Artikel

#vispelarintemed är spelbranschens #metoo – här är hela uppropet

Under hösten har #metoo och de efterföljande branschspecifika initiativen skapat ett upprop mot sexuella trakasserier av kvinnor som hörts jorden runt. För några veckor sedan skrev vi om att spelbranschens upprop, #vispelarintemed, var på g, och nu är det här. Nedan följer uppropet i sin helhet, med samtliga insamlade berättelser. Vi på Svampriket-redaktionen är övertygade om att det talar för sig själv.

Jag jobbade tidigare på ett spelföretag som speldesigner, jag jobbade i ett litet team med bara unga män, min chef var även en ung man med ett ego större än sig själv. Vi skulle ha vår dagliga genomgång i teamet där vi berättar vad som ska arbetas på under dagen, vi stod i ring och jag var sist. Min chef gick igenom en och en och när han väl kom till mig så avslutade han mötet och bad oss fortsätta med vårt arbete. Detta var inte första gången han exkluderade mig eller närmare sagt körde över mig fullständigt och detta var något som bara hände mig specifikt. Jag var det där unga tjejen som tydligen inte kunde något. Idag jobbar jag som manager på ett annat framgångsrikt spelföretag och har varit där i 4 år. Jag som tydligen inte kunde något.

Examensfest på min spelutbildning och min första kontakt med personer som jobbar i spelbranschen. Min lärare ropar att jag ska hälsa på en chef från ett stort svenskt spelföretag som han är kompis med. Jag går dit och presenterar mig och han tittar på mig och frågar om jag ridit min lärares bazooka. Min lärare skrattar och det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Jag gick hem och grät den kvällen för jag insåg att jag var så naiv som gick in i den här industrin med tron om att jag skulle bli lika behandlad som killarna på min utbildning.

Är på after work med olika vänner från branschen. En manlig bekant som jobbar inom industrin säger till mig att om en kvinna kommer på intervju hos dom frågar alla männen i teamet om hon är snygg. Hennes utseende är det viktigaste att få reda på. Tydligen satt männen där och diskuterade kvinnliga kollegors kläder, huruvida en blus var genomskinlig eller inte, om man kunde se bh:n under. Det kändes extremt obehagligt när han berättade, och jag kommer aldrig någonsin gå på intervju eller söka jobb där. Blir ofta kallad hora, transa, slyna etc. på jobbet av kunder på chatten eller mejl. Ofta unga pojkar som uppenbart sitter i grupp och försöker hävda sig, men även hänt att det varit vuxna män.

Spelade som vanligt i Overwatch med ett par kompisar. Inget speciellt hände i spelet mer än att en viss karaktär på motståndarsidan ständigt jagade mig, men jag lyckades alltid överleva. Efter matchens gång får jag ett meddelande skickat till mig där personen kallar mig hora. Anmälde det och fick svar från företaget som håller i det att det inte bröt mot deras regler.

Under spelanalyslektioner med andra linjer under första året gick vi igenom genus i spel. Killen som pratade mest under diskussionen fällde kommentarer som “det är inget farligt med våldtäktshot på internet: det är bara ord!” “Det är fine med reklam där det ser ut som att kvinnan blir utnyttjad,” och ”feminazis”. Läraren sa ingenting.

Vi pratade om kändisar, och Jaden Smith kom på tal. Jag hade hört nån gång att han var gender fluid, så jag tänkte testa vattnet lite innan jag själv skulle komma ut som gender fluid/trans genom att se hur några i klassen reagerade när jag sa att Jaden var det. Första kommentaren var ett suckande “that’s what’s wrong with our generation today.” (Jag har fortfarande inte vågat komma ut.)

Det har hänt ofantligt många saker, det är nästan som att man tar det helt normal och börjat vänja sig vid det här laget. Ett exempel är när jag fick mitt namn i Discord ändrat till ”kukflickan”.

Jag har hört väldigt ofta att jag som tjej inte hör hemma inom e-sporten. Att jag ska gå tillbaka till köket osv. Jag har blivit kallad för en simpel gamer girl. Personen som sa detta hade även sagt att min silver rank är dålig och att det förklarar en del för att jag är tjej. Allt som jag gör är fel. För att jag är tjej.

Jag jobbar som twitch streamer, det innebär att jag livesänder mig själv. Det är (troligtvis) en och samma person som nu under ett par sessioner som gjort konton med namn som varierar ifrån “IRapeAndAbuseGirls” till “IWantToRape(mitt namn)” och följer mig med nya konton för att notisen ska komma upp på skärmen. Och när man berättar för vänner så envisar de med att säga att det nog är en tolvårig kille som inte vet vad han gör och troligen slutar snart om man inte ger han uppmärksamhet. “Boys will be boys”.

