Precis som förra året avser Svampriket att vänta med de allra flesta GOTY-nomineringarna tills året faktiskt är slut. En bit in på nästa år kommer vi sedan samlas för att spela in den fruktade GOTY-podden. Men vi är inte där riktigt än, för precis som i fjol så tänkte vi tillägna decembers Fredagslistor till GOTY-nomineringar också. Till kategorier som A: går att utse även om spelet inte ännu släppts och/eller B: passar sig bättre i en lista än i podform.

I denna lista kommer vi fokusera på det visuella. Närmare bestämt de omslag som pryder våra spel hemma i hyllan. Anna, Anders och Tobias delar här nedan med sig av deras personliga favoriter under året.

Annas val:

  

Finns det två lärdomar att dra av årets omslag så är det dessa:

  1. Det är sjukt tråkigt och uttjatat med omslag föreställande en mans ryggtavla och en diffust konflikthärjad miljö i bakgrunden. Ooooh, en man med ett uppdrag på väg in i strid, jag skakar i mina trätofflor.

  2. Mindre är mer. Mina fem snyggaste omslag (varav jag valt ut tre) bygger alla på den principen. En bra logotyp + sparsamt med information + intressant vinkling = MUMMA för näthinnan!

The Banner Saga
Vad man genast märker är att mina tre spel har en viktigt gemensam nämnare: deras grafik är en tecknad sådan och eftersträvar inte realism. Realism är tråkigt, realism ger mig väldigt lite, men första gången jag såg en Banner Saga-trailer så stod håret på armarna rakt upp. Stilen! Färgskalan! Den återhållsamma designen! Den röda flaggan som skar igenom ett blått och vitt vinterlandskap! EYVIND EARLE! Har du inte googlat det namnet än så får du faktiskt göra det nu, för nu har jag nämnt det två gånger i podden och en gång i textformat. Så kom igen! Det här omslaget är vasst som en egg, stadigt som en viking, och jag vill ha mera.

The Wolf Among Us
Ibland räcker en jäkligt snygg logotyp. Fråga Star Wars. Och att ge den logotypen precis rätt färg, en färg som får dig att titta en gång till. Medan orden i sig, “The Wolf Among Us”, kanske inte säger så mycket om själva spelet (vilket absolut inte är en svaghet) så säger logotypens utformning desto mer. Ahaaa, det blir deckare och film noir, och miljön i bakgrunden visar att det utspelar sig i en storstadsmiljö, som sig bör. Vad som får mig att frusta eld lite extra är det faktum att det här omslaget dessutom andas såväl LucasArts som rosa åttiotalsneon, och det välkomnas alltid.

Child of Light
Det är inte många spel som är så mycket virtuell sagobok som just Child of Light.
Och nu blir det lite konstlektion här: När man penslar ett papper med vatten och sen målar med akvarell på det, då får man en teknik om heter vått-i-vått. Våt pensel möter vått papper. Man får då en fantastisk effekt, där färgerna blöder ut på pappret på ett sätt som är väldigt svårt att kontrollera.  Hela Child of Light har designats efter den effekten, och aldrig förr har den klassiska “Spelet ser ut som om det är målat i vattenfärg!” känts lika sant.  Omslaget sen? Det har precis så mycket information som vi behöver. Titeln, och barnet av ljus. Allt kretsar kring henne, så självklart är det bara hennes silhuett vi ser. Det böljande håret som ser ut att vara under vatten, kronan, vingarna. En sagohjältinna.

Anders val:

  

Jag är en person som på senare år börjat ogilla fysiska kopior av spel alltmer. Jag vill ha allt digitalt, i en svart magisk liten låda – mest för att jag är så trött på all plast. Men visst finns det omslag som är tilltalande för ögat och som jag gärna skulle glutta på om jag hade någon typ av spelsamling. Det här är mina favoriter från 2014:

Dragon Age: Inquisition
Det finns mycket som jag gillar med det här omslaget. Den könlösa protagonisten är tyvärr ganska ensam om att vara just könlös i nuläget, men desto större anledning att hylla och belysa omslaget. Sen gillar jag både färgtonen och djupet i bilden väldigt mycket. Placeringen av textlogotypen låter dessutom ganska “obetydliga” delar av bilden ta plats, vilket bidrar till att hela bilden får tillfälle att andas. Det är ett omslag som säger väldigt mycket och väldigt lite på en och samma gång. Jag gillar sånt.

