Många känner till Nintendo-profiler som Shigeru Miyamoto, Koji Kondo och Saturo Iwata. Men långt färre känner till Yoshiaki Koizumi.
Gästskribent
På Svampriket tar vi varje lördag in en gästskribent som får chansen att skriva av sig inför vår publik. Allt från tårdrypande nostalgiresor till kritisk granskning. Vill du vara en? Maila niklas@svampriket.se
Top10 Retroresan
Ni känner kanske till Mediebarometern, den stora undersökningen av svenskarnas medievanor som Göteborgs universitet presenterar varje år? En tydlig trend de senaste året var att poddradiolyssnandet gick upp kraftigt och utan att skryta skulle jag vilja påstå att jag är en av dem som står bakom denna ökning. För många som, i likhet med mig, har ett manuellt arbete har podcastfenomenet gjort arbetsdagarna kortare, något som konstaterades i Svamprikets klassiska podcast Retroresan, där var och varannan lyssnare skrev in och berättade att deras grovarbete på fabriker och lager förgylldes av Anders Brunlöfs och Samson Wiklunds röster. Därav smeknamnet på lyssnarskaran, Armén, efter den armé av grovarbetare som sätts ihop i filmen Fight Club.
Tvättar sig spelbranschen i välgörenhet?
Jag skriver den här gästkrönikan veckan efter terroristattackerna i Beirut och Paris. Många upplever nog en otrygghet och en rädsla för hur världens utveckling kommer att fortgå och kanske med en känsla av ett samhälle som går mot en polarisering. Samtidigt får man inte glömma de starka, goda krafterna som ständigt finns runt omkring oss och hur kulturen kan hjälpa oss att överbrygga rädslor för det främmande. Jag är fullt övertygad om att spelvärlden kan ingå i denna överbryggning.
Ett år i Draenor
Det har snart gått ett år sen jag tog steget genom portalen till Draenor, jag och ca. 10 miljoner andra spelare var sugna på att se vad som väntade efter nästan ett år utan nya saker att göra. Nu börjar vi lite emot expansionens slut och jag tänkte ventilera mina tankar kring detta…
Låt oss bryta väggen
Jag är på ett seminarium med tjugofem andra studenter.
Vi läser kommunikation och har precis diskuterat om det existerar manliga vs kvinnliga sektioner inom mediebranscher. Som sig bör för läraren in samtalet mot spelbranschen och jag känner hur det plötsligt knyter sig i magen.
Jag ville bli som Miyamoto
Jag var tio år och hade precis fått en ny speltidning. Framsidan pryddes av Shigeru Miyamotos leende ansikte. Jag älskade Nintendo mer än någonting annat. Bestämt lade jag en hand på omslaget och sa med stolt röst:
”När jag blir stor skall jag bli som honom”.
De vuxna omkring mig svarade med förvirrade blickar, de visste ingenting om spel, knappt vem Super Mario var. Men det gjorde inget just då, för jag visste vad jag ville.
Lägga spel på hyllan
”Det finns alldeles för många bra spel”
Ett påstående som jag och en god vän alltid kommer tillbaka till. Naturligtvis är detta ett I-landsproblem modell gigantiskt men det är samtidigt intressant hur olika människor kan motstå frestelsen när tillgängligheten till fantastiska spelupplevelser bara fylls på samtidigt som ens backlog växer.
Den accepterade framgången
Jag känner till en kille som upptäckte fotboll när han var ganska ung, tidigt tonår ungefär. För vissa kan det ses som relativt sent, vissa upptäcker det mycket tidigare i livet, men han kommer ifrån Ukraina där vissa saker inte är lika lätta att att finna som andra. Framförallt inte till den nivån att man faktiskt vill vara en del av det. Han fann ett oerhört tycke för det och ville genast spendera all sin fritid med det. Hans familj var tveksamma till hur mycket tid och träning han lade på det, men så länge som han fortfarande klarade studierna så hade de inte allt för mycket att säga emot det. Dock såg de det fortfarande som ett slöseri med tid, varför lägga så mycket tid på enbart en sak, det finns så mycket mer att göra i världen?
Gästskribent
På Svampriket tar vi varje lördag in en gästskribent som får chansen att skriva av sig inför vår publik. Allt från tårdrypande nostalgiresor till kritisk granskning. Vill du vara en? Maila niklas@svampriket.se
stötta riket
