Jag älskade NES-kasetterna med den silverfärgade bakgrunden. Såg jag ett sånt omslag bland hyrspelen på Kvarnens Video i Uppsala så visste jag att kvällen var räddad. Jag förstod det knappt då, men det var Konami som släppte alla sina spel med det utseendet. Så många spel att de spräckte Nintendos riktlinjer och fick släppa spel i Europa under sitt dotterbolag Palcom. Konami fortsatte trycka ut succé efter succé under åren och superstjärnor växte fram på bolaget.
Det fanns inget tak för Konami, tills förra konsolgenerationen gjorde sitt inträde. En efter en lämnade stjärnorna företaget och de älskade serierna började produceras av västerländska utvecklare. Spiken i kistan verkar nu vara att Kojima lämnar företaget, Silent Hills läggs ner och de avregistrerar sig på den amerikanska börsen. Konami räknas fortfarande som världens femte största spelhus men fokus verkar i allt större grad ligga på den lokala marknaden med pachinkos och träningscenter. PES har varit en enorm kassako men Fifa äter upp fotbollskakan mer och mer för varje år och det ser osäkert ut för årets upplaga. Men låt mig för en stund glömma allt det där, jag vill istället drömma lite.
Koji Igarashi var mannen som återuppfann Castlevania och förfinade sedan formulan under 13 år tills han lämnade företaget och Kickstartar nu sin egna spirituella uppföljare. Mercury Systems visade sedan att det går att göra ett Belmont-spel i 3D om än att det andra spelet var lite trött. Så hur går man vidare nu? Man sätter licensen i händerna på Bioware och går på djupet i förhållandet mellan Dracula, Alucard och Belmonts. Tänk ett gotiskt Mass Effect med så mycket stämning och högtravande dialog att du kan skära den med kniv. Vampyrism och odödlighet blandas med ett fritt spelrum att låna in karaktärer från hela skräckkulturhistorien.
P.T. var fantastiskt i sin förvillande enkelhet. Ett nytt grepp på en serie som inte varit bra sen Heather skrek sig genom del tre. Akira Yamaoka lämnade Konami och hänger nu med Suda och Mikami på Grasshopper men jag tycker nog att deras lite småbarnsliga stil inte riktigt funkar för en så seriös titel som Silent Hill. Stämning och tryckande psykologisk skräck är grundpelarna och vem annars att ta sig an utmaningen än skaparna av förra årets bästa spel Alien Isolation. Creative Assembly gjorde det omöjliga, och jag tror de kan göra det igen trots att en rad västerländska företag försökt och misslyckats. Jag tänker mig en fusion mellan Condemned och just Alien Isolation som gärna får utspela sig i första person.
Serien som glömdes av, eller så gick spelvärlden vidare från ren och skär action. Visst har det släppts några portabla spel som är helt okej men jag saknar det rena röjet och den pixelperfekta styrningen. Det första utvecklarnamnet som ploppar in i mitt huvud är Treasure. Tänk Gunstar Heroes med Probotector-robotar (ja, robotar är mycket coolare än barbröstade män med k-pistar). Rent och skärt röj i coop med gigantiska bossar och tjogvis med vapen och högt omspelningsvärde som bara är sådär förlösande roligt att spela.
Finns det plats för shmups idag? Tydligen tror inte Konami det då de inte släppt ett nytt ordentligt spel på mer än tio år. Visst kan man behålla en tight actionupplevelse men ändå skänka djup till den? Visst kan man göra Metroidvanias med annat än gubbar som springer runt? Jag tror det och skulle vilja att Housemarque tar över rodret och ger oss en tät upptäcktsfärd i en dunkel planets grottsystem. De har redan bevisat att de hanterar både skjutande rymdskepp med Resogun och utforskande med Outland, kombinera de två och du har next-gen Gradius.
Bland rytmspelen var Konami kungar fram till Guitar Hero tog världen med storm; ett koncept som de snodde rakt av från Guitar Freaks. Dance Dance Revolution vidareutvecklades i In The Groove men Konami sköt ner projektet med en stämningsansökan. Jag är helt övertygad om att det fortfarande finns plats för den här typen av spel, och de behöver inte spelas på en svettig dansmatta; det har en hel subkultur kring Stepmania visat genom att slita ut tangentbord efter tangentbord. Jag vill se ett Bemani Definitive Edition med både Dance Dance Revolution, Beatmania, Pop’n Music och Guitar Freaks under ett tak. Spelen ska ha sina respektive tillbehör om man vill men ska också gå att spela med handkontroll. Lägg sen på en webshop likt Singstar och möjligheten att köra egna låtar via USB och du kommer ha ett dedikerat community i många år framöver.
Den älskade rollspelsserien med den extrema mängden karaktärer som föll i glömska. RPG verkade bara tros fungera om man investerade Final Fantasy-pengar i den, något som visat sig helt fel om man ser till bla Bravely Defaults framgångar. Jag har länge funderat på hur det skulle se ut om man gav en västerländsk rollspelutvecklare en stor japansk serie, hur kollisionen skulle spela ut. Så varför inte be Obsidian ta över rodret och göra ett spel där fokuset inte ligger på mellansekvenser utan på story och karaktärer. Många karaktärer.
Utan Kojima lär inte Metal Gear vara det samma längre. Det är kanske dags att låta någon annan ta över stafettpinnen. Säga vad man vill om Kojimas förkärlek till japansk sexism men den fingertoppskänsla han besitter är i det närmsta ohotad. Förutom av en annan japan, Shigeru Miyamoto. Vad skulle hända om man bad Shigge släppa allt vad familjevänlig underhållning heter och skapa ett vuxet och seriöst spel? Jag är ganska säker på att han någonstans skulle vilja göra det men att han målat in sig i ett hörn han inte kan ta sig ur. Zelda-serien har visat oss att han har det i sig, om han hade fått fria tyglar så tror jag att vi hade fått se något helt unikt.
Det finns ju många spel Konami producerat genom årens lopp, vad skulle du vilja se om du fick drömma fritt? Ett Goemon av ID Software eller ett Zone of the Enders av Blizzard? Önska fritt!
Roller games tolkat av Santa Monica. Det skulle bli ett RÄTT bra spel. Bayonetta kunde ju åka skridskor och sparka rumpa, så det kommer att funka fint.
Jag har funderat lite på vad som hade hänt om Kojima parades ihop med Rockstar Games. Båda dessa namn är välkända för hur de blanda allvar med löjligt lättsamma inslag. De är även båda kända för att mödosamt lägga ner tid på detaljer som andra helt hade skippat och för att ha mer innehåll i sina spel än vad spelarna ofta ens anar.
Men för något mer troligt, ge Zone of the Enders till From Software. Nu är studion väl mest kända för Dark Souls och Bloodborn, men de har tidigare utvecklat riktigt röjiga robot spel med titlen Another Centurys Episode. De hade gärna fått utveckla ett nytt spel i den serien med för den delen.
Roller games tolkat av Santa Monica. Det skulle bli ett RÄTT bra spel. Bayonetta kunde ju åka skridskor och sparka rumpa, så det kommer att funka fint.
Västerländsk som tar över en stor JRPG serie? Vill du ha mer FF13? Ända sedan Advent Children har Square Enix rättat sig efter västerländska tankar och gått mer mot actionbetonade sidequests än att följa sina rötter.
Se vilken skillnad det är mellan Bravely Default och FF13. Där har du skillnaden mellan JRPGn och vad som sker om något västerländskt företag ska göra JRPG. Sudeki är ett annat exempel.
Och Obsidian, Fallout? Buggar som spelarna får ta reda på åt utvecklarna? Nej tack. Efter Suikoden V så försökte Konami med ett DS Suikoden. Bärbart format föll inte många i smaken, det sände tydliga vibbar till Konami. Hade situationen varit idag att ett nytt Suikoden skulle släppas till 3ds eller mobil… hade många köpt det.
Hard Corps: Uprising visade Konami att sid scrollande skjut och spring i dagens samhälle inte är uppskattat på samma sätt som förr. Samma sak med Double Dragon Neon. Jag älskade det, många andra tyckte inte om det alls eftersom ”eran är förbi”…
Gotiskt Mass Effect? inte riktigt min grej. Att se snett ovanför axeln känns inte som en riktning för Castlevania. DMC kopia fungerade inte heller. Bäst fungerar Castlevania i 2d tolkning. Men det går inte riktigt att bara göra sådana spel heller eftersom det finns ju ett antal. Ett Castlevania där du spenderar mer tid med att läsa dialog och väljer dialogval än vad du spenderar med att spela spelet?
Företag vill tjäna pengar. Pengar tjänar man idag via mobilspel med microtransaktioner. Oavsett vad vi tycker om det är det så verkligheten ser ut. Enda sättet som man kan visa sitt motstånd mot det är att inte köpa. Men när mobilindustrin säljer appar och tjänar storkovan på mikrotransaktioner är det knepigt att få någon märkbar effekt.
Jag är intresserad av hur Fire Emblex X SMT kommer så ut. Men där har vi inte ett företag som gett bort titeln utan där samarbetar två företag med unika spelstilar och försöker få fram ett fungerande spel. Cross Over är något som jag tror skulle fungera i många spel.
Jag har funderat lite på vad som hade hänt om Kojima parades ihop med Rockstar Games. Båda dessa namn är välkända för hur de blanda allvar med löjligt lättsamma inslag. De är även båda kända för att mödosamt lägga ner tid på detaljer som andra helt hade skippat och för att ha mer innehåll i sina spel än vad spelarna ofta ens anar.
