Fredagslistan

Alla GOTY-titlar från 00-talet

Det är dags för den andra delen i min högst personliga lista över alla GOTY-spel för varje år sedan 1990! Den här gången tacklar vi 00-talet, alltså från år 2000 till och med år 2009.


2000: Final Fantasy IX
Det här, mina vänner, är enligt mig världens bästa Final Fantasy. Efter att inte ens FFVII lyckades putta ner FFVI från förstaplatsen, och jag inte ens gillade FFVIII, så trodde jag aldrig att Square skulle gå tillbaka till sina rötter och överträffa sig själva. Men det var previs det man gjorde. FFIX tar oss tillbaka till fantasy, tillbaka till det traditionella. FFIX är både en hyllning och ett avsked till det som var. Ett sorts avsked från Sakaguchi, då det var det sista Final Fantasy med honom som producent. Och det märks. Det är nödvändigt att ha spelat de tidigare titlarna för att till fullo uppskatta det magiska med FFIX, och kunna greppa vad spelet vill åtstadkomma och säga. Man ska aldrig uppmana folk att läsa saker man skrev för 10 år sedan (det är alltid pinsamt), men för att förstå en stor del av min kärlek för FFIX borde man läsa det här som jag skrev 2010.

2001: Paper Mario
Ett av världens bästa Mario-spel någonsin släpptes 2001, till en döende Nintendo 64. Det är lätt att glömma att det var till N64 vi spelade det. Dels för att det kom så sent, men även för att det ser riktigt jäkla fräscht ut. Det är ett perfekt exempel på hur estetik och design kan maskera tekniska tillkortokommanden. Paper Mario tog grunden som lagts av Super Mario RPG, och förbättrade varenda punkt samtidigt som man satte ribban för dialoger och humor i Nintendo-spel. Inga andra titlar har haft sån frihet när det kommer till vad som tillåts. Det känns som att utvecklarna bakom Paper Mario fick enorma mängder frihet av Nintendo, och de förvaltade den väl.

 

2002: Unreal Tournament 2003
Jösses, vad finns det att säga egentligen. Minns nu när Epic snackade om att släppa ett nytt Unreal Tournament varje år, som man gör med sportspel? Det är bara Mario Kart som kan utmana hur många timmar jag spelat Unreal Tournament, och UT2003 var enligt mig toppen av serien. Inte bara för att det var här jag gick från en bra spelare till en av de bästa, utan för att det även är det mest avancerade spelet i serien. Det fanns en bugg som gjorde att du kunde hoppa riktigt långt om du tog sats mot en vägg, vilket lät dig nå platser och ta genvägar. Jag minns hur jag och mina vänner spenderade en hel helg åt att träna på det här hoppet, och sedan veckor åt att fullända vårt användande av det. Det var strax efter det som vi lyckades ta oss till #1 både i Team Deathmatch och Capture The Flag, något som jag inte tror någon annan klan nånsin lyckades göra. Epic tog sedan bort det här hoppet i UT2004, och sedan tog de bort hela jäkla UT4… :'( RIP.

 

2003: The Legend of Zelda: The Wind Waker
The Wind Waker är kanske det Zelda som kommer stå sig bäst, speciellt bland seriens 3D-titlar. Det är många fans som ogillar Majora’s Mask, Twilight Princess, och Skyward Sword. Det finns till och med personer som ogillar Ocarina of Time. Men det är bannemej inte många som säger att de inte tål Wind Waker. Så även om det inte är spelet som flest har som favorit, så kanske det är spelet som färst ogillar. Gör det Wind Waker till världens bästa Zelda-titel? Kanske. Allt jag vet är att det definitivt är det bästa jag spelat från 2003.

2004: Half-Life 2
2004 är det svagaste spelåret på hela den här listan. Inget annat år hade Half-Life 2 kunnat bli GOTY. Men det är ändå fortfarande imponerande att spela det här högst inflytelserika mästerverket, som lade ribban för tempo, storyberättande, innovativt gameplay, och bandesign som leder spelaren in i ett magiskt flow. För att inte nämna att Alyx var kanske den mest levande tv-spelskaraktären vi nånsin sett. Är Half-Life 2 lite som spelvärldens Nirvana? Ja, det är absolut lite som spelvärldens Nirvana — otroligt inflytelserik historia som ändrade sitt medium för alltid, men som fick ett abrupt slut. Är det en osmaklig jämförelse att säga att Kurt Cobains självmord är lite som att Half-Life 3 aldrig kommer släppas?