Under en fest i jobbsammanhang följde en man efter mig hela kvällen och berättade att jag kunde streama spel lättklädd och tjäna kopiösa mängder pengar. Jag behövde varken vara snygg eller vara bra på spel, men ändå tjäna massa pengar. Att detta fenomen var enormt provocerade för honom hindrade honom inte att fortsätta föreslå det gång på gång.

Jag hade yttersta ansvaret för ett projekt en manlig kollega jobbade på, men varje gång jag skickade feedback fick jag höra att den var irrelevant eller idiotisk, eller fel. Detta kulminerade en dag då personen skrikskällde på mig på jobbet, komplett rosenrasande över feedback jag gett på projektet. Han skrek att jag var helt inkompetent, bara hade jobb för att jag var tjej och blivit inkvoterad, att han skulle få mig avskedad pga att jag var så jävla dum i huvudet att jag inte borde få göra annat än sopa golv, etc etc. The kicker här är att jag i några veckor skickat nästan all min feedback till honom via en annan manlig kollega, som bara copy/pasteade mina mail så de såg ut som de kom från honom, och då var det helt plötsligt superrelevant feedback som han absolut skulle fixa. Han bad aldrig om ursäkt för sitt beteende, och jag fortsatte att sköta projektet genom att filtrera mina mail via en manlig kollega. Min chef visste om detta, men det var inget som fick konsekvenser, eftersom personen i fråga “hade en sån karaktär.”

Första månaden på kontoret bjöd företaget på after work på kontoret. En högt uppsatt chef spenderade kvällen med att socialisera med mitt team. Framåt tio på kvällen skulle ett par från teamet gå och äta någonting, men på något underligt vis blev det bara jag och chefen som gick till restaurangen. Han var tjugo år äldre än mig. Det gick inte ens upp för mig att han ansåg att vi var på en dejt; jag utgick ifrån att han ville prata om projektet jag ledde. Istället köpte han dyr mat till mig, försökte övertyga mig att dricka alkohol istället för vatten, och när jag begav mig hem blev han oerhört upprörd. Han tyckte att jag var skyldig honom sex. Han var arg på mig i månader efteråt. Sedan bestämde han sig istället för att börja skriva meddelanden på social media där han skrev sina sexfantasier och bad mig komma hem till honom. Jag har aldrig svarat, förutom att be honom sluta skriva till mig.

Jag var den enda kvinnan i en manager-roll på ett spelprojekt. En av mina manliga kollegor “ledde” projektet genom att skrika på vårt team. Ett felbokat möte kunde vara tillräckligt för att uppröra honom, och varje gång en teammedlem började gråta efter att han skrikit på dem var han stolt och skröt om det för alla som orkade lyssna. Ingen gick emellan, ingen ville uppröra honom. En dag var denna kollega lite förkyld, och tyckte detta var ursäkt nog att stänga in mig på en handikapptoalett och skrika på mig i en halvtimme. Det var en ändlös ström av hot och förolämpningar; jag var en hora; jag borde hålla mig i köket där jag hör hemma; jag hade så dåligt temperament att jag förmodligen var lesbisk; jag borde få ordentligt med kuk – det kanske kunde få mig att hålla käft. När jag rapporterade honom till HR blev jag informerad att jag var problemet. Att jag tog upp hans beteende var ett svek mot både honom och företaget. Jag ombads att skriva ett personligt brev till kollegan och be om ursäkt för att jag ifrågasatt hans våldsamma utbrott. Om jag inte skrev brevet underströk HR att företaget inte längre var intresserade av att ha mig som anställd. Jag vägrade skriva brevet, och jobbar av uppenbara anledningar inte längre på företaget.

Efter år på en spelstudio fick jag nog av nedlåtande manliga kollegor & sexuella trakasserier. Samma företag går stolt ut i media och pratar om sitt arbete för jämställdhet. De slänger pengar på ett par mångfaldsprojekt, och lyfter fram de få kvinnliga anställda de har i media. Media älskar att ha ett spelföretag att skriva om, och beskriver dem ofta som ett under, ett mirakel. Jag ser konstant dessa människor som behandlade mig förskräckligt tillsammans med rubriker som överöser dem med beröm; varje gång frågar jag mig själv varför jag ens fortsätter jobba med spel.

Drygt ett år i branschen och har blivit tafsad på, tvångskysst, utskälld av kollega för att jag inte ville följa med honom hem, fasthållen, dumförklarad i möten bara för att när en man tar fram samma poänger är de plötsligt en god ide.

Jag är konstant är obekväm på arbetsplatsen då jag hela tiden märker hur jag/min kropp blir utstirrad.

