Under det glada 90-talet gjorde jag ett försök att verkligen gilla basket. Jag spelade NBA Jam, NBA Live, köpte tidningen SLAM för dyra pengar hos tidningsimportörer och försökte hänga med så gott jag kunde. Kärleken till basket tog aldrig fäste och sedan dess har basket för mig nästan bara bestått av ett infernaliskt nötande av EA Bigs fenomenala sportspel NBA Street, framför allt tvåan. Men på senare år har andras kärlek för sporten i spelform smittat av sig en smula och när möjligheten att pröva på 2Ks serie så tog jag den helt enkelt.

 

Något som slår mig när jag börjar spela NBA 2K19 är det faktum att jag som nybörjare har en ganska brant uppförsbacke. Det finns möjlighet att spela matcher där man allt eftersom lär sig spelets olika mekaniker men bristerna är blir ganska snabbt uppenbara. Under matchens gång dyker det upp inforutor om hur jag utför vissa manövrar och så får jag följa dessa instruktioner. Det ger visserligen en grund att bygga på men jag anser även att det är lite för sporadiskt med vilka instruktioner jag får och när. Personligen hade jag faktiskt hellre sett ett regelrätt träningsläge som man får i t ex NHL-spelen.

 

 

Efter att jag har lärt mig någorlunda vilka knappar som gör vad prövar jag att spela några matcher med riktiga NBA-lag. Skruvar man ner svårighetsgraden är det ganska tacksamt och poängen rasslar in i kvickt takt och det är inga större problem med att greppa konceptet. Men det sitter i svårighetsgraden. När jag istället försöker mig på story-läget så stöter jag på större problem. För här går inte svårighetsgraden att ställa in och karaktären du själv skapar är inte direkt något fullblodsproffs till en början.

 

Snarare tvärtom axlar spelaren rollen av ett riktigt jävla klappträ till spelare som tror att han är bäst men som snart får smaka på en rejäl dos av karma-mackan. NBA-draften kommer och går och vår spelare står utan kontrakt och istället för att få gnissla samma golv som Lebron James och Stephen Curry hamnar vi i Kina och får istället försöka slå sig in den vägen. I story-läget styr du bara din egna karaktär och det är ditt jobb att ute på planen spela på ett sånt sätt att du är en tillgång till laget. Allt du gör och inte gör sätts det betyg på, i realtid och du kan alltid se hur bra eller dåligt ditt matchbetyg är.

 

Trots att spelaren man spelar inte alls är någon stjärna är det här jag faktiskt lär mig mest om hur spelet fungerar. Det är här jag lär mig hur jag effektivt försvarar mot motståndare, vad jag gör när denne förflyttar sig på ett eller annat sätt, jag lär mig att sick-sacka mellan både lagkamrater och motståndare, lär mig hur jag ska röra på mig för att skapa luckor, få spelare att behöva ta det där extra steget och hela tiden vara en skugga på motståndaren eller att undvika motståndaren helt. Story-läget blir för min del faktiskt den bästa skolan för att spela NBA 2K19 och det är här grunderna sätter sig.

 

I grund och botten går det ut på att din kaxiga och självgoda karaktär ska få smaka på verkligheten en smula och det går lite ut på att visa att du ska inte tro att du är något. Ett faktum som då och då visar sig med nästan smärtsam tydlighet. Majoriteten av story-sekvenserna håller ganska låg nivå och även om det är kända skådespelare med på sina ställen är inte direkt manus av högsta kvalité. Men det är ändå något som gör att jag kommer tillbaka och som gör att jag faktiskt har ganska kul. Även om jag irriterar mig ganska ordentligt på att det blir smärtsamt uppenbart att jag måste spela massvis med matcher eller köpa spelets egna valuta för att kunna öka på mina färdigheter i något annat än plågsam snigelfart. Är man väldigt duktig på spelet kan man säkert uppgradera sin karaktär i ett halv-okej tempo, men jag är inte väldigt duktig och finner mig då ha en karaktär som knappt borde spela basket alls.

 

Efter några timmar blir detta pinsamt tydligt och jag kan inte låta bli att tycka att det ger en hel del smolk i bägaren. För även om jag som person lär mig och blir bättre får jag inte så mycket valuta som jag skulle vilja och min karaktärs utveckling går minst sagt slött framåt. Alla som har spelat ett modernt sportspel vet med sig att en idrottsutövare i ett spel med ett “Overall-betyg” på 62 inte har något att göra i sportens absoluta finrum men det är där jag hamnar och vägen framåt är minst sagt frustrerande.

 

Detta till trots kan jag tycka att NBA 2K19 är underhållande och jag har ofta kul när jag spelar men det är ändå uppenbart vad utvecklarna vill att jag ska göra och dom vill att jag ska köpa en stor, pulserande knytnäve knökfull med virtuella stålar så min karaktär inte är så hjälplöst efter de stora pojkarna på proffsnivå. Är du som jag nybörjare på basket-spel är detta nog inte ett klockrent val. Allt i spelet är grundat på ett mer realistiskt upplägg och oavsett om du spelar 3-3 på asfalt eller kör en riktig NBA-match är spelmotorn densamma. Så om du som jag kanske önskar dig ett spel där showande och fräcka manövrar är enkelt och frekvent förekommande är detta nog inte spelet för oss. Om du istället vill ha ett seriöst, utmanande och gediget basketspel, då kommer du nog att gilla detta. Men se till att ha mycket tid att spendera.