Mario Kart 8
Successivt har jag tröttnat mer och mer på Nintendos plastiga, pastelliga färgton som de använder i alldeles för många av sina spel. Men här har vi både ett spel och framförallt ett omslag som tilltalar mig något enormt. Först och främst är upplägget väldigt smart, 8:an formad som en bana ekar ut i resten av bilden och helhetsintrycket är verkligen fartfyllt, tävlingsinriktat och lekfullt på en och samma gång. Och hela bilden är dessutom designad på ett sätt som möjliggör väldigt många deltagare. Ett fullkomligt briljant omslag som verkligen fångar den känsla som spelet bakom omslaget vill förmedla.

Driveclub
Det har gått illa för Driveclub sedan det släpptes. Riktigt illa. Det som började med strulande servrar har utvecklats till ett riktigt lanseringsfiasko och jag är ytterst tveksam till om Evolution Studios någonsin kommer kunna vända den här skutan. Men något gjorde de rätt i alla fall, för omslaget är faktiskt riktigt snyggt. Här står logotypen (en väldigt snygg sådan) verkligen i centrum och man måste nästan fokusera blicken för att finna ledtrådar till vad spelet handlar om (om man nu inte läser in titeln, dööh..). Det ironiska i hela soppan är ju att de som faktiskt köpt spelet, de som nu kan plocka ner spelet från hyllan och titta på omslaget, faktiskt inte kan göra så mycket mer.

Tobbes val:

strider Dark_Souls_II_Poster Sunset_Overdrive_KeyArt_Vert_RGB_Final

LP-skiva, bara ordet får vissa att skratta medan andra får varma känslor i hela kroppen. Mycket av dess charm ligger faktiskt i att sitta och stirra på omslaget samtidigt som skivan snurrar. Lite samma typ av kärlek har jag till spelomslag och det är en stor anledning till att jag föredrar mina spel i hyllan. Vissa spel ser ju idag inte dagens ljus annat än som ettor och nollor på en hårddisk och visst är en bild snygg på en skärm också men det är inte samma sak som att ta på den. Kunde (läs fick) jag så skulle jag tapetsera hela lägenheten med dessa fantastiska omslag.

Strider
Vattendelaren till Mega Drive kan inte direkt beskyllas för ett smickrande omslag och uppföljaren är om möjligt än värre. Men när Double Helix satte tänderna i Capcoms klassiker visste de vad de gjorde. Det digitala omslaget skulle kunna vara en poster från en japansk arkadhall på 80-talet och Hiryu känns precis så cool som han verkligen är. Stilen där tecknad enkelhet kombineras med renderade delar går också igen i spelet och känslan verket förmedlar sätter verkligen fingret på spelupplevelsen.

Dark Souls 2
Ett av mina största ok är att jag inte tagit tag i Souls-serien, serien är ju som klippt och skuren för mig. En dag… kanske när tvåan släpps till PS4. Det här hindrar ju mig dock inte från att ha koll på vad serien handlar om, att vara ensam och att dö, många gånger. Titta på omslaget, det säger mig precis det, ensam mot döden men nu jävlar ska de få. Visst, det vinner inga designpriser, men det förmedlar spelets känsla oerhört träffsäkert.

Sunset Overdrive
Här kommer ännu ett spel jag inte spelat, vafalls?! Jag kommer antagligen aldrig spela det här, inget av det jag sett tilltalar mig direkt men det hindrar mig inte från att tycka att omslaget i sitt sammanhang är fantastiskt, speciellt den breda versionen. Om detta varit ett skivomslag hade jag som yngre suttit i timmar och stirrat, men nu är det ju ett spel och återigen är det känslan som förmedlas som träffar så rätt. Cartoony, over the top, punkigt och crazy, köper man spelet på sitt omslag så hade man inte blivit besviken.