När Gamergate körde igång satt jag i en hubb med bara snubbar, som varje dag diskuterade hur himla bra det var med Gamergate, och när det började gå utför med rörelsen hur mycket tjejerna som råkade illa ut överdrev eller ljög. Jag försökte prata med dem om det, om hur hemskt jag upplevde situationen, men de tyckte inte det var nån big deal. De började “trolla” genom att mucka gräl om GG och tyckte det var roligt att få mig upprörd eftersom jag, citat, “bryr mig så mycket”. De provocerade mig med flit genom att få in mig i långa diskussioner om varför t ex Anita Sarkeesian inte bara ljög om allt som hände henne, varför Quinn inte förtjänade att bli mordhotad, etc etc. Pratade med min chef flera gånger och berättade om hur dåligt det fick mig att må, och att jag hade svårt att göra mitt jobb, men när jag bad om att få byta plats så fick jag nej, för det skulle inte se bra ut, så istället skulle jag bara ha hörlurar på mig när jag satt vid datorn och “inte bry mig så mycket”. Det slutade med att jag måste ta långa pauser borta från min arbetsstation för att överhuvudtaget orka med arbetsdagen i den miljön.

Jag får fortfarande nästan dagligen se/höra hur mina bröst är det enda som jag kan bidra med!

På en julfest blev en kollega packad och tog mig på brösten. Vi jobbade inom samma team, och jag låtsades som att det inte var nån big deal eftersom han ju var en trevlig kille nykter och vi skulle jobba på samma projekt i ett år framåt. Mådde dock ganska dåligt över det och var rädd att det skulle komma ut som att jag var med på det som hände, fast jag har partner. Vågade aldrig säga till nån chef för att det skulle bli nån slags stök som skulle reflektera illa på mig.

Varje gång jag ställde en fråga till studioägaren så valde han att svara till en manlig kollega istället för till mig. Han tittade inte ens på mig när han svarade. Detta var snarare regel än undantag.

Under min spelutbildning fick jag höra av en manlig student att jag kanske borde hoppa av eftersom jag var tjej och på grund av det inte hade vuxit upp med spelen på samma sätt som han och andra studerande killar hade gjort. Jag hade helt enkelt ingen erfarenhet av spel och därför var inte utbildningen passande för mig. Enligt honom.

Trots utbildning och erfarenhet har jag ofta i branschen blivit fortsatt behandlad som en praktikant och mina åsikter lyssnas inte på. Tyvärr fick det mig till slut att hoppa av spelbranschen och har helt tappat suget.

Det är också ofta som det smyger in småsaker, som förminskning av ens kompetens. Alltför många gånger har jag t ex animerat cutscenes och art directorn har velat ha det på något annat sätt och jag har fått förklara att det kommer inte se så bra ut, men ändå fått göra om allt efter deras önskemål bara för att dom sen kommer tillbaka och vill ha det som jag gjorde först för det såg ju inte så bra ut trots allt.

På en anställningsintervju till ett programmerarjobb sade intervjuaren till mig att “det är så svårt att hitta kvinnliga programmerare, för det finns så få tjejer som är tillräckligt smarta”. Han ifrågasatte även om jag överhuvudtaget var intresserad av spel.

På en after work hamnade jag i samtal med en programmerare från en annan spelstudio. När jag berättade att jag också är spelprogrammerare trodde han mig först inte alls. Jag lyckades övertyga honom om att jag inte skämtade och då började han, fullständigt oförstående, ifrågasätta hur jag kunde vilja jobba med det, jag kunde ju inte tycka att det var kul, det är ju uppenbart inte ett jobb som passar mig.

“Do you have big boobs?” “Girls can’t play” “do u have a bf?”… Jag är trött på sådana här kommentarer varje gång jag spelar.

Killar som skriver och tycker det är sexigt med “girl gamers”, som skriver ihop vad de vill göra med mig för att jag spelar spel! Där min kunskap eller förmåga ifrågasätts för att jag är kvinna och kvinnor spelar i deras huvud bara för att få uppmärksamhet av män. Jag är så trött på det!

Jag brukade spela League of Legends ganska mycket med några killkompisar. Det var vanligt att få någon liten reaktion av diverse slag av främlingar när de fick höra att jag är tjej och jag brukade ignorera det. Dock var en gång extremt mycket värre än vanligt och motståndarna som också pratade svenska hånade, svor och höll på hela matchen efter de fick höra att jag var tjej. De sa att jag måste ha “knullat med alla killarna” i mitt lag för att få vara med och kallade mig hora m.m. Ingenting vi sa hjälpte och de förstörde hela matchen för mig, jag ville bara gå därifrån och gråta. Men samtidigt inte låta dom vinna över mig personligen så jag satt kvar. Jag spelade inte på länge igen efter det. Efter det har de oftast varit någon annan som får prata åt mig när vi spelar för att det är enklast. Nu tänker jag däremot visa att jag finns och inte gömma mig. Jag har lika mycket rätt att få njuta av spel som dom.

