Jag gissar att inte många missat att vi förra veckan publicerade det fulla uppropet med alla vittnesmål från spelvärldens #MeToo, #ViSpelarInteMed. Responsen var enorm och generellt var mottagandet ett och detsamma: helvete vilken skit det finns även i vår bransch. Det var väl inte direkt oväntat, men att se det svart på vitt gör det alltid verkligare och mer konkret.
Linus försök att förklara Kingdom Hearts tar honom till vansinnets brant.
Det är OS! Igen. Precis som det är varj- vartannat…? Med jämna mellanrum. Unikt för det här OS:et är dock att nu diskuteras om e-sport eventuellt kanske möjligtvis ska vara med under nästa OS. Vilket väl i och för sig betyder att det är nästa OS som är speciellt. Kanske. Men det diskuteras nu i all fall!
Jag vet inte om jag använder Youtube rätt. Jag varken kommenterar, gillar eller prenumererar. I princip aldrig. Jag prenumererar inte ens på kanalerna jag “följer”. Jag bara litar på att Youtubes algoritmer kastar rätt videor på mig. Vilket gör mig ganska sporadisk i mitt följande av Youtubers, med några få undantag. Så när jag nu ska lista lite kanaler jag vill tipsa om så är det flera som jag själv knappt tittar på längre. Vilken kan anses märkligt. Men… du kan vara märklig! Tönt.
Vilken konsol är den här generationens bästa? Innan du svarar, låt mig lite provocerande säga det följande: det spelar ingen roll.
Tinder. Det är en grej. Något vi på Svampriket så klart vet, då vi är väldigt nere med alla nya trender. Vi hänger med, helt enkelt. Så därför har vi (mestadels allas vår Anna och en Extern Konsult) begravt otaliga timmar med att samla in data från plattformen för att kunna erbjuda er det här fantabulöst klickbetesdoftande inlägget.
Den 15 augusti 2013 släppte indiestudion Fullbright sitt första spel, Gone Home. Spelet, en lågmäld och intim berättelse om en familj i Oregon, möttes av hyllningar från en nästan enhällig kritikerkår, och hamnade på nummer 1 på Svamprikets GOTY det året. Efter en sådan debut var det omöjligt att inte hålla koll på vad studion skulle hitta på härnäst.
Av alla modiga affärsbeslut som tagits genom tiderna, måste beslutet att släppa Super Lucky’s Tale inom två veckor från det att Super Mario Odyssey släpptes vara uppe i topp tio. Det kanske var dumt, och med kanske menar jag absolut och definitivt, men man måste ändå imponeras av stenarna på personen som tog beslutet. Bara idén att släppa uppföljaren till ett plattformsspel som av en skribent beskrevs som “just not remarkable”, en åsikt som ganska mycket speglade konsensus, i direkt anslutning med det kanske största spelsläppet i genren på tio år är bara… magnifikt.
En sak som inte med gott samvete kan sägas vara magnifik är Super Lucky´s Tale.
