Linus Svensson

må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
South Park: The Fractured But Whole

South Park: The Fractured But Whole

South Park har alltid varit, för att använda en lite uttjatad, men icke desto mindre användbar term, problematiskt. Jag har helhjärtat älskat många säsonger av serien, den har alltid varit aktuell och inte sällan smart och insiktsfull, samt så klart enormt rolig. Jag tycker Bigger, Longer and Uncut är en av de bästa adaptionerna av en tv-serie till filmformat som gjorts, och jag tycker att The Stick of Truth är detsamma fast för spel-adaptioner. Men inget av detta ändrar det faktum att serien alltid varit problematisk.

Svampriket: Snart med Native Advertisement!

Svampriket: Snart med Native Advertisement!

Det finns många sätt att mäta framgång. I hur många sportbilar man äger. I antal vänner på Facebook. I ”lycka” om man vill vara någon slags jävla hippie. Men jag mäter det i antal mejl från folk som vill köpa sponsrade inlägg på ens spelblogg.

Så fort du når en stadig skara återkommande läsare kommer de som ett brev på posten. Eller kanske mer korrekt som ett mejl i inkorgen. Som grådvärgar hasar de sig fram ur mörkret, hungrigt vädrandes efter möjligheter att skörda billiga klick. SEOns svarta magiker. Ett skrå i det närmsta definierat av moralisk anemi.

Det är inte synd om PewDiePie

Det är inte synd om PewDiePie

”Det är ju i grunden inget synd om svenska Youtube-mega-über-sensationen Felix” skriver Petter Hegevall i ett blogginlägg, som reaktion på nyheten att Felix PewDiePie Kjellberg återigen stoppat hela jävla foten i munnen och vrålar n-ordet åt någon i en livestream. Och sådär, bara några få ord in i Petters blogginlägg, så är vi 100% på samma sida. Det är inte synd om Pewds. Inte i någon definition av ordet. Korrekt Petter.

Men sen tar inlägget lite av en vändning. För visst, det är inte synd om Felix, men är det inte ändå, ni vet, lite synd om Felix?

Fem spel som definitivt borde finnas

Fem spel som definitivt borde finnas

När man jobbar är den ständiga drömmen att inte göra det. Att inte jobba. Att vara ledig. Men när man så tar sin semester, vad ska man fylla tiden med? Ja, man kan ju spela tv-spel. Sola. Bada. Dricka drinkar i skuggan. Men man kan också bygga en hemsida som genererar slumpmässiga speltitlar. Vilket är vad jag gjorde. Så här kommer en lista över fem spel som definitivt utan någon som helst tvekan borde finnas, helt utan motivation.

Det första riktiga open world-spelet?

Det första riktiga open world-spelet?

Jag är och har alltid varit ett fan av open world-spel, eller sandlådespel som är ett uttryck som verkar ha fallit ur tiden lite. Jag kan absolut se och till ganska stor del hålla med om kritiken den typen av spel får, framförallt vad gäller hur den öppna världen har en negativ påverkan på pacing i spelen som använder sig av greppet. Men den öppna världen har ändå varit något som varit mer positiv än negativ i de flesta (men definitivt inte alla) spel som jag upplevt den i. Och genom åren har jag hunnit spela en hel hög med spel i genren.

Ändå har jag en känsla om att vi i år, med Zelda: Breath of The Wild, fick se det första spelet som verkligen lyckades med genren.

Sollentuna: En ”no go”-zone

Sollentuna: En ”no go”-zone

Svampriket rapporterar direkt från Stockholmsförorten Sollentuna. Tidigare ett sprudlande samhälle fullt av liv, nu en hotfull plats där vanliga människor knappt vågar sig ut på gatorna.

Mer av det goda?

Mer av det goda?

Jag har precis spelat klart Doom. Eller nä, det har jag inte. Jag har precis spelat så långt i Doom att jag känner att jag borde ha spelat klart Doom. Eller nä, jag spelade för ungefär två timmar sedan förbi punkten där jag kände att jag borde ha spelat klart Doom. Min poäng? Doom är för långt.

Objek-tivi-tet…?

Objek-tivi-tet…?

Varje år när riket sätter sig ner för att diskutera vilket spel som var det bästa förra året så uppstår samma diskussion: den om objektivitetens vara eller icke vara. Varje år både erkänner vi att objektivitet är omöjligt i en subjektiv bedömning och att det därför är fel att ens nämna det, samtidigt som vi upprepade gånger refererar till spels objektiva kvaliteter. Det är en förvirrad dualitet som uppstår där vi försöker framhålla något som både relevant, och icke existerande i samma andetag. Så, för att försöka få lite klarhet i det hela så tar jag en liten paus från min paus och benar i ämnet.

<a href="https://www.svampriket.se/author/linus/" target="_self">Linus Svensson</a>

Linus Svensson

må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.

Twitch


Arkiverade livestreams på Youtube

stötta riket

Bli en Patreon!

Pin It on Pinterest