Jag var 12 år och spelade ett gratis MMORPG som heter FlyFF. En annan spelare började skriva med mig och frågade efter ett tag om jag var tjej. Jag svarade ja. Han gav mig sin MSN, sa till mig att lägga till den och sen visa mina bröst. Jag hade skrivit att jag var 12 år innan det. Jag blev rädd och bytte server, men han hittade mig på andra servern och fortsatte tjata om mina bröst. Till slut loggade jag ut och spelade inte på en vecka. Och så fort någon började skriva till mig efter det så loggade jag ut direkt.

Jag har många. Som gångerna jag förväntades ställa upp på sexchatt för att få bjudas in i en guild eller vara med i en raidgrupp. Som när jag testade spel och skrev artiklar om det på nittiotalet, och fick mail som handlade om jag jag troligtvis sög av min chef och andra på redaktionen för att få jobbet, och att jag inte skrivit artiklarna själv.

Jag har helt slutat prata med de jag spelar med. Hör de att jag är tjej så blir det sånt ståhej att det inte går att spela. Värst var det när jag spelade Counter-Strike 1.6. Då blev jag bland annat omringad av mina fyra medspelare med motiveringen att “vi ska gruppvåldta dig på lånen höhö”. Det enda som hände vara att vi förlorade matchen eftersom hela laget jagade mig i stället för motståndarna. Så jag har slutat prata för det hörs direkt att jag är tjej. Kanske borde man skaffa en röstförvrängare?

Det vidrigaste någon skrev till mig när personen fick reda på att jag är en tjej var jävla hora, dumma slampa och han fortsatte med om jag “gillar att bli kn*llad i båda hålen”. Det som sårar allra mest i sådana här tillfällen är att se alla människor som inte säger ifrån. Vissa skrattar med. Det enda sättet att stoppa detta beteende är att stå enade och säga ifrån!

Jag spelade World of Warcraft en kväll och raidade. Jag fick ett item och ett meddelande direkt efter som frågade om jag kunde sälja itemet för nakenbilder på hans flickvän… Jag sa nej. Då frågade han on jag kunde skicka bilder eller om jag ville bli hans “onlineflickvän”. Jag sa nej. De finns alltså personer som säljer sina flickvänners nakenbilder i spel för att få virtuella saker.

Har flera gånger varit med om nedvärderande kommentarer om kvinnor i spel. Exempelvis om man råkar göra ett misstag i ett game vräker någon ur sig att man ”spelar som en tjej” som om det vore något negativt. Eller i en situation där en medspelare får reda på att man är tjej och säger saker som att ”gå till köket och gör mig en macka” eller ”skicka bilder på dig själv”. Otroligt irriterande att som tjej automatiskt bli värderad som sämre eller bli sedd ur ett gammaldags hemmafru eller sexualiserande perspektiv inom gaming. Det här att aldrig känna sig helt naturlig när man spelar. Veta att när du spelar representerar du Ditt Kön, inte dig själv.

Jag har fått motta hot och hat när jag arrangerat spelarrangemang för tjejer och icke-binära. Personer som tyckte att tjejer hörde hemma i köket eller frågade om de kunde få komma och runka medan vi spelade. En publicerade en bild på en person med automatvapen och skrev att det skulle få “konsekvenser” om vi inte ställde in arrangemanget. Ingenting hände, men det är sjukt att man ens ska behöva fundera över sin säkerhet när det enda man vill är att spela spel tillsammans.

Det kvittar hur bra man gör ifrån sig. Jag blir alltid kritiserad och alla ser mina misstag som möjligheter att uttrycka sina åsikter. Det finns alltid män som frågar om jag behöver hjälp eftersom jag är en svag liten söt kvinna och han är en man som kan allt och är så mycket bättre än mig. Ibland frågar de inte ens, de bara häller ut sina åsikter ändå. Det känns så extremt nedlåtande att bli behandlad på det viset och det håller mig från att spela med folk i verkligheten. Online kan jag i alla fall gömma mig bakom ett maskulint eller androgynt användarnamn så behöver ingen veta mitt kön.

