Jag vet att det här är inte en särskilt vältajmad recension. Att spela Esoteric Ebb har tagit mig ganska precis ett halvår, upphackat i korta spelsessioner, ofta med långa uppehåll. Jag har sedan länge kommit till insikten att jag är en rätt så lat spelare, och spel som kräver att jag läser en massa text är lite av en kamp. Det här spelet har varit lite av en kamp. Det är väldigt mycket text.
Esoteric Ebb är ett mestadels dialogbaserat rollspel baserat på Dungeons & Dragons där du spelar som en cleric (i det här universumet typ en polis) med minnesförlust som måste lösa ett brott tillsammans med en smått besvärad partner. Spelet utspelar sig i en extremt detaljerad fiktiv värld vars politiska system på olika sätt speglar de i vår egen värld, och använder det för att föra diskussioner om och kommentera på politiska strömningar och ideologier.
En inledning som inte är helt olik Disco Elysium.
Att säga att Esoteric Ebb är inspirerat av Disco Elysium är en underdrift.
Det skulle inte vara svårt alls att argumentera att det är allt Esoteric Ebb är: ett spel som apar efter Disco. Parallellerna sträcker sig från stort till smått. I båda spel pratar dina förmågor med dig som om de vore karaktärer och i båda spel finns en fiktiv version av marxism döpt efter en historisk karaktär i världen. Och så vidare.
Men det är inte vad jag kommer argumentera i den här recensionen. För de många likheterna till trots så är det inte hur det känns att spela Esoteric Ebb. Esoteric Ebb lyckas på något märkligt vis kännas som sin helt egna grej med en egen identitet. Och jag tycker mycket om det.
Disco Elysium innehåller inga gigantiska snigeltrollkarlar.
Där Disco Elysium mestadels lämnat D&D:s fantasy-rötter bakom sig så är Esoteric Ebb stöpt i en betydligt mer fantastisk form. Det är magi och magiska raser vart du än tittar och det är genomgående spännande att se hur det storslagna och övernaturliga vävs samman med det politiska. Hur förklarar man svält och fattigdom i en värld med magi? Vilken form tar religion i en värld där gudar också var politiska ledare? Vad tänker en jättestor fiskmås rösta i valet?
Världen är som sagt väldigt detaljerad och det finns otaliga möjligheter att fördjupa sig i de tusentals åren av historia, hela vägen tillbaka till när världen först skapades. Jag var själv tvungen att börja begränsa mina impulser att läsa allting hela tiden för att inte överväldigas av information. Bara för att det går att läsa om alla magiska länders statsskick, ekonomiska system och fulla historia så måste man inte.
Snell är kanske inte riktigt en Kim Kitsuragi, men han är bra nära.
Spelet är inte heller bara intressant i den stora skalan. Allt handlar inte om politisk filosofi, spelet är också fullt av mindre, personliga historier. Här når det kanske inte riktigt upp till samma nivå som Disco Elysium, men det är det å andra sidan nästan inga spel som gör. Om man istället jämför Esoteric Ebb med spel i gemen står det klart att det befinner sig i det absoluta toppskiktet.
Ett litet smolk i bägaren är att jag av och till råkat ut för buggar i dialogsystemet. Plötsligt svarar karaktärer på något annat än vad jag sa, eller upprepar sig istället för att fortsätta med nästa stycke dialog. Det händer inte ofta, bara en handfull tillfällen genom spelet, men ändå tillräckligt för att det känns värt att nämna.
Med tanke på att Disco Elysium fått agera referenspunkt genom hela den här texten känns det inte mer än rätt att avsluta med en punkt där jag faktiskt tycker att Esoteric Ebb är starkare: slutet. Personligen tycker jag att slutet av Disco Elysium på många sätt är den svagaste delen av det spelet, något jag inte tycker gäller för Esoteric Ebb, där slutet istället innehåller några av spelets starkaste scener.
De marxistiska dvärgarna byter ibland över till ”dvärgmål”.
Som jag inledde den här recensionen med så är det här inte en vältajmad text, i alla fall inte om man utgår ifrån när spelet faktiskt släpptes. Men av en ren slump så visade det sig att min tajming var bra på andra sätt. Händelserna i Esoteric Ebb utspelar sig under dagarna inför ett politiskt val, och i min genomspelning nådde jag spelets valdag två dagar innan vår egen. Det var en väldigt intressant upplevelse. Det finns något optimistiskt i Esoteric Ebb, en tro på den demokratiska processen. Inte en blind eller okritisk tro, inte ens en tro på att den demokratiska processen alltid kommer att lyckas, men icke desto mindre en tro på att den är viktig. Och i den tid vi lever i kan det verkligen behövas.
