Dessa intryck är baserade på drygt 20 timmar i Like a Dragon: Infinite Wealth spelat under ett par veckor, för ärligt talat, vem fan har mer tid än så?
Knappt har vi avslutat ett av de starkaste spelåren någonsin innan det var dags att handlöst kasta sig in i ett gigantiskt jrpg som jag är rädd kan vara uppåt 100 timmar långt. Det är dags att återigen hänga med Kiryu, Ichiban och resten av gänget, som om förra årets två(!) Like a Dragon-spinoffs inte var nog.
Vilket gäng ändå, va?
I Infinite Wealth får vi det första spelet i den, vid det här laget, väldigt långa serien som främst utspelar sig utanför Japan. Seriens nya protagonist, Ichiban Kasuga, har efter att ha spelat en stor roll i upplösningen av två av Japans stora yakuza-klaner sadlat om till att jobba på arbetsförmedlingen. Där hjälper han tidigare yakuza-medlemmar att hitta nya sysselsättningar, något som inte uppskattas av alla. Han får därför sparken, och det ena leder till det andra och Ichiban ger sig istället av till Hawaii i jakt på sin mamma han aldrig träffat.
Som av en händelse är seriens tidigare hjälte, Kiryu Kazuma, också där, i letandes efter samma kvinna av helt andra anledningar. Och tro det eller ej, spelets skurkar vill också få fatt i den spårlöst försvunna kvinnan.
Som vanligt är det gravallvarligt ibland…
Som brukligt är det i huvudberättelsen vi hittar de riktigt tunga grejerna. Utan att veta hur det slutar kan jag meddela att spelet redan under de första 20 timmarna har gett mig en klump i magen flertalet gånger. Utan att säga för mycket kommer den som hängt med i serien länge att ha extra mycket behållning av de tyngre grejerna, även om det inte är ett måste.
Om man ska beskriva Infinite Wealth med ett enda ord, så är det ordet ”mer”. Det är mer av allt. Mer yta att röra sig på, mer berättande, fler karaktärer som kan levla fler jobb, fler minispel och mer dynamik i striderna. De sistnämnda följer mallen med turodningsbaserade strider som infördes i det förra spelet, men med fler möjligheter. Positionering har blivit viktigare för att kunna placera sig bakom en fiende, plocka upp ett vapen från gatan eller ta hjälp av en lagmedlem i attackerna.
… och supertramsigt ibland.
Yakuza/Like a Dragon-serien har haft flertalet skådeplatser under åren, men de flesta av dem har varit olika delar av japanska storstäder där mycket går igen. Det största brottet med mallen var väl småstadskänslan i Hiroshima i Yakuza 6. Tills nu. Även om det också är en storstadsmiljö har Honolulu en helt annan vibe än de japanska platserna, vilket gör att även de mest bekanta delarna av spelet känns nytt och fräscht.
Man ska inte komma till Infinite Wealth med förväntningar om något världsomvälvande – det gjordes ju i det förra spelet. Istället är det som sagt mer av allt som gäller. Den som inte nöjer sig med ett jrpg på säkert hundra timmar kan glädjas åt att det inuti Infinite Wealth får plats åtminstone tre andra spel. Pokémon-inspirerade sidoaktiviteten att fånga spelets fiender som Sujimon har expanderats, och det går nu även att utmana andra Sujimon-tränare i strider med förvånansvärt djup. Du kan också delta i turneringar, så se till att bli allra bäst, bygga upp ett lag, fånga flest och träna dem var dag.
Bättre minispel än någonsin! Här: Crazy Taxi fast Foodora.
Som om inte vanliga Pokémon var nog hittar vi även en Pokémon Snap-klon för vuxna – Sicko Snap. Som du säkert förstått ska du här plåta ”sickos” i form av vältränade män i väldigt lite kläder som juckar på de mest omöjliga platser. Lika sjukt, och kul, som det låter. Men den största sidoaktiviteten stavas Dondoko Island som bäst kan beskrivas som ett i princip fullfjädrat Animal Crossing i Like a Dragon-skrud. På den lilla ön ska du rensa upp bland skräp – och de pirater som täckt ön med det – för att sedan bygga upp ett blomstrande semesterparadis och locka besökare till din ö. Extremt stark ”bara en grej till”-känsla. Det bästa med alla dessa sidoaktiviteter är att allt på något sätt knyts ihop med huvudspelet och mynnar ut i ny utrustning, nya summons eller material för att uppgradera vapen.
En mer maxad upplevelse med bättre strider och på något sätt ännu mer att göra än sist. Jag som brukar klaga på att spel är för långa och drar ut på tiden har dryga 20 timmar in så kul att jag gärna fortsätter tre eller fyra gånger så länge. Det är minsann lovord från en stressad småbarnspappa – men så är också Like a Dragon: Infinite Wealth troligtvis det bästa spelet i serien hittills.