Förr tyckte jag väldigt mycket om att spela CS:GO och competitive mode i Overwatch. I skrivande stund kan jag inte minnas när jag senast spelade något av det. Varför? För det är 2018 och det är fortfarande inte okej att vara tjej. Jag var ganska duktig på CS:GO när jag spelade. Jag pratade då och då i voice chat men märkte mer och mer att killar började kalla mig dålig, säga att jag inte hörde hemma i spelvärlden utan skulle gå tillbaka till mitt smink och liknande. Det hände att en och annan sade ”vi klarar oss bättre utan en tjej. Gå och ställ dig i köket där du hör hemma”. När jag vann över dem var det ALLTID kränkande ord med sexuell anspelning. Hora, slampa, madrass och liknande. Hur många gånger mina manliga team mates gjorde bort sig var voice chatten knäpptyst bortsett från ”du dödar dem nästa gång”. Jag undrade länge varför jag inte fick samma bemötande. Efter ett tag tröttnade jag på glåporden och de taskiga kommentarerna av den anledning att jag hade samma bemötande av allmänheten i min yrkesroll (anmälningsupptagare hos polisen). Dagligen på mitt arbete för jag höra ”skånefitta”, ”plithora” och dylika ord. Det var inget jag ville höra på min fritid, i den tillflykten från verkligheten jag sökte av spelandet. Idag spelar jag ytterst sällan CS:GO. Enbart med mina vänner. Det är tråkigt då det är ett spel jag brukade älska. Märkligast av allt var att majorieteten av dessa ”toxic players” låter unga. Mycket yngre än mig (är 22 år). Det är 2018 och det skrämmer mig att de flesta är så unga och har den uppfattningen/attityden.

Brukar låtsas att jag är kille eftersom personer man spelar med som man inte känner börjar lägga fruktansvärt otrevliga kommentarer om de får för sig att man är tjej. Då får man frågor om man vill se deras kuk, om man vill suga kuk, att de gillar att slicka fitta osv. Det är viktigt att föräldrar blir medvetna om hur deras barn beter sig på nätet, tror mycket av jargongen hade kunnat bli bättre om föräldrar lägger sig i mer i hur sina barn behandlar andra på nätet. Tror inte att vuxna människor är det största problemet här, utan att barnen spelar utan uppsikt.

Jag var 12 år på ett spelkonvent, jag älskade cosplay och hade klätt ut mig till en spelkaraktär. Under alla dagar var äldre mäns blickar på mig. En 18-årig kille tvingade mig att ge honom en puss. Det tog lång tid innan jag vågade gå på ett spelevent igen.

På en branschfest tog sig en kollega friheten att upprepade gånger lägga handen på mitt lår och till sist ta på mina bröst. Han skulle visa var hjärtat satt. Ny i branschen och orolig för att jag agerat inbjudande, jag hade ju faktiskt armen stundtals om honom, och en annan kompis, i soffan, vågade jag inte säga något.

Blivit kallad hora, fått höra att en ska suga deras könsorgan, blivit utpekad i competetive att en har en “girl career profile” och trakasserad därefter, “gå till köket” är en standard. Det gör så att en känner sig obekväm med sin egna röst och hur en spelar. Man vill inte göra misstag för då kommer hatstormen med att kvinnor är sämre än män på spel.

Jag använder inte voice chat när jag spelar för att jag är rädd för att folk ska behandla mig illa bara för att jag är tjej…

När jag spelar datorspel är det ibland killar som har sexistiska profilbilder. För några dagar sedan såg jag bland annat en kille som hade en profilbild med en tjej som sög av en kille när jag spelade Dota. Jag vågar inte säga att jag är en tjej när jag spelar online pga alla kränkande kommentarer.

Jag har aldrig spelat ett competitive onlinespel (WoW, LoL, CS) där det inte kommenterats negativt och nedvärderande om det kommit fram att jag är tjej. “Skämtsamma” kommentarer som att “gå till köket och gör en macka” kan man väl tycka borde vara uttjatade vid det här laget. Flertalet gånger,  nej, oräkneliga antal gånger, efter ett tag så slutar man att räkna antalet av sexistiska kommentarer som sker. Online och under events/turneringar. Jag har försökt att sluta bry mig om de gånger som jag blir utpekad för att vara bra endast för att de tillät mig vinna för att jag var tjej. Det har blivit bättre, men inte bra nog alls. Nu har iaf killar slutat bli förvånad över att en tjej är bra nog att gamea, men jag får fortfarande nästan dagligen se/höra hur mina bröst är det enda som jag kan bidra med.

Jag är en kvinna som har spelat spel i 15 år. Att börja spela rollspel online betydde ett ständigt ifrågasättande av min kapacitet. Jag klarar inte allt för jag är tjej. Jag behövde beskydd av de manliga spelarna, enligt dem. Jag blev förföljd i spelet, trakasserad efter bilder. Marginaliserad när jag försökte lägga fram strategier eller taktik. Detta trots att jag vid den tiden var en av de bästa i det spelet. Senare i min spelkarriär har jag dragits till spel som League of Legends, men snabbt insett att det inte är värt det. Det är en hemsk community i dessa spel. Inte bara för kvinnor, då du inte alltid spelar med spelare du känner och ditt kön inte är känt. Men det används ord, som klassiskt är förknippat med att förtrycka kvinnor. Jag har därför till största delen spelat rollspel. Enligt min erfarenhet är dessa typer av spel betydligt mer accepterande av kvinnliga spelare. Det är mer “accepterat” än att kvinnor spelar klassiska manliga spel, som krigsspel och FPS spel där trakasserierna har varit betydligt mer omfattande och det har tyvärr inneburit att jag undvikit den typen av spel. Men som nämnt är kvinnosynen i spelvärlden otroligt infekterad. Det spelar ingen roll hur duktig du är, det räknas fortfarande som ett “handikapp” att du är kvinna. Att få sexuella inviter och meddelanden hör ändå till vardagen. Men nu spelar jag inte med längre.

