Efter många år av västerländsk dominans i form Call of Duty, Assassin’s Creed, Fallout och Elder Scrolls har Japan den senaste tiden fått ett rejält uppsving. Det lättillgängliga handhållandet är hopplöst ute och svårforcerad spelmekanik och invecklad story är det nya svart. Bara i år har Monster Hunter och Dragon Ball Z tagit västerländska spelare med storm och i april är det dags för nästa del i ytterligare en serie som vi utanför Asien nyligen fått upp ögonen för – Yakuza.
Yakuza 6: The Song of Life är ett massivt rollspelsäventyr och jag vågar knappt gissa mig till hur många timmar skojigheter det innehåller. Jag har i skrivande stund ungefär 15 timmar under bältet. Ganska jämnt fördelat mellan den hårdkokta storyn om Kazuma ”The Dragon of Dojima” Kiryus försök att förstå varför hans ”adoptivdotter” Harukas lille ettårige son är så viktig för maffian – och allsköns tramsigheter i Tokyos nöjeskvarter och en liten fiskarstad i Hiroshima. Som sidoaktiviteter kan Kiryu bland annat bygga upp sitt eget gäng och låta dem slåss mot andra, hänga på gymmet, starta hostessklubb och hjälpa till på kattkafé.
Att skriva en regelrätt recension av Yakuza 6 på ”bara” 15 spelade timmar känns inte rättvist. Däremot är det ett spel som gör sig extremt bra i bilder. Därför kommer här en bildkavalkad från mina äventyr. Likt mitt spelande blir det ömsom stenhårda maffiamän, ömsom trams. Håll i er, nu åker vi!
Varning för milda spoilers för mestadels sidouppdrag i Yakuza 6: The Song of Life.

Kiryu är en cool pappa till Haruto.

Ibland går det bra att farsa.

Ibland går det sämre att farsa.

Hiroshima är fint, där kan man sjunga och spela ukulele på kajen.

Man kan också extraknäcka som maskot.

Med ett charmigt hassaku-fejs.

Ramen-hatt!

Gölli fiskväska!

Och coola gummistövlar…?

Dock ständigt överhängande risk för fulla civilister.

Och hotfulla män… I plural?

Hiroshimas småstäder i all ära. Borta bra men hemma ändå bäst.

Kiryu har aldrig varit särskilt haj på det där med teknik. Men i Kamurocho får han lära sig en massa nytt.

Var skriver jag upp mig på den här mejllistan?

Alltid på för att lära sig nya grejer!

Privat chatt-tränare.

Ummm… *suck*

”Jag är död inombords.”

Slutskämtat! Yakuza 6 handlar mest om barska män.

Barska gamla män.

Barska kända män.

Barska svettiga män.

Barska bajsnödiga män.

Barska vältränade män.

Som inte alltid är lika vältränade.

Men efter ett set marklyft…

Vältränad!

Alla kan bli barska (nåja) vältränade män!

Katter älskar barska vältränade män.

Och barska vältränade män älskar katter.

Barska vältränade män älskar även att fyra av bländande(?) leenden.
Sååååå, vad tycker jag om Yakuza 6 så här långt? Ungefär så här: