I dag är det internationella kvinnodagen och jag ska skriva en krönika. Men det här är inte en krönika, det här är en kärleksförklaring. En kärleksförklaring till alla kvinnor där ute i spelvärlden. Varenda en av er. En kärleksförklaring till du som kämpar inom e-sport, trots att du får höra gång på gång att du är sämre för att du är tjej. Till du som äntligen har funnit mod att spela det där spelet som ser så förbannat roligt ut, som inte vågat tidigare med rädsla för att bli utskrattad. Du som fixar workshops, kollon och meetups för spelintresserade tjejer och kvinnor. Du som skriver och tar plats i den mansdominerande speljournalistiken. Du som helt enkelt är kvinna och vägrar tumma på att du har en självklar plats i spelvärlden. Jag älskar varenda en av er.

För utan er hade inte jag vågat ta steget att skriva om spel. Utan er hade jag fortfarande varit en skakig, rädd liten skit, som inte trodde att jag var tillräckligt kunnig, bra eller duktig. Som tänkte ”inte kan väl jag?” Genom att kunna spegla mig i er, och finna stöd hos alla er spelnördande kvinnor där ute, får jag självförtroendet att skriva den här texten. Och i förlängningen kunna grotta ner mig i alla möjliga spel. Därför älskar jag varenda en av er.

Detta ska upp i ljuset, för när vi pratar med varandra kan vi också hitta strategier för att bekämpa den där unkna idén om att spelvärlden inte är en plats för oss
Jag vill även passa på att rikta ett tack till alla er grabbar där ute, som ser till att klimatet är så bra som möjligt. För tyvärr är det ju som oftast så, att män först lyssnar när det är andra män som reagerar. Samtidigt behövs fortfarande möjligheten för just spelintresserade kvinnor att mötas i fred. Jag tror stenhårt på separatistiska forum för att hitta stöd och prata om erfarenheter som enbart kvinnligt kodade spelnördar tar del av. Som att prata om rädslan av att vara medioker och därmed, i andras ögon, helt inkompetent. Rädslan av att outa sig själv när man spelar online. Ifrågasätta sexistiska spelkaraktärer. Eller bara prata om spel så där allmänt. Allt detta ska upp i ljuset, för när vi pratar med varandra, då kan vi också hitta strategier för att bekämpa den där unkna idén om att spelvärlden inte är en plats för oss. Vilket alla ni spelkvinnor gör, bara genom att ni finns och tar plats. Därför älskar jag varenda en av er.

Redan nu finns det så himla mycket bra initiativ. Jag tycker mig se och uppleva en stor skillnad i hur spelvärlden lyckats rucka herrklubben i stommen på bara några år. Vi har alla kommit så långt i att arbeta med detta, även fast det självklart finns saker kvar att arbeta med. Jag är stolt över att vara del av en bransch som på så kort tid lyckats ta dessa frågor på allvar, även fast det alltid finns saker att förbättra. Där vi är idag, det hade inte varit möjligt utan er. Så, återigen, tack för att ni finns och banar vägen för framtidens spelälskande kvinnor. Tack för att ni vågar ta ert rättmätiga utrymme. Jag älskar, som sagt, varenda en av er.