Linus Svensson

må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
Ben Drowned

Ben Drowned

Jag kommer aldrig någonsin kunna spela varken Ocarina of Time eller Majoras Mask. Det är tråkigt, men så är det. Det går inte. Jag kan inte spela dem. Det är spel som jag aldrig kommer röra. Det är inte för att jag har något emot spelen som så. Jag gillar Zelda (av det lilla jag spelat att döma) och enligt de flesta ska i alla fall Ocarina of Time vara något alldeles extra. Nej, anledningen att jag inte kommer att spela dem har ingenting med kvalitet att göra. Jag kan bara inte titta på Nintendo 64-Link utan att få kalla kårar. Låt mig förklara.

En fullständigt objektiv recension

En fullständigt objektiv recension

Bra, dåligt, roligt, snyggt, fult, välgjort, ballt. Åsikter. Subjektiva iakttagelser. Något som absolut inte hade kunnat finnas med i en objektiv recension. Objektiva recensioner innehåller per definition enbart fakta. Och texter baserade enbart på fakta må ha sin plats här i världen, men det är inte inom kulturjournalistik.

Call of Duty: Advanced Warfare

Call of Duty: Advanced Warfare

Call of Duty: Modern Warfare definierade en genre. Maffiga actionsekvenser, filmiska setpieces och macho militärlingo. Spelet och serien blev en populärkulturell institution och drog in vansinniga mängder pengar. Sex år senare inleder Infinity Ward serien som ska följa upp Modern Warfare med spelet Call of Duty: Ghosts, och konceptet känns inte lika fräscht längre. Något som så klart inte hjälps av att Ghosts höll en ganska låg kvalitet. Spelet fick kalla handen av både kritiker och fans och sålde, om än fortfarande väldigt mycket, så betydligt mindre än tidigare spel. Samtidigt har interna stridigheter lett till att flera av Infinity Wards nyckelpersoner hoppat av och startat en helt ny studio, som lovar att revolutionera genren.

Något måste hända. Och något händer.

Two Dots (iOS)

Two Dots (iOS)

För ett tag sedan dök det upp en sponsrad tweet i mitt flöde. Inget ovanligt, det händer. Reklam från ett företag eller ett annat som ignoreras ganska omgående. Men den här gången fastnade mina ögon. Reklamen var för ett mysigt litet mobilspel med gullig grafik som dessutom var helt gratis. What the jävlar tänkte jag och laddade hem Two Dots.

Om jag bara hade vetat vilken smärta det skulle orsaka mig.

Bioshock Infinite. Tidsresor. Wibbly Wobbly.

Bioshock Infinite. Tidsresor. Wibbly Wobbly.

Den här texten är i princip en konkret illustration av begreppet ”sen på bollen”. Att skriva en krönika om storyn i Bioshock Infinite är ungefär lika aktuellt som att sätta sig och spekulera om vem Deepthroat egentligen var. Men det här är en text jag tänkt på att skriva länge och nu har det blivit dags att få det ur mig.

Obs! Varning för spoilers!

Det finns en aspekt av storyn i Bioshock Infinite som jag inte förstår. Det handlar inte om Lutece-”tvillingarnas” egentliga relation, eller vem Comstock är, eller vad som händer i slutet, eller hur allting hänger ihop med Burial at Sea. Nope. Inget av det. Det handlar om de konstanta diskussionerna (mer när spelet kom än nu, så klart) om hur svårt det är att hänga med och förstå storyn.

Varför är det så svårt att spela en roll i ett rollspel?

Varför är det så svårt att spela en roll i ett rollspel?

Det är skillnad på rollspel och rollspel. Och då syftar jag inte huvudsakligen på skillnaden mellan västerländska och japanska rollspel, även om det så klart finns en tydlig skillnad även där. Jag tänker på skillnaden mellan digitala och ”fysiska” rollspel, det vill säga rollspel med penna, papper och karaktärsformulär. Ni vet riktiga rollspel, där man faktiskt spelar en roll.

För om vi ska vara helt ärliga så är det inte mycket rollspelande i digitala rollspel.

Valaffischer i spelens värld

Valaffischer i spelens värld

Att det börjar närma sig valdagen finns det antagligen inte många av er som missat. TV-tablån består nu till 82% av partiledardebatter, löpsedlarna toppas av ingående analyser av Löfvens och Reinfeldts slipsar och försöker du ignorera all denna valhets så kommer en representant från vart och ett av partierna komma hem till dig och en efter en slå dig i pannan med en Fantomen-ring formad som deras partiblomma.
Ändå är det inget av detta som tydligast talar om för oss att valet nalkas. Nej, det som verkligen skriker val så högt det kan rakt in i dina fragila hörselgångar är så klart Valaffischerna. Dessa unika kulturyttringar är tapetserad gata upp och gata ner genom hela landet och var och en av dem skanderar att partiet som satt upp den här affischen minsann är bättre än alla de andra skräppartierna.

Men inte ska väl de svenska riksdagspartierna få ha allt kul?

Den feministiska konspirationen

Den feministiska konspirationen

Spelhösten är på ingång. Mycket har skjutits upp, ja, men jag tror fortfarande att det kommer bli några riktigt schyssta månader framöver. Xbox One är snart här på riktigt och Playstation 4 kommer fortsätta leverera för att behålla sitt grepp om marknaden. Ändå kan jag inte direkt känna några positiva känslor för spelvärlden just nu.

<a href="https://www.svampriket.se/author/linus/" target="_self">Linus Svensson</a>

Linus Svensson

må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.

Twitch


Arkiverade livestreams på Youtube

Kalendern

Inga kommande händelser

stötta riket

Bli en Patreon!

Pin It on Pinterest