Recension

Recension: Sonic Mania

Även om jag anser att folk har varit lite VÄL hårda mot Sonic under åren ska jag samtidigt erkänna att Sega har snudd på gjort det till japansk nationalsport att utveckla svaga Sonic-spel. På något magiskt vis har ALLA i det kända universum förstått detta förutom en samling ansvariga på Sega som på löpande band har godkänt det ena usla vansinnesprojektet efter det andra. Men det har inte bara luktat lik och potatis om Segas ilsnabbe igelkott utan jag tycker att flera av både de bärbara och även de stationära spelen faktiskt har varit bra.

 

Med Sonic Mania gjorde Sega allt annorlunda från grunden. Istället för att racka ner och motarbeta moddare så anställde de dom istället. Christian Whitehead är mod-personligheten som gjorde sina egna Sonic-grejer, fick sedan börja jobba på olika portningar och nu är cirkeln sluten då Sonic Mania är en ogenerad hyllning till de spelen som Sega släppte under sin storhetsperiod på 90-talet. Till sin hjälp hade Whitehead en stab av likasinnade Sonic-älskare för detta var spelet som inte fick gå fel. Efter alla brutna löften och besvikelser hade Sega antagligen fått ta ut sin gamla maskot bakom ladugården för att slå ihjäl denne med en sten om Sonic Mania inte hade levt upp till fansens förväntningar.

 

Men jag hävdar att Sonic Mania inte bara lever upp till fansens förväntningar utan att de även överträffar dessa ganska så ordentligt. Sonic Mania är nämligen det bästa Sonic-spelet någonsin om jag ska vara helt ärlig. Har man spelat de tidiga spelen så är detta mer eller mindre samma sak. Fast större och bättre. Att Sonic Mania till stor del innehåller gamla banor som är remixade och omgjorda stör mig inte nämnvärt då det faktiskt känns nytt och fräscht. De nya banorna imponerar de också och mitt retrovurmande hjärta fylls av värme och nostalgi. Detta trots att jag inte ens är uppväxt med den snabbspringande igelkotten.

 

Mycket av den klassiska kritiken mot Sonic-spelen har varit att det har varit mer plattformande än ilsnabba loopar och raksträckor och detta finns såklart här också. Även om jag upplever att det är snabbare och smidigare än innan så skulle jag ljuga om jag sade att man njöt av motorvägsfarter hela tiden. Men när farten väl infinner sig så flyter allt på ljuvligt och jag kan inte annat än älska det. Lägg här till ett flertal riktigt underhållande bossfighter och jag ler med hela ansiktet. Sonic Mania är precis det där spelet som vi retrovurmare har längtat efter.

 

Sonic Mania är på inget sätt en revolution utan ett retrodoftande kärleksbrev till en svunnen tid. En tid där såväl livet som spelen kändes mindre komplicerade. En tid där inte Sonic 2006 och Sonic Boom: Rise of Lyric har befläckat den blå igelkotten. Om du har nostalgiska minnen av Sonic från förr, eller om du nyligen har fattat tycke för de gamla spelen så kommer du älska Sonic Mania. Om du aldrig har uppskattat Sonic eller hans spel kommer du antagligen inte ha något alls att hämta i Sonic Mania.

Skriv en kommentar