 

2005: Animal Crossing: Wild World
Det släpptes så många bra spel till Nintendo DS 2005. Men Animal Crossing är Animal Crossing, och Wild World öppnade upp en dörr som Harvest Moon endast haft på glänt. Det var en speciell tid i mitt liv. Jag hade nyss flyttat hemifrån, och var för första gången sambo. Vi spelade Wild World tillsammans, fast separat. Vi pratade om våra upplevelser och delade med oss av dem på det sättet i stället för via internetuppkoppling. Det är svårt att sätta fingret på vad som gör Animal Crossing så speciellt, allt jag vet är att tiden med Wild World var magisk och utan tvekan det bästa jag fick nöjet att avnjuta från 2005.

 

2006: The Legend of Zelda: Twilight Princess
Vad händer om världens bästa spel får en andlig uppföljare? För det första kommer det förmodligen inte kunna leva upp till förväntningarna, och för det andra kommer det förmodligen ändå vara mycket bättre än vad det känns som när det hålls upp mot Ocarina of Time. Twilight Princess både följde Ocarina of Times fortspår för noga, samtidigt som det gick för många egna vägar. Jag kände igen för många pussel från 1998, medan jag hade noll intresse av att spela som varg. Men det går inte att förneka att spelet har undersköna scener, en fantastisk slutstrid, och den bästa sidokaraktären i något Zelda någonsin — Midna. Jag tror Twilight Princess står högre på listan om man spelade det under sina tidiga tonår, att det är en generationsgrej. Enligt mig är det inte i toppen av Zelda-titlar eftersom jag känner att spelet saknar personlighet, men det räcker ändå för att dominera 2006.

 

2007: Super Mario Galaxy
När jag var klar med Super Mario Galaxy frågade jag mig själv… hur ska Nintendo överträffa det här? Man skulle kunna säga att de gjorde det med Super Mario Galaxy 2, och jag är delvis redo att hålla med där. Men samtidigt som Super Mario Galaxy 2 ibland kunde överstiga föregångaren så fanns inte samma magiska känsla där. Och enligt mig har Nintendo aldrig uppnåt den nivån sedan 2007. Mario Oddyssey kom enligt mig inte ens i närheten. Super Mario Galaxy är inte bara det bästa spelet från 2007, utan kanske det bästa spelet från hela den konsolgenerationen. Kanske det bästa spelet någonsin. Och det gör ont att tänka att Nintendo kanske aldrig kommer överträffa det man åstadkom för 12 år sedan.

 

2008: Fallout 3
Fallout 3 var något jag aldrig upplevt tidigare. Inte på den skalan. Den totala friheten i en noga uppbyggd värld. Bland det första jag gjorde var att gå åt fel håll och bli dödad av supermutanter. Oups. Det var något nytt för mig, att ens kunna gå till platser som jag inte ska vara på än, och bli straffad för det. Lära mig att spelet inte kommer berätta sånt för mig. Så här i efterhand känns det kanske som att spelet inte åldrats så bra. Alla platser ser ganska likadana ut. Men 2008 var det här imponerande, och det mest personliga äventyret jag nånsin hade upplevt där jag fick skapa mina egna små berättelser.

 

2009: Shin Megami Tensei: Persona 4
Jag hoppade på Persona-tåget ganska sent. Men jösses, så hårt det träffade mig till slut. Persona 4 var mitt liv i flera veckor, och Persona 5 lyckades aldrig leva upp till hur spelet fångade mig. Persona 4 blandar det bästa från den gamla skolans JRPG med det bästa av det nya genren har att erbjuda. Det gjorde kanske inget nytt i hur olika ämnen och frågeställningar hanteras i spel, men det gjorde det bra. Eller, ja… Allt sköttes kanske inte helt perfekt, som hur queerkultur ibland framställdes som lite väl stereotypt. Men jösses, så många bitar som föll på plats på ett sätt som ibland rivaliserar Final Fantasy VI.

Skriv en kommentar