En gång fick jag frågan om det finns något jag ångrar under mina år i spelindustrin. Jag ville svara ”att jag inte föddes till man”. Att som kvinna arbeta i spelutvecklingsindustrin innebär att ständigt bli ifrågasatt. Att inte bli tagen på allvar. Att utsättas för härskarteknik tills en inte längre vågar höja rösten på möten eller föreslå alternativa lösningar på problem. Att alltid få höra att mitt sätt är fel, att mitt sätt att prata om problem är fel sätt. Att få lära sig att anpassa sig efter de regler män i maktpositioner har satt upp och sen snällt följa dem. Att hålla dessa män på gott humör och svansa runt för att få igenom vad en nu behöver få igenom. Att lyssna och skratta och hålla männen med makt på gott humör. Att undvika dem när de är på dåligt humör på grund av risken att bil bränd/ hånad eller utskälld. De kvinnor som har lyckats hålla sig kvar i branschen är alla kvinnor med skinn på näsan. De mindre hårdhudade orkar sällan vara kvar så värst länge. Det gäller att kunna stå ut med den manliga jargongen. Stå ut med att någon skojar om att ”du ställer väl upp på det mesta”. Att plötsligt känna en hand på din rumpa och inse att den tillhör en av de männen med mest makt i branschen. Jag har blivit utnyttjad på ett hänsynslöst sätt av en man med mycket makt och inflytande men jag skulle inte våga anmäla det på min arbetsplats. Jag tror inte att det finns något för mig att vinna på det för ingen här vill veta hur det faktiskt ligger till. Det är för mycket som står på spel. Allt för mycket pengar och anseende som riskeras. Jag skulle tystas, det är jag säker på eller idiotförklaras. Jag kämpar för att inte bli bitter och börja hata. Det är inte så jag vill leva mitt liv.

GM: “Vill du få en befordran, Tanja?”
Jag: “Åh! Äntligen, jag som jobbar hårt!”
GM: “Asså… Om du vill bli befordrad måste du ge mig något också”.
Jag: “Eh…?”
GM: “Bröst eller något, you know, måste veta om du verkligen är tjej först. Det skulle se bra ut för guilden om vi hade en tjej som är högt rankad. Måste bara vara riktigt säker först så du inte använder en röstförvrängare eller något.”

Min talang sitter inte mig själv utan den finns endast där för att män tillåter mig att vara med, och för att jag rider på vågen av att vara tjej. Den kommentaren kommer även från nära vänner, och även min pojkvän ibland. Det kommer nog fram utan att de tänker på det: “Du får vara med bara för att du är tjej”. Nej, jag får inte bara vara med för att jag har bröst. Nej, jag har inte visat dem för att få all bra gear. Nej, jag har inte legat med GM för att få vara med i topplaget. Nej, jag tänker inte vara med längre. Jag är lika mycket gamer som alla andra, med eller utan manliga genitalier. #vispelarintemed

På event som Dreamhack har jag blivit tagen på rumpan. Jag har hört kommentarer som: ”Vad gör hon här?” ”Hon är bara här för att få uppmärksamhet.” ”Alla girlgamers vill bara få streama och visa sina bröst.” Jag brukar aldrig berätta att jag är tjej, för så fort de får reda på det blir man plötsligt inte en person längre utan bara ett kön. När jag spelar med nya vänners vänner blir man inte kallad sitt namn utan “tjejen” och hon. Alltid tredje person. Som att man inte är där på riktigt.

Jag var inne på min sista termin och sökte praktik. Pratade med ett företag som gjort flera kända titlar och det slutade med att jag fick visa upp min portfolio för dem. Det kändes som att jag fick rätt bra kontakt med dem. Dagen efter hör en av de killar som jag pratat med av sig (värt att nämna att han jobbade på den avdelningen dit jag sökte) och säger att de är intresserade av mig, och att de gärna vill prata mer kring en praktikplats med mig. Så han frågar om jag har tid att diskutera det hela mer över en lunch. Självklart blir jag jätteglad, då jag håller på att avsluta studierna och skulle jag landa den här praktiken så ser jag det som en möjlighet att även kanske kunna få jobb där. Jag möter upp den här killen för lunch och får en liten konstig känsla. Vi sätter oss ner och börjar äta och börjar småprata. Jag försöker att vara trevlig men sitter mest och väntar på att vi ska snacka om mitt arbete och min portfolio. Han pratar mest om sig själv och vad för slags tjejer han gillar. Samtalet blir mer och mer obekvämt. När vi har ätit upp försöker jag ta upp frågan kring praktik och min portfolio igen. Han skrattar bara och säger att det är inget han kan ta ställning till nu, men jag kanske vill ses hos honom nästa gång. Vi skulle kunna ta en film, lite middag och vin kanske, så kan vi i sådana fall diskutera mer kring eventuellt praktik hos dem då. Vet knappt vad jag ska svara, är bara chockad och känner mig så dum, korkad och naiv som ens trodde att de skulle erbjuda mig praktik hos dem.

