Först fick Allie Rose-Marie Leost oberättigat hat för att ha ”förstört animationerna”. Och nu detta. Det kan inte vara lätt att vara en del av teamet bakom Mass Effect: Andromeda just nu.

Låt oss ta upp det där med animationerna först. Ja, människorna i spelet ser ut och rör sig som om de hörde hemma i den cinematiska härdsmältan Food FIght. Och ja, spelet ser ur vissa aspekter sämre ut än de föregående spelen i serien. Men med det sagt är Biowares spel inte direkt kända för att vara utan mardrömsframkallande buggar. Och framför allt är det löjligt trångsynt att klandra endast en person för att det blev som det blev.

Även om Mass Effect: Andromeda lider av ett väldigt tydligt animationsproblem (som Bioware gärna får försöka rätta till för mina sovvanors skull) är det inte ett lika stort problem som usel representation. Eller usel representation av transpersoner, som i det här fallet. Bioware verkar ha förstått att inkludering är en ganska najs grej och det verkade i alla fall som att de hanterade transkaraktären Krem i Dragon Age: Inquisition väl. Så jag har verkligen ingen aning om vad det var som gick snett här.

Den här bilden togs av Twitteranvändaren @lonelytiefling. Vid första anblick tänkte jag att det var fint av Bioware att fortsätta med att skriva in HBTQIA-karaktärer i sina spel. Men sedan gled min blick tillbaka. Till det där namnet. Stephan.

Alla transpersoner byter inte namn, men de som gör det vill antagligen inte att du använder deras gamla. Och de lär absolut inte berätta sitt gamla namn för dig första gången ni träffas. Eller någonsin!

Laura Kate Dale från Let’s Play Video Games förklarar saken perfekt.

Att bli representerade i spel handlar inte bara om att få vara med. Det är hur en framställs som är det viktiga. Och här har Bioware misslyckats. Och jag vet, det framstår säkert som att jag gör en höna av en fjäder. Det bör även sägas att det hade kunnat vara mycket värre. Men vi inom HBTQIA-communityn förtjänar bättre än att bli representerade som karaktärer som helt utan vidare bara slänger ur oss ”åh by the way vi är det här eller det här”. Det känns mer som en sur internetsnubbes uppfattning om hur HBTQIA-personer är snarare än hur verkligheten ser ut.

Och visst, om du är en transperson som vill prata om ditt gamla namn är det förstås helt upp till dig. Men är det verkligen det första du skulle ta upp när en kollega frågar dig varför du jobbar där?