentligen bara spela spelet i slutändan.

  2. Robin Gårdestedt skriver:

    Helt rätt.. Men en collectors edition jag älskade var Guild Wars 2. Med en unik Rytlock figur riktigt fin bok m. m.

  3. Zacabeb skriver:

    Samlarutgåvor, liksom andra leksaker, är inte till för att öppnas. De är till för att behållas inplastade och säljas på auktion om trettio år. Kanske plasten kan tas bort om man öppnar förpackningen i renrumsmiljö och använder desinficerade bomullsvantar.

    Samlarutgåvor är tänkta hanteras med samma respekt som Döda Havsrullarna, Turinsvepningen, Den heliga Graalen, eller valfritt Kinderägg! De ska ju trots allt en dag vara inlåsta i en larmad monter hemma i slottet hos en miljardär.

    Tänk bara på vilken skymf det är att barn som fick Darth Vader som actionfigur i julklapp 1977 slet upp förpackningen (*kippar efter andan*) och lekte med figuren. 😛

  4. BooliBoo skriver:

    En så kallad collectors edition ska just vara en sådan och inte en massa billigt skräp. Figurerna som är med ska vara i bra material och inte nån lätt processad plast. Böcker ska vara gjord i bra kvalitet inbunden i läder eller dyl och framförallt ska den vara limiterad. Då kan ett pris på 2000 vara motiverat för ett spel man väntat i 5 år på.

  5. DS skriver:

    Köper aldrig samlarutgåvor heller, tycker det är för dyrt och har noll intresse av statyer och krafs. Ibland blir jag sugen om det följer med en schysst bok, men det brukar gå över snabbt när jag kollar prislappen…

  6. Christoffer skriver:

    Rätt enkelt sluta köpa dessa CE skräplådor:)

Skriv en kommentar