Kommentarer

  1. Emil Theewil121 Roxell skriver:

    Fy fan vilket jävla mörker. ?

  2. Vanja /Tananoon skriver:

    Jag är inte förvånad när jag läser detta, dock blir jag mer och mer förbannad för varje gång jag hör om dessa upplevelser. Som tjej kan man säga ifrån och markera till en viss grad, men man orkar inte göra det hur länge som helst, det är en svår kamp att driva själv. Vi behöver stötta varandra, och framförallt, killarna inom spelvärlden behöver inse problematiken och börja driva kampen med oss. Även spelföretaget behöver se över sin praxis när det kommer till anmälningar av denna typ och hur de behandlar dem.

    Personligen är jag lyckligt lottad då jag är med i ett gille som inte lägger vikt vid om man är tjej eller kille, men självklart ser jag problemen i andra sammanhang. Det är aldrig acceptabelt att utsätta någon för sexuella trakasserier, i någon form. Om det beror på att onlinespel ger en anonymitet och att det då blir enklare att bete sig illa eller, om det beror på tjejer ibland är i minoritet inom spelvärlden vilket leder till att de blir exkluderade. Eller om det helt enkelt rör sig om mindervärderskomplex hos vissa av killarna. Det finns många faktorer att analysera utifrån alla situationer.

    Det kan diskuteras länge vad det beror på eller varför det är socialt godkänt, det viktiga är att upproret nu startat ordentligt.

    Bra jobbat 🙂

  3. Murre/Ulggen skriver:

    Hej!

    Jag har game’at sen jag var 2,5 år (lyckades få förstoppning för att jag inte kunde sluta spela turtles 2 på gamla härliga 8-bits Nintendo), så jag vill kalla mig riktig gamer.

    Det blir vanligare och vanligare att tjejer spelar onlinespel, framförallt på den kompetativa scenen.
    Det är något vi alla borde uppmuntra och uppskatta, samma sak med kvinnor i roller som speldesigner, utvecklare etc.
    Med deras hjälp kommer vi kunna nå ny publik, nya vänskapskretsar och en härlig blandning av människor som delar samma intresse; SPEL.

    GLHF,
    Murre

  4. Linn-Marie skriver:

    Så jävla illa!. men nu kan det bara bli bättre!

  5. Babbe skriver:

    Det finns de kommentarer som upplyser att kvinnor blir negativt behandlade bara för att de är kvinnor, de som verkar vara utanför internet på spelföretag, utbildningar m.m, och det är ju bra att de händelserna upplyses, inget fel med det (de verkar dock bara vara enstaka av dem längst upp på sidan och sedan annat längre ner hmmmm). Huruvida sådant som att de t.ex. ignoreras vid möten är pga att de är kvinnor eller pga att de har dåliga förslag är ju dock värt värt att fråga.

    Men i alla fall, de flesta av kommentarerna verkar ju vara om trakasserier och glåpord online, vilket jag kan tycka är lite överdrivet, speciellt när ni rider på vågen av #metoo som siktade att uppmärksamma faktiska sexuella övergrepp inom den amerikanska filmskådespelsbranschen. Med all respekt till er, menar jag alltså att >>jag tycker<< det är lite tramsigt att ta upp dumma saker som folk säger online och klaga om det i sådana här "uppror". Blir man trakasserad online är det självklart upprörande men det är inget man borde ta med sig eftersom det bara är just det, online. Det har ingen betydelse utanför spelet. Blocka-knappen är ju också ett bra tips.

    Allt är dock inte negativt och man får väl hoppas att skitsnacket online slutar och folk i spel bara kan bete sig som folk.

    • Linus Svensson skriver:

      Poängen med #MeToo har sedan tidigt varit att peka på en struktur. Det handlar inte bara om separata händelser som drabbat enskilda kvinnor, det handlar om ett mönster. I det mönstret ingår både större och mindre händelser, och poängen med uppropet är att belysa detta.

      Problemet är inte att folk säger dumma saker online, utan att kvinnor ständigt attackeras för att de är kvinnor, vilket är en del i det klimat som tystar och stöter bort kvinnor från spelsfären. Att du tycker att det bara är att skaka det av sig för att det “bara” är online är inte riktigt relevant i diskussionen.