Men för något mer troligt, ge Zone of the Enders till From Software. Nu är studion väl mest kända för Dark Souls och Bloodborn, men de har tidigare utvecklat riktigt röjiga robot spel med titlen Another Centurys Episode. De hade gärna fått utveckla ett nytt spel i den serien med för den delen.
Västerländsk som tar över en stor JRPG serie? Vill du ha mer FF13? Ända sedan Advent Children har Square Enix rättat sig efter västerländska tankar och gått mer mot actionbetonade sidequests än att följa sina rötter.
Se vilken skillnad det är mellan Bravely Default och FF13. Där har du skillnaden mellan JRPGn och vad som sker om något västerländskt företag ska göra JRPG. Sudeki är ett annat exempel.
Och Obsidian, Fallout? Buggar som spelarna får ta reda på åt utvecklarna? Nej tack. Efter Suikoden V så försökte Konami med ett DS Suikoden. Bärbart format föll inte många i smaken, det sände tydliga vibbar till Konami. Hade situationen varit idag att ett nytt Suikoden skulle släppas till 3ds eller mobil… hade många köpt det.
Hard Corps: Uprising visade Konami att sid scrollande skjut och spring i dagens samhälle inte är uppskattat på samma sätt som förr. Samma sak med Double Dragon Neon. Jag älskade det, många andra tyckte inte om det alls eftersom ”eran är förbi”…
Gotiskt Mass Effect? inte riktigt min grej. Att se snett ovanför axeln känns inte som en riktning för Castlevania. DMC kopia fungerade inte heller. Bäst fungerar Castlevania i 2d tolkning. Men det går inte riktigt att bara göra sådana spel heller eftersom det finns ju ett antal. Ett Castlevania där du spenderar mer tid med att läsa dialog och väljer dialogval än vad du spenderar med att spela spelet?
Företag vill tjäna pengar. Pengar tjänar man idag via mobilspel med microtransaktioner. Oavsett vad vi tycker om det är det så verkligheten ser ut. Enda sättet som man kan visa sitt motstånd mot det är att inte köpa. Men när mobilindustrin säljer appar och tjänar storkovan på mikrotransaktioner är det knepigt att få någon märkbar effekt.
Jag är intresserad av hur Fire Emblex X SMT kommer så ut. Men där har vi inte ett företag som gett bort titeln utan där samarbetar två företag med unika spelstilar och försöker få fram ett fungerande spel. Cross Over är något som jag tror skulle fungera i många spel.
Det är en tragisk riktning som dom japanska spelhusen är på väg åt. Vi går mot en framtid som jag oroar mig för. Fler och fler digitala utgåvor, Early access, Free To Play, ett hav med mobilspel och såklart youtube genarationen av spelare som köper all skit sin *stjärnorna* sitter och har roligt åt. Då oftast halvfärdiga, fula och trasiga spel.
Man kan bara hoppas att bastionerna håller ett tag till. För spel är min passion och framtiden får mig inte riktigt att känna mig trygg med vad det hela är på väg.
Fan. förutom indiescenen så känns det ju att Japan har stått för de stora spelen som fortfarande har vågat sticka ut.
Tyvärr håller väl det på att ta slyut det med nu och vinst% är allt spom räknas där med.
Märkligt hur nyare och bättre konsoler skapade kreativitetens död då alla spel måste sälja 5+ miljoner ex för att vara gångbara finansiellt eftersom ett modernt spel tar 2-300 pers 2 år att snickra ihop.
högre finansiell risk gör ju att spelen måste strömlinjas stenhårt för att sälja så mycket som möjligt.
Det lär inte bli något nytt Shadow of the Colossus, Catherine, Okami eller dylikt något mer. =(
Det är en tragisk riktning som dom japanska spelhusen är på väg åt. Vi går mot en framtid som jag oroar mig för. Fler och fler digitala utgåvor, Early access, Free To Play, ett hav med mobilspel och såklart youtube genarationen av spelare som köper all skit sin *stjärnorna* sitter och har roligt åt. Då oftast halvfärdiga, fula och trasiga spel.
Man kan bara hoppas att bastionerna håller ett tag till. För spel är min passion och framtiden får mig inte riktigt att känna mig trygg med vad det hela är på väg.
Fan. förutom indiescenen så känns det ju att Japan har stått för de stora spelen som fortfarande har vågat sticka ut.
Tyvärr håller väl det på att ta slyut det med nu och vinst% är allt spom räknas där med.
Märkligt hur nyare och bättre konsoler skapade kreativitetens död då alla spel måste sälja 5+ miljoner ex för att vara gångbara finansiellt eftersom ett modernt spel tar 2-300 pers 2 år att snickra ihop.
högre finansiell risk gör ju att spelen måste strömlinjas stenhårt för att sälja så mycket som möjligt.
Det lär inte bli något nytt Shadow of the Colossus, Catherine, Okami eller dylikt något mer. =(