Krönika

Kloka ord på vägen

Ökad stress resulterar i minskad spellust. Tålamodet krymper, suget efter nya intryck blir obefintligt och istället vill man bara besöka välbekanta och trygga världar. När jag har mycket att göra så finns det ett pick-up-and-play-spel som jag alltid går tillbaka till, Pixeljunk Monsters.

Jag bär på en naiv tro att den mysiga stämningen och plinke-plonkiga-musiken ska vara balsam för min själ, när jag i själva verket bara sitter och skriker “Mina ba-ah-ahrn…!” när våg efter våg med spindlar ninjar sig förbi mina listigt placerade torn och mumsar i sig hela jädrans dagiset. Detta till trots, älskar jag det här spelet.

En annan sak jag älskar är alla dessa visdomsord, som ju vägrar bli icke-aktuella som pikanta inredningsdetaljer. Text. Alltid denna text. Aaaah, att bli uppmanad att carpe diem:a om man så bara så gå på muggen hemma hos en polare. Åh titta där, på handfatet ligger det små stenar som uppmanar mig att njuta av livet och att familjen är det viktigaste som finns. Väl rutet, handfats-stenar!

Som vi alla vet är gott plus gott lika med gott. Alltså måste det ju bli fantastisk konst av att slå ihop dessa två saker som jag älskar, Pixeljunk Monsters och visdomsord. Vilket jag nu gör, utan att någon önskat eller bett om det.

Väl bekomme!

Kommentarer

  1. Tuffa killen skriver:

    Hihihi, jag lånar den bilden med fienders skallar och har som pausbild på min iPad.

Skriv en kommentar