      Du får så klart ha dina reservationer, men min rekommendation till dig är att ta det här tillfället i akt att hålla dem för dig själv och istället läsa, lyssna och ta in de upplevelser som många människor uppenbarligen far illa av.

      • apansson skriver:

        Varför har ni inte låst kommentatorsfältet om det inte tillåts diskuteras? Detta som är ett av de stora problemen, det blir aldrig något vettigt diskussionsklimat så därför är folk tysta istället & tar det i den privata sfären.

        • Starfighter Johansson skriver:

          apansson: Nåja… Diskussion är ju inte förbjudet, det verkar du läsa in på ett felaktivt vis i att Linus ber “Babbe” hålla ett par invändningar, baserade på missförstånd i vad debatten ens handlar om, för sig själv.

          Jag håller inte med om att “killar som uttrycker sig klumpigt får skämmas lite” är en del av det stora problemet. Däremot kan jag tycka att du är något på spåren i vad som är ett stort problem i diskussionen, och det är att när kvinnor berättar om vad de blir utsatta för så är många människors första instinkt att gå i försvarsposition inför detta. Som om skulden låg hos kvinnorna och att problemet är en bagatell. Och när utsatta människor reagerar på hur de blir bemötta kan tvivlarna vifta kränktflaggan och kalla feminismen rabiat och att det inte går att diskutera. Det kommer sällan längre än så, förrän mordhoten strömmar in och trådarna måste låsas.

          • apansson skriver:

            Tyckte ändå babbes inlägg var ganska sansat skrivet, men sen måste man inte hålla med.

            Jag jobbar själv i branschen sen 10+ år tillbaka, varit på ett par företag & driver en studio sen ett par år tillbaka. Har även jobbat inom andra mansdominerade yrken innan ( där jag uppfattat detta som ett mycket större problem ). Jag tvivlar inte på något av inläggen ( även om en del inte nödvändigtvis handlar om kön ).

            Min bild är dock att branschen överlag är väldigt accepterande för kvinnor, i vissa fall nästan lite väl rabiat där man får bilden att vissa i anställande position nästan ser det som att leka pokemons när det kommer till anställa kvinnor in i produktion. Och ja, jag tror med branschen hade tjänat på att få in fler kvinnor i produktion, inte minst när det kommer till design sidan.

            Vissa av de incidenter som nämnts borde gått direkt till HR, och i de fall där HR inte gjort något får man gå till högre instans. Det kanske låter lite hårt men faktum är att om man vill att det ska bli bättre tror jag det är till stor del upp till kvinnor att stå upp för sig själva inom detta. Det är tråkigt att kvinnor känner att de tror att de inte hade fått gehör om de hade tagit sina problem vidare & rapporterat, för jag är 100% övertygad om att chefer som tex hade tagit sina kvinnliga anställda på rumpan hade åkt ut illa kvickt i majoriteten av svenska spelföretag.

  6. Simon Johansson skriver:

    Frugan (godtrogen sydstats-tjej) spelade Overwatch på Xbox. En grabb på hennes lag påtalade upprepade gånger på ett aggresivt sätt hur dålig hon var som Mercy. Hon frågade då varför han inte kunde ge konstruktiv kritik istället för att bara vara elak. Han bad henne då gå med i hans privata chat. Hon trodde (eftersom hon är den mest blåögda personen i världen) att han skulle be om ursäkt och faktiskt diskutera Mercy med henne. När hon gick med möttes hon av ett gäng grabbar som direkt i tur och ordning turades om att kalla henne “whore”, “fat ugly bitch”, “retarded”, “cunt”, “slut”, etc.

    Hon ringde mig på jobbet, nästan gråtandes. Hon kunde inte förstå hur människor kunde vara så elaka. Efter det har hon inte velat spela mer competitive I OW

  7. joel skriver:

    Wow, starkt.
    Det är alltid så märkligt att läsa sånt här, det är inte märkligt i det att jag inte tror det finns och blir chockad, utan för vad det skapar för typ av reaktioner och krockar i skallen. Och nej, det är förmodligen inte upp till kvinnor att “tuffa till sig” och “säga ifrån”, och att “anmäla det”.

    Så märkligt att folk som har så självklara och “logiska” lösningar på problemet inte inser det logiska i att den personen i fråga förmodligen har försökt det och inte lyckats. Att ha ensamrätt till logik och “sense” är något märkligt manligt syndrom som dryper över internet och youtube-världen och jag vill gärna se ett slut på det.

    Hoppas att inlägget får större spridning än svampriket, då det nog är rätt mycket preaching for the choir här, får helt enkelt hoppas att Aftonbladet / DN plockar upp artikeln!

Skriv en kommentar