Linus har spelat en massa Gears of War senaste dagarna och erbjuder nu sin leet-kunskap till er vanliga dödliga.
Linus har spelat en massa Gears of War senaste dagarna och erbjuder nu sin leet-kunskap till er vanliga dödliga.
I fredags publicerade jag en väldigt larvig text. Det var en text full med överdrifter, elakheter och raljanta utlägg. Vad den absolut inte var, var saklig. Vilket jag även fick poängterat för mig. Det var inte ett sakligt bemötande av texten den handlade om. Ingen konstruktiv debatt kring problemen med ungdomar som spelar för mycket.
Det finns få saker som gör mig så upprymd som en riktigt dålig, alarmistisk text där någon ondgör sig över vad dagens kids har för sig. Det var kul nyligen när Schulman vevade med armarna över Pokémon Go, exempelvis. Jättekul. Jag hade toppenroligt. Men det var ingenting, ingenting alls, mot den enorma glädje Andreas Sabelhierta gett mig med sin debattartikel “När ska vi ta tag i detta stora spelproblem?”
Jag brukar inte ha svårt att skriva recensioner. Jag har åsikter om det mesta. För många, enligt vissa. Och ordbajsa är jag en mästare på. Jag menar, jag är redan fem meningar in i den här texten och har inte sagt ett endaste något med substans. Men fan om jag inte haft problem att komma igång med min recension av ReCore.
För bara några år sedan var Telltale inte direkt ett namn som många förknippade med fantastiska spelupplevelser. Visst, de hade gjort något småkul äventyrsspel men även spel som Telltale Texas Hold’em och CSI: Hard Evidence. Men sen hände något. Sen hände The Walking Dead.
“‘Pokémon Go’ är dum-i-huvet-samhällets slutstation. Vi kommer inte längre nu.”
Så skriver Alex Schulman i en krönika i Expressen och slår fast att nu, nu jävlar har samhället gått åt fan. Pokémon Go är på samma gång ett symptom på ett samhälle som fallerat, och samhällets slutgiltiga baneman. Det är lika bra att lägga ner nu. Vi gör en Brexit från världen.
Eller är det Alex Schulman egentligen slår fast bara att han gått och blivit en jävla surgubbe?
Limbo. Mycket mer presentation än så krävs väl inte för danska Playdead Studios. Och mycket mer förklaring är så krävs väl inte för att förstå varför folk sett så mycket fram emot studios nya spel, Inside. När ett av de mest stämningsfulla och intressanta indiespelen någonsin får en spirituell uppföljare, då håller man ögonen öppna
Vad är en speljournalist? Jag tror att det finns förvånansvärt lite konsensus i den frågan. Vissa skulle till och med säga att det knappt finns en sådan sak. Spelskribenter, ja, men journalister? Att det bedrivs väldigt lite faktisk journalistik kring spel, i alla fall i Sverige, är inte en väldigt kontroversiell åsikt. Men jag börjar undra om vi inte är lite väl kritiska mot vår egen lilla nisch av media.