FörlÄt mig, fader Miyamoto, för jag har syndat. Inte bara mot dig, men ocksÄ dina kollegor och konkurrenter. I mÄnga Är har jag idogt laddat ner, brÀnt av och pÄ andra sÀtt tagit del av kopior av era spel utan att betala för dem. Det började redan i unga Är. Spel som Settlers och Civilization delades friskt bland kidsen i det idylliska villaomrÄdet i den lilla staden vid havet. Fast egentligen började det Ànnu tidigare Àn sÄ. Jag minns hur farsan hade fixat de senaste Commander Keen-liren i julklapp Ät mig pÄ floppy disks way back in the day.

”Inte ens de heligaste spelen var heliga”
Konsolerna klarade sig dock undan de illegala kopiorna i min bekantskapskrets, Ätminstone fram tills dess att man gick över frÄn kassetter till cd-skivor. DÄ var inte ens de heligaste spelen heliga lÀngre, och folk i min bekantskapskrets köpte brÀnda spel frÄn Asien. SjÀlv Àgde jag innan den nuvarande generationen av konsoler bara ett Super Nintendo, och till den var det ju inte snack om att kopiera spel. SÄ samtidigt som jag i princip aldrig köpte ett spel till PC sparade jag varenda slant av den lilla veckopeng jag fick för att köpa spel till vÀrldens bÀsta konsol. Jag till och med sparade ihop till halva kostnaden av konsolen sjÀlv med hjÀlp av hushÄllssysslor och liknande.

NĂ€r dĂ„ dagens generation konsoler kom var jag, som den Nintendo-fanboy jag alltid varit, riktigt snabb med att köpa mig ett Wii. Efter 17 titlar inköpta till fullpris fick det Ă€ndĂ„ bli en moddning och piratandet fortsatte pĂ„ nĂ€stan samma nivĂ„ som det alltid gjort för mig pĂ„ PC. I min bekantskapskrets har det alltid varit sjĂ€lvklart att ladda hem spel, förutom enstaka undantag. Vissa spel skulle ju liksom bara köpas, som Zelda, alla Blizzard-titlar och sĂ„ vidare. Även spel som körs uteslutande pĂ„ nĂ€tet som World of Warcraft och Warhammer Online gick det en hel del pengar pĂ„.

Sedan jag började blogga om spel och sedermera ocksÄ börjat skriva pÄ etablerade sajter har de illegala kopiorna av spel i min hylla i princip försvunnit. Det var liksom inte okej att sÀga att man tankat ner ett spel för att man inte hade lust att lÀgga en halv tusenlapp av sitt CSN-lÄn för ett spel man inte ens visste om man ville ha eller ej. Sedan jag slutat plugga och börjat jobba har jag kÀnt att jag haft rÄd med de spel jag vill ha, och dessutom har en del recensionsex landat hos mig, men mina gamla synder ligger ÀndÄ dÀr nÄgonstans och gnager.

”Det Ă€r olagligt sĂ„ in i helvete”
Men Àr det sÄ jÀkla fel dÄ? Ja, moraliskt sett Àr det fel, det Àr klart att spelutvecklare ska ha pröjs för sitt hÄrda arbete. Det Àr dessutom olagligt sÄ in i helvete, och jag fÄr bara hoppas att ingen nitisk jÀkel skickar mig till Guantanamo för svunna tiders synder. Men som hÀngiven gamer dÄ? Vad Àr mest rÀtt? Att strunta i att spela en massa spel för att man Àr fattig student och inte har rÄd med dem, eller att tumma pÄ reglerna dÄ och dÄ för nÄgot man verkligen Àlskar?

PÄ detta har jag inget svar, men det kanske ni har? Jag kan ju bara tala för mig sjÀlv nÀr jag menar att jag Àr helt sÀker pÄ att piratkopierade spel har fÄtt mig att bÄde spela mer och köpa mycket mer Àn vad jag har gjort om jag hade behövt köpa varenda ett. Vad tror ni? Har piratande (för jag har svÄrt att ingen av er aldrig nÄgonsin spelat ett piratkopierat spel) fÄtt er att bli Àn mer hÀngivna gamers?

Text av Niklas Sintorn

Niklas Àr lika delar spelnörd, arbetsnarkoman och trÀningsfreak. NÀr han inte skriver för Gameplayer.se och Kraid.se lÀr han folk att hjula pÄ capoeiratrÀningen. Niklas Àlskar storslagna Àventyr och har svÄrt att bestÀmma sig för om Zelda: A Link to the Past, Super Metroid eller Deus Ex Àr vÀrldens bÀsta spel.