Spelbranschen verkar inte alls veta vad den vill ibland. Spel vill å ena sidan vara kultur och tas på lika stort allvar som film och litteratur. Samtidigt vill spel vara “bara spel” och slippa all den jobbiga kulturkritik som kommer med att tas på allvar.

Samma sak gäller med realism. Spel vill jättegärna vara realistiska. Komma nära verkligheten (och då menar jag inte först och främst simulatorer). Krigsspel ska ha riktiga vapen och handla om riktiga konflikter. Men samtidigt vägrar både spel och spelare att ta ansvar för hur verkligheten speglas.

Det finns ingen objektivitet. Ingen rak och ren tolkning av verkligheten. Allt kommer genom en lins. Men spel jobbar hårt för att vara ”realistiska” utan att reflektera över vems realism man visar. I spel efter spel har vi spelat vita män som på egen hand besegrar arméer, men en kvinnlig soldat är orealistiskt. I spel efter spel har vi spelat vita amerikaner som skjuter bruna skurkar runt om i världen. Men det är så klart bara så det är. Inget problematiskt alls med det.

Den här typen av reflektionslös låtsasrealism tog ett stort steg framåt med den nya instansen i Battlefield-serien.

Och det. Är. Hemskt.

Poliser stampar in i socioekonomiskt utsatta områden, struntar i ”skurkarnas” rättigheter och skjuter folk i huvudet för rättvisa. Det här är inte ett lekfullt tjuv och polis, det här är en obehagligt glorifierande skildring av ett maktmissbrukande polisväsende.

Det här är inte ett spel som vill visa det problematiska med en korrupt polisstyrka och systematisk rasism
Och det finns väl ett mått av realism i det. Det ska vi inte hymla med. Men det här är inte ett spel som vill visa det problematiska med en korrupt polisstyrka och systematisk rasism. Nejdå, det här är bara poliser på jakt efter rättvisa. Låt oss inte analysera det faktum att jag går genom en uppenbart övergiven skola i ett nedgånget arbetarklassområde med huvudsakligen svarta invånare. Nejdå. Det viktiga är att dom dära skurkarna måste stoppas!

Det är som en dokumentär om det moderna samhällets socioekonomiska förfall där allt fokus läggs på en snubbe som dansar kycklingdansen mitt i bild.

Efter de senaste årens skandaler inom den svenska polisen, och speciellt efter senaste årens skrämmande utveckling inom poliskåren i USA är det svårt att bara tugga i sig det här som ”rolig underhållning”.

Jag kan redan höra internetkrigarna rusta upp. “Det är bara ett spel” och “det är bara så verkligheten är” i en härlig kompott. Stoppa inte in politiken i spel. För det är så mycket skönare att bara blunda för den politik som så otroligt uppenbart redan är där.