Varför spelar man? En knepig fråga som inte är helt enkel att svara på kanske. Någon kanske spelar för att ta del av fantastiska, storslagna berättelser, en annan kanske spelar för gemenskapen, för spänningen, för förströelsen, för nostalgin. Flertalet spelar nog för alla ovan nämnda anledningar och fler därtill, säkerligen beroende på vilket spel man knapprar på just för tillfället.

Dragon Quest (även känt som Dragon Warrior) är en gammal gigant när det kommer till jrpg, och har en historia som går tillbaka ända till NES-konsolens glansdagar. Idag finns det i runda slängor tio stycken olika spel, två animeserier och ett stort antal mangaböcker. Jrpg-serien har efter det stöpts om i olika former, släppts på olika konsoler och hela serien sammantaget har sålts i cirka 64 miljoner exemplar världen runt. På grund av dess gedigna ålder och dess spridning världen över är Dragon quest, minst sagt, ett fenomen.

dragonquestbuilders1

Och när vi har att göra med ett fenomen, är det som recensent inte alltid helt enkelt att fånga ett enskilt spel i kategorin och bedöma det därefter. Denna gång gäller det Dragon Quest Builders och jag har denna gång fått fundera noga över om spelet fungerar lika bra för en oinvigd Dragon Quest-spelare, likväl som för ett troget fan. En sådan fundering är nödvändig när vi just har att göra med ett fenomen. Och en sådan fråga kan i bästa fall vara lite klurig att besvara, i värsta fall helt omöjlig. Där av anledningen till textens öppning: det beror helt på vad du vill få ut av spelet.

Om du är av sorten som söker efter ett mysputtrigt spel att sitta och fnula med ett litet tag, då kan Dragon Quest Builders vara ditt spel. Söker du däremot efter ett fulländat jrpg-spel med mångbottnade karaktärer och en episkt välskriven historia, ska du nog testa något av de andra spelen i Dragon Quest-hyllan. Spelet faller därmed under kategorin “spel-jag-antagligen-inte-kommer-minnas-om-några-år-men-som-är-förbannat-mysigt-här-och-nu”. Endera klassisk jrpg-fantasy med fantasifulla monster och generiska medeltidskläder, endera en Minecraft-klon. Det som höjer betyget något är framför allt det sistnämnda.

Berättelsen om hur landet Alefgard förstörs av den onda Dragonlord är i detta fall  utsmyckning snarare än en grundkomponent. Det gäller även karaktärerna, uppdragen och fighting-sekvenserna. Allt det är biprodukter, och på sin höjd mediokra sådana, till det faktum att man får bygga en värld med hjälp av klossar. Det är byggandet som gör att spelet blir kul att sätta sig in i. Dock ska inte narrativet helt förringas, då det skapar en tydlig början och ett tydligt slut, någonting som spelet mår bra av.

Dragon Quest Builders är helt enkelt inte världens bästa spel, men inte heller världens sämsta. Det är roligt i lagom stora doser och vill du ha någonting att pilla med ett litet tag, jovisst, då kommer du få det du vill ha. Men inte mer än så.